En kväll för några veckor sedan satt jag hemma hos Emil och vi kom som vanligt in på fotboll. Den här gången handlade det om VM. Mer exakt hur vi skulle reagera om Sverige vann VM. Efter att vi enats om att det är det största som skulle kunna hända oss i våra liv började vi fundera på hur VM-finalen skulle se ut. Vilka skulle vi möta? Hur skulle matchen se ut? Jag har tagit mig friheten att skriva historien om VM 2014 i Brasilien. Om VMet som Sverige vann.
Prolog (vägen till VM)
Sverige lyckas kvala in till VM i Brasilien 2014 via 0-0 1-0 mot Ungern. Vi tar kvalplatsen genom att spela 1-1 hemma mot Tyskland (Micke Nilsson tunnlar Manuel Neuer i 90e minuten) och i och med "Poängen på Friends" (som historikerna kommer kalla det om 100 år) slutar vi 1 poäng före Österrike som förlorar sin match mot Tyskland. Sa jag att vi blev totalt utspelade av Tyskland matchen igenom? Nej okej, men det blev vi, vi var så jävla dåliga. Vi kan alltså sammanfatta vår väg till VM i Brasilien som snubblig och usel. Vi förtjänar inte att vara där, och det vet vi.
De stora favoriterna på förhand heter Spanien, Tyskland och Brasilien. Brasilien för sin prestation i Confederations Cup och stjärnan Neymars utmärkta debutsäsong i Barcelona där han stod för totalt 18 mål och 14 assist. Spanien för sin rutin och klass. Och Tyskland för att Bayern München återigen stod som slutsegrare i Champions League där man vann mot Real Madrid med 3-0 i finalen (Lahm 3 assist). Tänker någon på Sverige? Nej, det gör inte någon.
En fruktansvärd sak händer det svenska landslaget en vecka innan VM drar igång. De två mittbackarna Jonas Olsson och Andreas Granqvist skadar sig på en träning när Andreas trasslar in sig i Jonas Olssons fula jävla hår. De båda bjässarna kollapsar i en hög och förbjuds från spel i 3 respektive 4 månader av maester Leif Swärd till följd av knäskador. Det svenska folket är förtvivlat. Mödrar tröstar spädbarn som skriker ut sin ångest och lovar att allt ska bli bra fast de vet att sanningen är svart; VM har inte ens börjat än och vi är redan ute.
 |
| Erik och Agneta |
"Erik...", säger Agneta där hon ligger alldeles klibbig av både svett och Erik bland lakanen. "Det finns fortfarande hopp" säger hon uppmuntrande. "En dåres hopp", mumlar han. "En dåres hopp", upprepar hon. "Agneta... jag har inga mittbackar, förstår du hur förlorade vi är?", säger han med en nästan vädjande ton. "Du har Per Nilsson, och Rasmus Bengtsson och..." försöker hon men tystnar när hon ser hans ansiktsuttryck. Det blir tyst och gardinerna i det öppna fönstret fladdrar i vinden. "Nu måste jag kalla in typ... Pontus Jansson" säger han slutligen. "Pontus jävla Jansson". Agneta reser sig från sängen, lika naken som den dagen hon föddes och skrider fram till Erik där vid fönstret. "Fryser du inte?", frågar Erik. "Lite", svarar Agneta och omfamnar honom bakifrån. "Du vet att det finns ett alternativ till", mumlar hon i hans öra. Erik tittar ut i natten och vet plötsligt vem hon menar. "Han kommer aldrig att komma", får han fram. Den brasilianska natten utanför fönstret surrar av insekter och ljud från en närbelägen taverna. "Och hur vet du det?", frågar hon. Erik funderar. "Han är en man som står vid sitt ord. Säger han att han har slutat så har han slutat. Han är som Hattori Hanzo fast med glidtacklingar istället för samurajsvärd, bara det att han inte kommer bryta sitt ord". "Det var alla övertygade om att Hattori inte skulle göra heller", sa Agneta. "Men när en sak tillräckligt moralisk riktig presenteras för en rättfärdig man kommer han ha svårt att säga nej" avslutar hon. Erik tvivlar på att hon har rätt. Hon glider runt honom och står framför honom. Han lyckades få den här kvinnan ändå... det är ändå något han lyckats med i livet, tänker han. Deras läppar möts och hon sträcker sin hand innanför badrocken... och tar upp Eriks mobil från innerfickan. "Ring honom" säger hon.
 |
| Norra ishavet |
Olofs mobil ringer. Han plockar upp den med skägget. Det är Erik Hamrén.
Erik: "Tjena Olof, det är Erik"
Olof: "Erik"
Erik: "Jepp"
Tystnad.
Olof: "Vad vill du Erik?"
Erik: "Allt är bra eller Olof?"
Olof: "Erik, jag är påväg nånstans, kan du komma till varför du ringde mig"
Erik: "Påväg någonstrans? Jaha, vad trevligt! Vartdå?"
Olof: "Norr"
Några fiskmåsar ovanför Olofs huvud tjafsar med varandra
Erik: "Mer exakt...?"
Olof: "Norr. Erik, jag lägger på snart, varför ringde du mig"
Erik: "Okej Olof såhär är det... Andreas Granqvist trasslade in sig i Jonas Olssons dumma jävla hår"
Olof: "Jävla helvete"
Erik: "Jag vet att jag borde sagt åt honom att klippa sig... allt är mitt fel..."
Olof: "Så är det"
Erik: "...och nu måste jag be dig om en tjänst"
Olof: "Jag är en gammal man Erik"
Erik: "Ålder har ingen betydelse för vem jag anser bra nog att representera de svenska färgerna"
Olof: "Jag är inte den spelaren jag en gång var Erik"
Erik: "Det är ingen som är det Olof. Jag begär inte det av dig, det vet du. Allt jag begär av dig är att du ska vara bättre än Pontus Jansson"
Olof: "Jag har inte rört en boll på snart ett år"
Erik: "Det var inte direkt det som gjorde dig till den spelaren du var Olof. Vadfan har du hållit på med förresten? "
Olof: "Vikingaskit"
Erik: "Vikingaskit?"
Olof: "Strandhugg och sånt. Navigerat med stjärnor."
Erik: "Du har inte ens spelat fotboll med barnen?"
Olof: "Jag har rott omkring i en vikingabåt i 7 månader i sträck, hurfan skulle jag kunna spela fotboll med nån då?"
Erik: "Men... du kan ju inte bara dra iväg från din familj i 7 månader"
Olof: "Dom är okej med det"
Erik: "Okej jaha... men du... jag står här med brallorna nere. Vårt land är i nöd"
Olof: "Ja... jag förstår det"
Erik: "Kom igen nu Olof, killarna i laget ser upp till dig"
Olof: "Jag..."
Erik: "Olof. Det är Sverige, och om ingen till skadar sig kommer du bara att vara avbytare"
Olof: "Mmm"
Erik: "Sverige kallar Olof"
Olof: "Ge mig en dags betänketid Erik"
Erik: "Pontus Jansson"
Olof: "Jag kommer"
Sveriges grupp ser ut såhär:
1. Argentina 2. USA 3. Algeriet 4. Sverige
DNs expert Johan Esk kommenterar: "Bänka Zlatan i första halvlek i varje match så kanske vi har en chans"
Den övriga presskåren konstaterar istället att det är en grupp där Sverige inte är favoriter till andraplatsen bakom Argentina - USA har, som många skribenter klichéeartat fastställer, "något intressant på gång" under Klinsmann - men gruppen kunde varit betydligt svårare. Algeriet ger inte många mycket för, med rätta, för de suger.
VM BÖRJAR
Gruppspelet avlöper på följande vis
Argentina 9p
Sverige 4p
USA 4p
Algeriet 0p
Argentina vinner alla sina matcher på ett mycket imponerande sätt och växer ut som en kandidat till guldet i mångas ögon. Messi, Di Maria, Higuain och Agüero bildar världens kanske vassaste offensiv och gör tillsammans 10 mål på gruppspelets tre matcher. Sabellas Argentina har otvivelaktigt något mer intressant på gång än Klinsmanns USA som, efter att ha tappat 2-0 till 2-2 mot Sverige i öppningsmatchen, blir totalt mosade av Messi with friends i den andra matchen (6-1). Sverige lyckas som sagt hämta upp underläget mot USA i första matchen (genom ett straffmål och ett nickmål av Zlatan Ibrahimovic), vi vinner sedan mot Algeriet med 1-0 och i den sista matchen, mot Argentina, lyckas vi hålla nere siffrorna till 2-0. Över förväntan helt klart, och är det inte begynnelsen av en nätt liten VM-feber som kan skönjas i de svenska stugorna? Zlatan har gjort två mål och mittlåset, med Per Nilsson och Pierre Bengtsson (!) har visserligen blivit uppsnurrade av de argentinska bollkonstnärerna men med stöd från "dubbelsexan" Kim Källström och Rasmus Elm har de gjort det svårt och jobbigt att dyrka upp låset till den svenska boxen för spelare som i alla fall inte är topp 100 i världen.
ÅTTONDELSFINAL
Åttondelen spelas mot Uruguay, som överraskande vann sin grupp före Italien, och den blir hård. Uruguay kommer såklart till start med sin vidrige råtta Suarez, som redan innan sin andra bitattack låg 4a på fotboll 1.8s scumbaglista. Suarez filmar matchen igenom, han viftar med armarna efter han filmat och han filmar igen när hans viftningar inte ger resultat. På Sveriges bänk sitter en man med långt skägg och börjar bli riktigt jävla vred.
Cavani gör 1-0 och Diego Forlan som blivit inbytt ökar på ledningen via ett långskott som "Isak" borde ta. Erik Hamréns puls är patologiskt hög och för att få ett stelt och oinspirerat Sverige att börja dominera spelet byter han in Anders Svensson. Sveriges Xavi börjar naturligtvis, som han alltid gör, att dominera spelet. Sverige håller boll och börjar hota i djupled när Svenssons mackor dimper ner bakom Lugano och Godin. Elmander lyckas älga sig till 3 frilägen och missar dem alla. "Hur bra kunde Elmander blivit om han haft lite kyla?", tänker Hamrén, resten av killarna, och Elmander själv. Men Elmander gör mycket bra också, det får vi aldrig glömma, och i 70e minuten fälls galatasarayspelaren utanför straffområdet. Tre män står och överlägger vid bollen. Anders Svensson, Sebastian Larsson och Zlatan Ibrahimovic. Larsson springer fram mot bollen, och hoppar över den, Svensson drämmer till bolljäveln med högerfoten och... han sätter den! De läsare som tycker att det här var för dramaturgiskt förutsägbart kan suga min kuk.
Nu står det alltså 2-1 till Uruguay med 20 minuter kvar, och Sverige har vittring. Men Pierre Bengtsson blir skadad efter en närkamp med Suarez och linkar av. Sverige byter in Olof jävla Mellberg.
Jag vet inte om jag beskrev Mellbergs skägg tillräckligt ingående tidigare. Asså det är aslångt, det räcker ner till midjan och han kan styra det med viljan (som ni kanske kommer ihåg att han gjorde när han rodde och pratade i telefon med Hamrén samtidigt). Mellberg går in på planen och stegar fram till Suarez och stirrar ut honom. Suarez vinkar direkt till bänken att han vill bli utbytt för skada och blir så också. När matchen sedan kommer igång sätter Sverige igång en press som ingen trodde att de var mäktiga. I 10 minuter bombarderar de blågula de blåas mål från luften, i boxen, från håll, och till slut nickar Zlatan Ibrahimovic in bollen efter ett Sebastian Larsson-inlägg. Tredje VM-målet för Zlatan som därmed går upp i en delad skytteligaledning med Miroslav Klose, Lionel Messi, Gonzalo Higuain och Sergio Agüero. Sverige fortsätter sedan att pressa ett lag i ruiner och i den 92a minuten dunkar Kim Källström upp ett långskott från 30 meter i krysset. Sveriges största framgång på 20 år är ett faktum.
"94-vibbar" skanderar tidningarna efter bragdåttondelen. Söner och döttrar döps till Kim och relationsexperter i Aftonbladet förklarar varför just det här svenska landslaget är så bra genom att rita med röda pennor på lagfoton. Men Erik Hamrén vet att det inte är hur bredbent i förhållande till varandra de svenska spelarna sitter på lagfotot som avgör hur väl de fungerar. Den svenska förbundskaptenen behöver inte titta längre än till sin återvändande mittbacks haka för att hitta sitt lags ankare i det inferno som är VM-slutspelet; Olof Mellbergs skägg skänker trygghet och styrka när orken tryter. "Raka dig aldrig Olof", säger Erik Hamrén till honom efter matchen. Olof Mellberg bara kollar på honom som om han är det dummaste jävla cepet i världshistorien.
KVARTSFINAL
VM-kvartsfinal mot England. Det ligger en tyngd i den meningen, visst? Sedan kan man väl säga det om allt man sätter "VM" framför, men ändå. "VM-kvartsfinal mot England". Känn på meningen liksom.
England har kämpat sig fram till en kvartsfinal i ännu ett stort mästerskap, och det med en trupp i disharmoni. 16 nya självbiografier har släppts där spelare och tränare åt höger och vänster outas i extremt ofördelaktig dager, och den brittiska pressen hugger vilt omkring sig med sylvassa pennor. Sen har Rooney legat med en till hora förresten. England besegrar Frankrike i åttondelen med 1-0 och pressen på laget ökar också i sportslig mening i och med de inhemska sportsidornas begynnande yrande om VM-guld. Nu ska man vifta Sverige åt sidan för att kunna bjuda upp de stora drakarna till dans. Men den lille gick inte så jävla bra.
Skrällar har skett på flera håll i turneringen redan. Holland led en svidande förlust i åttondelen mot Belgien när storstjärnan Eden Hazard solorusade in ett mål i slutminuterna som fick hela fotbollsvärldens hakor att tappas, och Bosnien Herzegovina lyckades besegra Portugal i åttondelen (även om de sen blev fullkomligt mosade med 4-0 av Tyskland i kvarten). "Kan en ny skräll vara möjlig?", frågar sig Aftonbladet, och tar hjälp av 94-hjältar, psykologer och astrologer för att besvara frågan. Svaret blir ett rungande: JA! "Ha Zlatan på bänken i första halvlek och byt in honom i andra så han blir mer motiverad", säger Johan Esk.
England gör sin bästa match för turneringen, men en viss viking i skägg gör sin bästa match i karriären. England spelar bort det svenska mittfältet genom framförallt en bländande Jack Wilshere, men, som man säger, dit men inte längre. Expressen ger Olof Mellberg SJU getingar dagen efter matchen. Dock bryr sig ingen eftersom tidningen har förlorat all kredibilitet inom fotbollsbedömning sen Mats Olsson ville ha med Sebastian Rajalakso i EM-truppen 2008 efter 5 allsvenska matcher.
Needless to say släppte Sverige inte in något mål i den här VM-kvartsfinalen mot England. Mellberg räddade två bollar på mållinjen med skägget (inte emot reglerna) och hade en rent Fabio Cannavaro anno 2006sk glidtacklingsstreak matchen igenom. I andra änden av planen lyckades Johan Elmander faktiskt älga in en boll och Sverige vinner 1-0. Älg.
***
I de mer sjaskiga kvarteren i staden Belo Horizonte rör sig en rundlagd man i övre medelåldern med mustasch och landningsbana längs en husvägg i skydd av natten. Han kikar runt ett hörn för att kolla att kusten är klar, vilket den tydligen är, för han glider runt hörnet och fortsätter mot en kyrka. Mannen går in i kyrkan där det för närvarande hålls en bön för att Brasiliens skadade storstjärna Neymar ska kunna spela semifinalen mot Sverige, men det verkar inte vara därför mannen är där - han viker istället direkt av åt höger när han kommer in, och går in i biktstolen. "Fader jag har syndat", säger han snabbt och sätter sig. "Vad bekymrar dig mitt barn?", ljuder biktfaderns röst från andra sidan gallret. "Olof Mellbergs skägg", svarar mannen. "Har du den lilla donationen vi pratade om tidigare?", undrar biktfadern. "Självklart", säger mannen och prasslar ljudligt med en sedelbunt mot gallret. En lucka öppnas under gallret och sedelbunten byter ägare. "Gör mig inte besviken nu" säger mannen. "Jag har inte misslyckats hittills", säger biktfadern. Kyrkan ekar av neymarböner.
Samma kväll äter Sveriges landslag middag på sitt hotell. Kocken har gjort den brasilianska rätten vapatá och alla tar både en och två portioner utom Micke Lustig, som är allergisk mot räkor, Anders Svensson, som äter tacos istället, och Olof Mellberg som bara äter rått kött han dödat själv med sitt slagsvärd. "Mannen som äter köttet skall själv svinga svärdet", svarar han han när Alexander Kačaniklić frågar varför. Efter middagen går laget upp på rummen, för de är tröttare än vanligt.
På natten sover nästan alla i laget djupt. Olof Mellberg sover ensam, men oroligt. Erik Hamrén lyckades övertala honom att sluta sova i vikingaskeppet han rodde till Brasilien med och bo på hotellet som en av de andra killarna, men har man sovit i en guppande säng under stjärnorna i 7 månader är det en stor omställning. Dörren öppnas långsamt i rummet... är det nån i laget som kommer in för att fårga om råd om markeringsspel...? Det är en man som smyger in i rummet i alla fall, så mycket är säkert. Han har en sax med sig. "Sömnmedlet har verkat", tänker han, "Varför smyger jag ens?". Han går fram till sängen och sträcker sig för att ta tag i Olof Mellbergs skägg. Det borde den jävla idioten inte gjort. Skägget sluter sig genast om inbrottsbarberarens hals, och Olof vaknar med ett ryck. Han sliter till sig saxen och bryter sönder den i två delar, och håller därefter fast mannens handleder tills han han blir blå och slutar sprattla. Sedan går han runt i varje hotellrum och upptäcker att alla i laget är sövda utom Anders Svensson och Micke Lustig, och de tre bär över alla i laget till huset mittemot hotellet. Olof sitter på en stol framför dörren med sitt svärd samtidigt som Anders spanar på hotellet från bakom en gardin. Micke Lustig gråter.
När morgonen kommer dumpar Olof mannens kropp i en kloak, och pratar med ledarna om vad som har hänt under natten. "Maten var spetsad med sömnmedel", förklarar han. Lagledningen inser att det är allvar och sätter hädanefter ut vakter under nätterna och Olof Mellberg bestämmer sig för att inte sova en blund mer under resten av VM.
***
SEMIFINAL
Så nalkas då semifinalen! Mot Brasilien! I Brasilien bedarrade de demonstrationer mot korruption och maktmissbruk, som skakade landet under Confederations Cup, direkt när VM började. Det var ändå viktigare att det gick bra i fotboll än att samhället fungerade resonerade man klokt, och vilken stämning publiken och befolkningen runt om i landet har skapat! Varje gång Brasiliens nationalsång har sjungits innan matcherna har motståndarlagen krympt i sina fotbollsskor och Seleção Brasileira har i sin tur eggats till en vansinnig bärsärkapress från matchminut 1. Presidenten har gett landet semester i en månad och dessutom har Brasilien (troligtvis, även om man aldrig kan veta säkert) skickat en lönnbarberare för att ta bort vår försvarshövdings skägg när han sov, i sann Delilah-anda. Brasilien vill helt enkelt vinna väldigt, väldigt gärna. Och mycket talar för det också. Bönerna från landets 165 miljoner kristna om Neymars tillfrisknande har hörsammats och laget har imponerat hela vägen fram till semifinalen även utan storstjärnan. Fred har gjort 3 mål, och är med det lagets bästa målskytt, men det är som kollektiv världens genom tiderna bästa fotbollsnation imponerar. Att möta Brasilien har varit som att springa in på ett slagfält. Hela planen stormar av gulblåa som påhejade av de fanatiska massorna på läktarna maxlöper in i och ut ur varje duell. Det är inför detta inferno Sverige ställs. En uppgift tveklöst svårare än den 1994. Men något i gruppen har hänt efter allt de varit med om. Har ett landslag någonsin varit så sammansvetsat?
När grabbarna stegar ut på planen ser de inte rädda ut, trots larmet omkring dem. Zlatan går fram och skakar hand med PSG-kompisen Thiago Silva och rör inte en ansiktsmuskel. "ALLVAR", vrålar Zlatans ansikte även om han inte säger det högt.
När domaren sätter pipan i munnen drar Brasilien igång sin famösa press. Inte för att Sverige har bollen så mycket, men NÄR de väl har det så blir de pressade utav bara helvete. Brasilien MOSAR Sverige under den öppnande halvtimmen, men "Isak" gör sin bästa match sen Tyskland 2006 och vaktar sitt mål som om han inte var dålig. 0-0 står sig faktiskt halvleken ut och en upphetsad och superrabiat publik visslar ut Sverige när de går av planen lite efter Brasilien.
"Vi gör det bra", säger Erik. "Jag vill spela mer offensiv fotboll", klagar Zlatan. Så blir det inte.
Sverige ligger som man säger "i knät" på målvakten, men på en helt ny nivå. Att snacka om att fotboll börjar likna handboll är totalt felaktigt i det här fallet, för i handboll står försvaret inte i regel bredvid målvakten i en mur av kött. För det är så det ser ut. Och det fungerar faktiskt hela andra halvlek också för det står otroliga 0-0 också efter 90 minuter, och den brasilianska publiken har nog aldrig varit så agiterad som den är nu. "Sverige brukade stå för offensiv fotboll", klagar en åldring på läktaren och "Tränar Dunga laget eller?", hörs runtom i Brasilien.
Inför förlängningen diskuterar Sverige vad som måste förbättras och man kommer fram till: "Vi ligger för lågt". "Kan brasilianarna pressa kan vi", säger Oscar Wendt och flera i laget nickar instämmande. "Följ mig", säger Mellberg.
När lagen går ut på planen igen och förlängningen drar igång skriker Mellberg "GULLSPÅNG" och bakom honom hörs andra vrål som "UMEÅ", "ROSENGÅRD" och "SMYGEHAMN" och laget sveper som en våg över brassarna. Seleção är chockat och publiken tystnar. "Världsspelare borde kunna tåla sådana överraskningsmoment", tänker du kanske, men tänk dig in i deras situation när Mellberg stormar mot dig med det där långa jävla skägget. I det ögonblicket är du en from munk som hjälplöst tittar på när vikingarna kommer för att våldta och plundra. I det ögonblicket hjälper ingen publik i världen dig från skräcken som griper ditt hjärta. Sverige lyckas sin tekniska underlägsenhet till trots hålla 0-0 till den 120e minuten. Straffläggning!
De svallande känslorna från förlängningen lägger sig. Spelarna känner hur utmattade de är när adrenalinnivåerna sjunker. Få vill stiga fram till elvameterspunkten, precis som senaste gången man åkte ut på straffar mot Holland. Zlatan vill. Källström vill. Sebastian Larsson vill. Elm "kan tänka sig". Sedan vågar ingen. Dock finns det en man som vet vad det innebär att som man säger "ta ansvar". En man som vet att det här med att skjuta straffar, det är han inte så jävla bra på, men det här med att "ta ansvar", det är han beredd att göra om ingen annan har stake att göra det. Den mannen heter Olof Mellberg. Mot Holland 2004 var han övertygad om att han skulle missa; han avslutar aldrig med något annat än huvudet och nu ska han ta en anfallares jobb? Men han gjorde den skiten ändå. För att han var en man. För att han var en viking. För att han bar en viss liten bindel runt armen. Att ta ansvar när man vet att man antagligen lyckas är en sak. Att ta ansvar när man vet att man antagligen kommer misslyckas är en annan, vida större och värdigare jävla sak. Olof Mellberg säger "Jag tar den femte straffen".
Källström  Larsson Ibrahimović  Elm Mellberg – | Hulk Neymar Silva Luiz |
Andreas Isaksson har räddat Thiago Silvas straff och David Luiz har precis som Sveriges lagkapten Zlatan Ibrahimovic skjutit över. Olof Mellberg har alltså chansen att avgöra och ta Sverige till vår andra VM-final nånsin.
Han går den långa vandringen från mittcirkeln till straffpunkten. Världens ensammaste vandring. Men Olof gör den värdigt och kontrollerat. När han kommer fram och lägger bollen till rätta stirrar han på Julio Cesar som han en gång gjorde med Luiz Suarez. Det känns som en livstid sen det hände, tänker han. Sen börjar skägget att röra på sig. Det åker fram och tillbaka orytmiskt och hackigt och Julio Cesar blir förvirrad av den meterlånga skäggpendeln på vikingens haka. "AAAA", vrålar Olof Mellberg och springer mot bollen. Han placerar den mot högra hörnet och när Julio Cesar vågar öppna ögonen igen ser han att bollen har rullat in precis bakom mållinjen. Han tittar omkring sig och ser en blågul hög där den läskige mannen med skägget nyss stått och skrikit. Sverige är i VM-final.
VM-FINAL
VM-finalen hålls den 13 Juli och den spelas mellan Sverige och Spanien. De regerande världsmästarna har spelat exceptionellt oärligt och tråkigt turneringen igenom och lyckades filma ut Tyskland i semifinalen. Klose slog VMs målrekord som den sanne kung han är, men en virrig eller köpt domare kom emellan hans dröm om ett VM-guld när han tilldelade Spanien 3 straffar (Neuer tog 2 men släppte in en). Inför matchen är stämningen i det svenska lägret god, och varför skulle den inte vara det? Vi är i VM-final! Sverige! I VM-final. Och egentligen... så osannolik som vår väg hit har varit, vad skulle egentligen tala emot att den inte fortsätter så? Vi har kommit till Brasilien med vad vi trodde var det sämsta svenska landslaget på flera år. Sedan skadade sig mittbackarna. Och nu är vi här. "Om vi har kommit såhär långt, är det då inte menat att vi också ska vinna hela skiten", verkar grabbarna i laget resonera, rapporterar DN morgonen innan matchen, och Aftonbladets klickmätningar visar på fullt förtroende från folket. Nog fan ska det gå? Och vi vet att ett av lagen inte är mätta på framgångar. Ett av lagen kommer verkligen att till sista man ge verkligen allt, allt ALLT. Och samtidigt: Tyskland kämpade tappert. Tyskland kämpade ädelt. Tyskland kämpade ärofyllt. Och Tyskland förlorade.
När nationalsången ljuder buas Sverige ut av den brasilianska publiken, men det är ändå bättre än under Spaniens nationalsång för den har inte ens en jävla text. Det börjar regna och sedan blåser domaren igång matchen och så var det första halvlek mot Brasilien igen. Isaksson och Mellberg storspelar, verkligen STORSPELAR, och det svenska mittfältet är lika meningslöst som första världskriget. Mata i stolpen, Iniesta missar friläge, Navas i stolpen, Navas missar friläge, Silva missar friläge, Mellberg och Nilsson räddar tre bollar på mållinjen. Att Sverige är tillbakapressat är minst sagt en underdrift. Framåt finns... ingenting förutom en hörna (som borde renderat i en straff när Ramos sätter två armbågar i Mellbergs redan blödande skalle). Vi har vår storstjärna och lagkapten som stångas mot Ramos och Piqué och som stångas bra. Bara det att han står vid mittlinjen och stångas. Vilket inte gör någon nytta alls. Fan. Om vi blir såhär utspelade förtjänar vi faktiskt inte att vinna tänker många. Men inte Olof Mellberg. Det tänker den killen inte en jävla sekund. Han står emot både psykningar och anfallsvågor och tänker inte släppa en jävel förbi sig. Efter 67 minuter får han dock nog när Sergio Busquets filmar för 18 gången. En åder i pannan brister av vrede och hela Olof Mellbergs ansikte dränks i blod. Han får gå av plan och häftas i pannan samtidigt som Leif Swärd lindar en bandagebandana runt huvudet. Nu tänker ni kanske "Shit, det här var läskigt, och dåligt för Sverige". Det är inte dåligt alls för Sverige, för när Olof Mellberg kommer tillbaka in på planen ser han bara läskigare ut än innan. Bandagerad och blodig och fruktansvärd vandrar han in bredvid Per Nilsson och återupptar kampen mot Goliat.
I den 81:a minuten får Sverige en frispark när Zlatan blir nedtryckt, och vi slänger upp Zlatan och Mellberg i Spaniens straffområde samtidigt som vi lämnar resten av laget bakom mittlinjen - ett slutgiltigt erkännande av vår totala uselhet. Anders Svensson slår frisparken, en alldeles utmärkt sådan bör tilläggas, som seglar in mitt i den rödgula smeten. Zlatan Ibrahimovic når den först, han nickar den via Mellberg... I MÅL! Men vänta? Mellberg springer fram till domaren som nyss blåst 1-0 Sverige och domaren lyssnar. Han vinkar av målet för hands, och mycket riktigt, reprisbilderna visar att Olof Mellberg tog den med handen. Att han erkände! "Vadfan Olof", tänker tv-tittarna i stugorna, samtidigt som de måste beundra hans ädelmod och ridderlighet. Jordi Alba går direkt fram till Mellberg när ingen ser och spottar honom i ansiktet. En glimt av vansinne syns i Mellbergs ögonvrå. "Det där borde jag inte gjort", tänker Alba efterklokt, vilket han efterklokt tänker rätt i.
Några minuter senare byts Zlatan ut, då han stampas på foten av Sergio Ramos, och in kommer Oscar Wendt. Försvara försvara, hem hem, signalerar Erik Hamrén från sidlinjen. Men Johan Elmander har fortfarande lite för mycket älg i sig för att bara stå och tjonga upp bollen när han får tag i den. I den 91:a minuten bryter han en Xavipassning (!) och älgar med sig bollen upp över mittlinjen när han fälls av en för dagen extra råttliknande Sergio Busquets. "UTVISNING", vrålar den svenska bänken, men får nöja sig med en frispark. Den här gången är det bara Olof Mellberg som skickas upp ensam mot sju spanjorer. Anders Svensson stegar fram för att träffa Olof Mellbergs panna eller skägg eller vilken kroppsdel som helst som styr bolljäveln i mål. Spaniens straffområde liknar en krigszon där röda krälar över varandra för att täcka den gula hjälten i mitten. Bollen seglar in och Mellberg skakar av sig sina klängande antagonister... Alba sopas iväg av skägget. Olof Mellberg lyfter från marken, blöt av regn, blöt av svett, blöt av blod, med ett rödfläckigt bandage runt huvudet, och med världens jävla längsta jävla skägg. Han träffar bollen med världens ädlaste panna och styr den så fullkomligt självklart över Iker Casillas utspärrade fingertoppar ribba in. Och domaren blåser för mål. Och sedan för full tid. Och så har Sverige vunnit VM-guld.
EPILOG
Vikingaskeppet i Recifes hamn guppar bland alla normala båtar som inte har ett drakhuvud i trä i fören. Två män sitter i båten.
Erik: "Du måste ge dig av nu"
Olof: "Men varför?"
Erik: "Men Olof du är efterlyst för mord, hur många gånger ska jag behöva förklara det för dig"
Olof: "Det var inget mord"
Erik: "Du dödade ju honom"
Olof: "Han försökte klippa av mig skägget"
Erik: "Man får inte döda nån bara för att den försöker klippa av en skägget"
Olof: "Jo"
Erik: "Nej"
Olof: "Jo"
Erik: "Olof... du gav mig ett VM-guld... du ställde upp när andra skulle vikit ner sig, men jag kan inte köpa dig mer tid nu. Dom hittade meterlånga blonda skäggstrån runt offrets hals, allt pekar på dig, och när de tar ditt DNA-prov kommer de att kunna... "
Olof: "Jag förstår"
Erik: "Jag kommer att stå i evig skuld till dig Olof, och min dörr är alltid öppen för dig"
Olof: "Mm"
Erik: "Olof?"
Den blonde hjälten, KUNGEN bland män, stirrar ut över det azurblå havet. Vattnet kluckar stillsamt och en fiskare glider förbi med sin ljudliga utombordare.
Olof: "Jag hade en riktigt märklig dröm för en natt sen"
Erik: "Okej...?"
Olof: "Jag drömde att mitt skepp fick vingar som började växa ut på sidorna. Draken i fören började blinka till och seglen spändes ut mellan vingspetsarna och båten fick en svans..."
Erik: "En svans?"
Olof: "... en svans. Och jag kunde segla över världen och vart jag ville. Och jag seglade alltid mot norr"
Erik: "Mot norr?"
Olof: "Alltid mot norr"
Den ena mannen, han utan skägg ner till midjan, stiger ur skeppet och står med händerna i fickorna när det glider ut till havs. Det får vind i seglen och blir mindre och mindre mot fonden av hav och himmel. Men... ser det inte ut som att det nästan lättar från vattenranden innan det försvinner utom synhåll? Som att pricken liksom svävar en sekund innan den smälter ihop med det andra långt borta? Erik står i djupa funderingar när Agneta kommer ut till honom på bryggan. "Polisen är påväg, de tvingade mig säga vart ni var, jag är ledsen", säger hon. "Det spelar ingen roll", säger Erik, nästan leende, "De får honom aldrig. Aldrig nånsin", och han vet i sitt hjärta att det är sant. "Kom älskade", säger Agneta, "vi ska äta vår sista middag på hotellet, det skulle se illa ut om du kom försent". "Vet du vart han tänker fara?" säger hon sen. Erik kisar mot horisonten: "Norr"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar