And here it goes again

Jag var seriös med min eviga skilsmässa med fotbollen som jag förklarade efter MATCHEN som för alltid kommer att ha den försvunna biten av mitt mod att sätta mina känslor på spel på sitt samvete. Jag var allvarlig när jag sa att jag ALDRIG skulle kolla på fotboll igen, FULLKOMLIGT jävla allvarlig. EM inleddes, jag brydde mig inte, visste inte vad som hände, vem som vann eller förlorade. Jag kom hem från Umeå/Beyond the Wall och så tvingade min brorsa mig att se på England-Frankrike. Och jag brydde mig ju egentligen inte. Men så såg jag Benzemas jävla kattegenskaper i boxen, Ribérys innersidor och Gerrardförnedrande speed och Nasris vridlighet. Och så började det kännas i magen varje gång de blå- eller vitklädda närmade sig varandras straffområden. Och så är det Sverige-Ukraina snart. Och nu... FAN. Jag älskar ju fotboll. Men jag kommer ju gråta över den igen snart, det vet jag ju också. Fan.