Det har funnits många tillfällen då jag undrat om Den Allsmäktige har bestämt sig för att lägga krokben för just mitt lag. Det är givetvis trams, det inser även jag när jag nyktrat till från de värsta känslostormarna, men både Sveriges, Hammarbys och Tottenhams elvor har med jämna tillfällen förlorat matcher pga. en sån utstuderad och grym otur att man inte funnit någon annan förklaring än att någon där upp vill mitt lag väldigt, väldigt illa. Nästa gång en sådan situation infinner sig ska jag därför försöka komma ihåg Fulham-Tottenham den 6 November 2011. Den dagen var gud, försynen eller kanske helt enkelt bara turen, på vår sida.
Tottenham är ett mycket bättre fotbollslag än Fulham, och visade stundtals upp kvalitéer som Fulham inte har, särskilt under den första halvleken. Båda målen höll hög klass och producerades av den farfyllda men ändå tekniskt fulländade fotboll som Redknapps Tottenham håller på att göra till sitt signum. I söndags eftermiddag visade dock laget också upp en annan, mindre rolig, egenhet som utvecklats under hösten: att släppa till ett tidigt mål i andra halvlek och sedan springa runt likt yra höns, som mötte man ett Barcelona i storform.
Harry Redknapp var inte närvarande pga. hjärtoperation, och om Tottenham uppträder som ett gäng livsglada, talangfulla men något ansvarslösa tonåringar, så var det hög FF-faktor på tillställningen vid Themsens norra strand i Söndags. Reservcoacherna kunde inte (och borde inte) utöva den auktoritet och kontroll som Redknapp kan, och när matchen började svänga till Fulhams fördel var det tydligt att varken spelare eller ledare hade någon backup-plan. Tacka fan för att Ledley King är hel och frisk, annars hade inte ens Friedels storspel hjälpt mot Fulhamanstormningen.
I slutändan var det alltså dock främst Försynen som räddade Spurs, när Dempsey missade friläge efter friläge, när Modric halft omedvetet räddade på mållinjen och allra mest när domaren missade Walkers solklara handboll i målgården, på tilläggstid. Defoes mål var otroligt oförtjänt, och just därför också otroligt tillfredställande.
Jag tror och hoppas att laget och spelet blir lugnare när Redknapp och framförallt Dawson är tillbaka igen, men samtidigt funderar jag över vad en tränare och en mittback kan göra åt problem som framförallt uppstår på mitten av planen. Det gick väldigt lätt för Fulhams mittfältare att erövra bollen, vända upp och bryta in på Spurs' planhalva, och de man-mandueller som Tottenham vann var lätt räknade. Kanske saknas någonting tungt, pressande och hårt på Tottenhams mittfält, kanske en Sandro eller en Huddlestone. Problemet är bara att jag har väldigt svårt att se vem av mittfältarna, som allihop har blivit mig ytterst kära genom höstens livsbejakande spel, som i så fall får gå åt sidan. Bale och Parker är givna, Modric är kärnan och hjärnan i det offensiva spelet, och Lennon visade idag att han är tillbaka på allvar. Det delikat problem, men ett problem alltjämt.
BETYG
Friedel: ++++
Avgörande räddningar i slutet. En matchvinnare
Walker: +++
Fin framspelning till 1-0, annars osynlig. Uttagen till landslagsmatchen mot Sverige, gud give att Rasmus Elm skonar knän och annat.
Kaboul: ++
Gör att man saknar Dawson mer för varje match som går. Onödigt självmål. Svajjig.
King: +++
Tung och säker, inte minst psykiskt, vilket är livsviktigt i sådana här matcher. Lite trög i vissa situationer, och "framspelet" till självmålet var farsartad.
BAE: +++
Oroskapande i första halvlek, liskom hela laget osäkrare i andra. Tog dock sitt ansvar defensivt
Lennon: ++++
Målet i sig värt tre plus, men Lennon var farlig, aggressiv och snabb under hela matchen.
Parker: +++
Sliter i vanlig ordning kopiöst, men var delaktig i många bollförluster på mitten i andra. Onödigt slarvig i passningsspelet. Uttagen mot Sverige.
Modric: ++
Inte Luka Modrics typ av match, hade uppenbara problem mot ett storväxt Fulham. Visade hur beroende han är av att få rätt bollar.
Bale: ++++
Snudd på femma, världens farligaste ytter är nu definitivt tillbaka. Besitter både kraft, styrka och finess. Bäst på plan.
van der Vaart: ++
För första gången på länge en undermålig insats, kändes slö i första och var spelmässigt isolerad i andra.
Adebayor: +
Totalt osynlig, så när som på några felpass och ojusta tacklingar mot slutet. Måste börja visa klass igen. Snart.
INHOPPARE:
Sandro: +++
Märktes inte mycket, men spelet blev klart lugnare efter att han kommit in.
Defoe: ++++
Gjorde precis det han skulle, dvs. mål. En "supersub" som kan fortsätta vara en tillgång på bänken, så länge han själv vill. En engelsk landslagsman vill nog få mer speltid än så här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar