tisdag 27 september 2011
söndag 18 september 2011
inget stoppar den som bara rullar fram
MANCHESTER U - CHELSEA 3-1
Objektivt sätt spelades omgångens match på Old Trafford där United visade tecken på att vara det som Barca och Spanien redan är: för bra för att förlora. Med vad som kändes som vänstra handen desarmerade man effektivt ett av Europas bästa lag defensivt medan man med några distinkta aktioner framåt säkrade ännu en klar och bekväm seger. De nya spelarna lyser av hunger och vilja och inte ens en straffmiss kunde utplåna det leende som numera ständigt vilar på Wayne Rooneys läppar. Som utomstående betraktare uppmärksammade jag tre saker från detta toppmöte:
1. De Gea. Att fylla luckan efter Van Der Saar är inget man gör i en handvändning, men sitt fjuninga hipsterskägg och flackande blick till trots tycks Manchesters nye keeper vara redo att axla manteln. Räddningen på Ramirez friläge utstrålade världsklass.
2. Torres. Fernando Torres har bespottats i princip utan uppehåll sedan han kom till Chelsea i våras, och att han idag stod för något som mycket väl kan vara århundradets miss lär inte tysta kritikerna. Den dragning av sagda De Gea som ledde fram till sagda friläge, samt det kliniska avlutet vid reduceringen, vittnar om att ett trendbrott kan vara på gång. Torres är en klasspelare i grunden, och hittar han tillbaks till sitt gamla jag har många PL-målvakter anledning att bäva.
3. Domsluten. United förtjänade vinsten, men två av målen var klara Offside, och känslan är att det inte är första gången Man U får den typen av domslut med sig. Man U är tungviktare, som omedvetet utövar makt gentemot alla inblandade, domarna inkluderat. Ett fenomen som måste noteras och förhindras på central nivå.
För Tottenham var det bra att Chelsea förlorade, dels för att man knaprar in tre poäng på en viktig rival om CL-platserna, men också för att det visar att det inte är någon skam att förlora klart mot Manchester United på Old Trafford såsom de nu spelar. Emellertid ska sägas att Chelsea var betydligt närmre att skaka de röda djävlarna än vad Spurs var, och dessutom hade en rad tveksamma domslut mot sig. Vill man vara bäst i London i år behöver Tottenham fortfarande höja sig några snäpp.
Objektivt sätt spelades omgångens match på Old Trafford där United visade tecken på att vara det som Barca och Spanien redan är: för bra för att förlora. Med vad som kändes som vänstra handen desarmerade man effektivt ett av Europas bästa lag defensivt medan man med några distinkta aktioner framåt säkrade ännu en klar och bekväm seger. De nya spelarna lyser av hunger och vilja och inte ens en straffmiss kunde utplåna det leende som numera ständigt vilar på Wayne Rooneys läppar. Som utomstående betraktare uppmärksammade jag tre saker från detta toppmöte:
1. De Gea. Att fylla luckan efter Van Der Saar är inget man gör i en handvändning, men sitt fjuninga hipsterskägg och flackande blick till trots tycks Manchesters nye keeper vara redo att axla manteln. Räddningen på Ramirez friläge utstrålade världsklass.
2. Torres. Fernando Torres har bespottats i princip utan uppehåll sedan han kom till Chelsea i våras, och att han idag stod för något som mycket väl kan vara århundradets miss lär inte tysta kritikerna. Den dragning av sagda De Gea som ledde fram till sagda friläge, samt det kliniska avlutet vid reduceringen, vittnar om att ett trendbrott kan vara på gång. Torres är en klasspelare i grunden, och hittar han tillbaks till sitt gamla jag har många PL-målvakter anledning att bäva.
3. Domsluten. United förtjänade vinsten, men två av målen var klara Offside, och känslan är att det inte är första gången Man U får den typen av domslut med sig. Man U är tungviktare, som omedvetet utövar makt gentemot alla inblandade, domarna inkluderat. Ett fenomen som måste noteras och förhindras på central nivå.
För Tottenham var det bra att Chelsea förlorade, dels för att man knaprar in tre poäng på en viktig rival om CL-platserna, men också för att det visar att det inte är någon skam att förlora klart mot Manchester United på Old Trafford såsom de nu spelar. Emellertid ska sägas att Chelsea var betydligt närmre att skaka de röda djävlarna än vad Spurs var, och dessutom hade en rad tveksamma domslut mot sig. Vill man vara bäst i London i år behöver Tottenham fortfarande höja sig några snäpp.
Hoppets återfödelse 2.0
TOTTENHAM-LIVERPOOL 4-0
Inför matchen mot Liverpool nämndes ordet "Ödesmatch" lite varstans av olika experter och tyckare, och även om det snacket i vanlig ordning var något överdrivet, kan jag när jag smälter de angenäma intrycken från Tottenhams 4-0-seger känna att dagens tre poäng väger riktigt tungt. Tottenham hade mycket att bevisa för sig själva och för White Hart Lane den här dagen. Dels handlade om tre för tabellen viktiga poäng, dels handlade det om prestigen hos ett i grunden klassiskt möte, dels skulle de niya förvärven visa vad de gick för mot kvalificerat mostång, och slutligen skulle vi få svaret på om Manchesterdebacklerna var engångsföreteelser eller sanningsenliga indikationer på att Tottenham är ett lag som inte har med toppstriden att göra i år. 90 minuter senare hade de flesta av dessa frågetecken rätats ut.
Styrkebesked som väcker minnen till liv
Liverpool och Tottenham är i grunden jämbördiga i år, men just den här eftermiddagen var det klasskillnad, och 4-0 var inte i underkant. För första gången sedan i vintras visade Tottenham upp det fartfyllt markbundna spel som gav en kvartsfinalplats i Premier League, och detta främst tack vare Gareth Bale som tycks ha vaktnat från sin svårstörda slummer. Två utvisningar på Liverpool hjälpte naturligtvis till, men båda domsluten var helt korrekta och direkta resultat av att Liverpool även med 11 spelare kroniskt låg steget efter.
Parker: den Linderoth man väntat på
De nya rekryterna var precis så bra som man hoppats. Aktiviteten under Silly Season var relativt låg hos Tottenham, men med Parker och Adebayor tycks Redknapp än en gång lyckats plocka hem precis det som laget behöver utan att ha sprängt några budgetvallar. Målprotokollet talar sitt tydliga språk angående Adebayors lyckosamhet, och han var även inblandad och aktiv i flera andra situationer över hela planen. Trots detta är det inte vår togolesiske kamrat, utan Scott Parker som känns som den största förbättringen i startelvan. Att se Tottenhams försvarsspel den senaste tiden har haft samma feel-goodfaktor som en Bergmanfilm, dock utan att varesig målvakt eller backlinje gjort några exceptionellt dåliga insatser. Det som har fattats är en spelare som kan ge försvaret understöd centralt samtidigt som han skapar och arbetar framåt, en "Linderoth" helt enkelt. Vill man spela en så modern, snabb och flytande fotboll som Redknapp vill är denna spelare ett måste, och nu finns han äntligen hos oss i form av Scott Parker, som stup i ett slog intelligenta och vägvinnande passningar samtidigt som Liverpool inte kom någonstans på offensiv planhalva. Givetvis spelar andra faktorer in här, främst två utvisningar för motståndarna och Ledley Kings återkomst i backlinjen, men Parkers spelartyp är en som snarare märks än syns, och jag hoppas och tror att det stabilaförsvarsläget idag i mångt och mycket var hans förtjänst.
Mersmaken som uppstår...
Framförallt var dagens vinst psykologisk. Den injicerade nytt liv i drömmen om en Champions Leagueplats och återupprättar både status och heder hos Spurs. Redan nu har man bara tre poäng upp till en kvalplats, poäng som mycket väl kan komma i den försenade matchen mot Everton, och med Lennon, Dawson och VDV (som visserligen hoppade in idag men knappast är tillbaka 100%) har man återigen anleding att vara full av tillförsikt inför hösten. Största utmaningen just nu känns som att det är att få Adebayor att fortsätta leverera utan att strula och tjura utanför planen, något som varken Arsenal, City eller Real riktigt lyckats med tidigare. Kanske är detta ett jobb för den självutnämnde människokännaren Harry Redknapp?
SPELARBETYG:
Brad Friedel +++
Hade inte mycket att göra, men agerar med stor auktoritet. Ytterligare en nolla lär stärka självförtroendet
Kyle Walker ++++
Sattes visserligen inte på några riktiga prov bakåt, men gjorde mer grejor framåt än vad jag sett Corluka göra på ett år.
Ledley King +++
Blotta närvaron av en av lagets mest älskade spelare inger en känsla av trygghet och tyngd. Gjorde det han skulle och fick viktig matchträning
Yones Kaboul +++
Säker i sitt agerande, och dessutom en rejäl tillgång framåt på fasta situationer. Möjlig konkurrent med King när Dawson kommer tillbaka
BEA ++++
Visserligen var den här matchen som gjord för en offensiv ytterback utan ansvarskänsla, men från att ha varit något av en belastning för klubben är BEA nu på väg att etablera sig som en av ligans bästa backar. Bra samspel med Bale
Niko Krancjar ++
Något osynlig, byttes ut i halvlek.
Luka Modric: ++++
Efter några mindre omdömesgilla turer i pressen angående klubbpreferenser och annat, följt av under-isen-prestationer mot City och Wolves, tycks norra Londons favoritkroat åter fokusera på det väsentliga: att prestera på topp för sitt lag. 1-0 var en delikatess, och Modric var nära att näta flera gånger.
Scott Parker: ++++
Stark Fyra. Parker var överallt och verkar stortrivas i sin roll. Med lite bättre pricksäkerhet hade han även återfunnits i målprotokollet.
Gareth Bale +++
En klart godkänd insats och ett tydligt tecken på att det Walesiska fartfenomenet är tillbaka på allvar. Saknar fortfarande lite självförtroende i passningsspelet.
Jermaine Defoe +++
Missar mycket chanser, men skapar lika mycket. 2-0 var en prestation som vittnar om att Defoe kan bättre än han hittills visat. Bra samspel med Adebayor.
Emmanuel Adebayor ++++
Med tre mål på två matcher kan man inte kalla nyförvärvet för något annat än en succe. En spelare som stundtals genom sin karriär visat prov på bristande engagemang och nonchalans överraskade glatt med att jobba för laget, hämta bollar djupt och slita ordentligt för att skapa chanser för sina medspelare. Fortsätt så.
Inför matchen mot Liverpool nämndes ordet "Ödesmatch" lite varstans av olika experter och tyckare, och även om det snacket i vanlig ordning var något överdrivet, kan jag när jag smälter de angenäma intrycken från Tottenhams 4-0-seger känna att dagens tre poäng väger riktigt tungt. Tottenham hade mycket att bevisa för sig själva och för White Hart Lane den här dagen. Dels handlade om tre för tabellen viktiga poäng, dels handlade det om prestigen hos ett i grunden klassiskt möte, dels skulle de niya förvärven visa vad de gick för mot kvalificerat mostång, och slutligen skulle vi få svaret på om Manchesterdebacklerna var engångsföreteelser eller sanningsenliga indikationer på att Tottenham är ett lag som inte har med toppstriden att göra i år. 90 minuter senare hade de flesta av dessa frågetecken rätats ut.
Styrkebesked som väcker minnen till liv
Liverpool och Tottenham är i grunden jämbördiga i år, men just den här eftermiddagen var det klasskillnad, och 4-0 var inte i underkant. För första gången sedan i vintras visade Tottenham upp det fartfyllt markbundna spel som gav en kvartsfinalplats i Premier League, och detta främst tack vare Gareth Bale som tycks ha vaktnat från sin svårstörda slummer. Två utvisningar på Liverpool hjälpte naturligtvis till, men båda domsluten var helt korrekta och direkta resultat av att Liverpool även med 11 spelare kroniskt låg steget efter.
Parker: den Linderoth man väntat på
De nya rekryterna var precis så bra som man hoppats. Aktiviteten under Silly Season var relativt låg hos Tottenham, men med Parker och Adebayor tycks Redknapp än en gång lyckats plocka hem precis det som laget behöver utan att ha sprängt några budgetvallar. Målprotokollet talar sitt tydliga språk angående Adebayors lyckosamhet, och han var även inblandad och aktiv i flera andra situationer över hela planen. Trots detta är det inte vår togolesiske kamrat, utan Scott Parker som känns som den största förbättringen i startelvan. Att se Tottenhams försvarsspel den senaste tiden har haft samma feel-goodfaktor som en Bergmanfilm, dock utan att varesig målvakt eller backlinje gjort några exceptionellt dåliga insatser. Det som har fattats är en spelare som kan ge försvaret understöd centralt samtidigt som han skapar och arbetar framåt, en "Linderoth" helt enkelt. Vill man spela en så modern, snabb och flytande fotboll som Redknapp vill är denna spelare ett måste, och nu finns han äntligen hos oss i form av Scott Parker, som stup i ett slog intelligenta och vägvinnande passningar samtidigt som Liverpool inte kom någonstans på offensiv planhalva. Givetvis spelar andra faktorer in här, främst två utvisningar för motståndarna och Ledley Kings återkomst i backlinjen, men Parkers spelartyp är en som snarare märks än syns, och jag hoppas och tror att det stabilaförsvarsläget idag i mångt och mycket var hans förtjänst.
Mersmaken som uppstår...
Framförallt var dagens vinst psykologisk. Den injicerade nytt liv i drömmen om en Champions Leagueplats och återupprättar både status och heder hos Spurs. Redan nu har man bara tre poäng upp till en kvalplats, poäng som mycket väl kan komma i den försenade matchen mot Everton, och med Lennon, Dawson och VDV (som visserligen hoppade in idag men knappast är tillbaka 100%) har man återigen anleding att vara full av tillförsikt inför hösten. Största utmaningen just nu känns som att det är att få Adebayor att fortsätta leverera utan att strula och tjura utanför planen, något som varken Arsenal, City eller Real riktigt lyckats med tidigare. Kanske är detta ett jobb för den självutnämnde människokännaren Harry Redknapp?
SPELARBETYG:
Brad Friedel +++
Hade inte mycket att göra, men agerar med stor auktoritet. Ytterligare en nolla lär stärka självförtroendet
Kyle Walker ++++
Sattes visserligen inte på några riktiga prov bakåt, men gjorde mer grejor framåt än vad jag sett Corluka göra på ett år.
Ledley King +++
Blotta närvaron av en av lagets mest älskade spelare inger en känsla av trygghet och tyngd. Gjorde det han skulle och fick viktig matchträning
Yones Kaboul +++
Säker i sitt agerande, och dessutom en rejäl tillgång framåt på fasta situationer. Möjlig konkurrent med King när Dawson kommer tillbaka
BEA ++++
Visserligen var den här matchen som gjord för en offensiv ytterback utan ansvarskänsla, men från att ha varit något av en belastning för klubben är BEA nu på väg att etablera sig som en av ligans bästa backar. Bra samspel med Bale
Niko Krancjar ++
Något osynlig, byttes ut i halvlek.
Luka Modric: ++++
Efter några mindre omdömesgilla turer i pressen angående klubbpreferenser och annat, följt av under-isen-prestationer mot City och Wolves, tycks norra Londons favoritkroat åter fokusera på det väsentliga: att prestera på topp för sitt lag. 1-0 var en delikatess, och Modric var nära att näta flera gånger.
Scott Parker: ++++
Stark Fyra. Parker var överallt och verkar stortrivas i sin roll. Med lite bättre pricksäkerhet hade han även återfunnits i målprotokollet.
Gareth Bale +++
En klart godkänd insats och ett tydligt tecken på att det Walesiska fartfenomenet är tillbaka på allvar. Saknar fortfarande lite självförtroende i passningsspelet.
Jermaine Defoe +++
Missar mycket chanser, men skapar lika mycket. 2-0 var en prestation som vittnar om att Defoe kan bättre än han hittills visat. Bra samspel med Adebayor.
Emmanuel Adebayor ++++
Med tre mål på två matcher kan man inte kalla nyförvärvet för något annat än en succe. En spelare som stundtals genom sin karriär visat prov på bristande engagemang och nonchalans överraskade glatt med att jobba för laget, hämta bollar djupt och slita ordentligt för att skapa chanser för sina medspelare. Fortsätt så.
söndag 11 september 2011
torsdag 8 september 2011
Tankar och tips inför playoff m.m.
Följande lag är klara för Slutspelet:
Tyskland
Italien
Spanien
Följande lag är I PRINCIP klara:
Holland
England
Dessa fem får också gälla som klara favoriter. Därutöver tillkommer enligt mina profetior:
Frankrike
Ryssland
Portugal
Kroatien
varpå tvårna blir:
Turkiet
Irland
Serbien
Bosnien
Sverige
Montenegro
Tjeckien
(Danmark är enligt denna beräkning bästa tvåa och kvalificerar sig därmed direkt)
Enligt fifas ranking blir seedningsgrupperna som följer:
Grekland Turkiet
Sverige Irland
Serbien Bosnien
Tjeckien Montenegro
Inga av dessa lag är drömmotståndare för Sverige, som hade haft goda chanser mot både Tjeckien och Grekland. Montenegro ser ju på pappret inte ut att orsaka hicka, men kan bevisligen spela bra mot bra lag och, vad värre är för sverige, slå medelmåttiga lag. Irland och Bosnien är hugget som stucket, möjligen att ett åldersdigert och segt Irland passar sverige bättre än snabba och disciplinerade Bosnier. Turkiet bör i alla lägen undvikas, turkarna är fruktansvärda när de fått upp vittring och höjer sig alltid några pinnhål när det hettar till. Gud give att Skottland går vidare istället för Tjeckien så att Turkarna hamnar på samma sida som vi.
Givet lagens nuvarande standard anser jag de fyra starkaste vara:
Serbien
Turkiet
Irland
Sverige
Vilket gör att följande 16 blir klara för slutspel:
Polen Holland Ryssland Serbien
Ukraina England Kroatien Turkiet
Spanien Italien Frankrike Irland
Tyskland Portugal Danmark Sverige
Tyskland
Italien
Spanien
Följande lag är I PRINCIP klara:
Holland
England
Dessa fem får också gälla som klara favoriter. Därutöver tillkommer enligt mina profetior:
Frankrike
Ryssland
Portugal
Kroatien
varpå tvårna blir:
Turkiet
Irland
Serbien
Bosnien
Sverige
Montenegro
Tjeckien
(Danmark är enligt denna beräkning bästa tvåa och kvalificerar sig därmed direkt)
Enligt fifas ranking blir seedningsgrupperna som följer:
Grekland Turkiet
Sverige Irland
Serbien Bosnien
Tjeckien Montenegro
Inga av dessa lag är drömmotståndare för Sverige, som hade haft goda chanser mot både Tjeckien och Grekland. Montenegro ser ju på pappret inte ut att orsaka hicka, men kan bevisligen spela bra mot bra lag och, vad värre är för sverige, slå medelmåttiga lag. Irland och Bosnien är hugget som stucket, möjligen att ett åldersdigert och segt Irland passar sverige bättre än snabba och disciplinerade Bosnier. Turkiet bör i alla lägen undvikas, turkarna är fruktansvärda när de fått upp vittring och höjer sig alltid några pinnhål när det hettar till. Gud give att Skottland går vidare istället för Tjeckien så att Turkarna hamnar på samma sida som vi.
Givet lagens nuvarande standard anser jag de fyra starkaste vara:
Serbien
Turkiet
Irland
Sverige
Vilket gör att följande 16 blir klara för slutspel:
Polen Holland Ryssland Serbien
Ukraina England Kroatien Turkiet
Spanien Italien Frankrike Irland
Tyskland Portugal Danmark Sverige
Grupp I
Med gott om ordinarie Premier Leaguespelare i laget och stjärnor som David Fletcher att toppa med borde Skottland kunna ha utmanat tjeckerna om andraplatsen i gruppen, men med två matcher kvar att spela ser det ut som att det blir ännu ett debackel för skottarna. Tjeckien har ingalunda imponerat, tomrummet efter Nedved och Kollers generation är fortfarande inte fyllt, men tack vare litauers och skottars förmåga till genomklappning ser de ut att kunna gå mot ett playoff där världsmålvakten Cech med sin rutin lär vara ett större plus än någonsin. Spanien tycks ha mist förmågan att förlora och det faktum att de redan är kvalificerade bör inte innebära att tjecker och skottar har någon större chans att knipa åt sig poäng. Liksom i Hollands fall är Spaniens bänk fylld av världsklasspelare som ser sådana här matcher som goda möjligheter att stärka sina aktier.
1. Spanien 30p
2. Tjeckien 11p
1. Spanien 30p
2. Tjeckien 11p
Grupp G
Även om Montenegro mycket väl kan slå de kroniskt arroganta engelsmännen hemma så måste de fortfarande göra en 8-9 mål på två matcher (dvs öka sin målproduktion med 200%) för att ta gruppsegern. England ser alltså ut att på ett ovanligt tryggt sätt ta sig till slutspel och har stundtals visat upp en fotboll som gjuter nytt liv i en gammal sanning: när England slipper press och abnorma förväntningar är de i stånd till att producera fotboll av absolut världsklass. Montenegro hotas aningen av Schweiz, men bör kunna hålla undan. Wales ett av kvalets stora besvikelser.
Tips:
1. England 18p
2. Montenegro 13p
Tips:
1. England 18p
2. Montenegro 13p
Grupp H
Grupp H
Getingboet med stort G. Norge med Abdellaoue i spetsen har överraskat många och utmanar på sikt svenskar och danskar om fotbollsherraväldet i norden, men ser dock ut att behöva vika sig den här gången, förlusten på Parken var lika tung poängmässigt som prestigemässigt. Kampen står alltså mellan Danmark och Portugal, som möter varandra i sista omgången. Danmark har ett psykologiskt övertag på Portugal sedan senast kvalet men Portugal har kravlat sig ur liknande situationer tidigare och har naturligtvis ett kvalitativt sparkapital att ta ut som Danmark helt saknar. Vem som än blir tvåa är det tack vare gruppens jämnhet stor chans att detta lag får en direktplats till slutspelet.
Tips:
1. Portugal 17p
2. Danmark 17p
Getingboet med stort G. Norge med Abdellaoue i spetsen har överraskat många och utmanar på sikt svenskar och danskar om fotbollsherraväldet i norden, men ser dock ut att behöva vika sig den här gången, förlusten på Parken var lika tung poängmässigt som prestigemässigt. Kampen står alltså mellan Danmark och Portugal, som möter varandra i sista omgången. Danmark har ett psykologiskt övertag på Portugal sedan senast kvalet men Portugal har kravlat sig ur liknande situationer tidigare och har naturligtvis ett kvalitativt sparkapital att ta ut som Danmark helt saknar. Vem som än blir tvåa är det tack vare gruppens jämnhet stor chans att detta lag får en direktplats till slutspelet.
Tips:
1. Portugal 17p
2. Danmark 17p
Grupp F
Kvalets lättaste grupp har böljat fram och tillbaka och är fortfarande oviss i sin utgång. Ödesmatchen spelas den 7 oktober i Aten mellan Grekland och Kroatien och är direkt avgörande för vem som klarar sig vidare. Utgången är oviss men det lär finnas en och annan utomstående i fotbollseuropa som efter att ha bevittnat ett antal mer eller mindre lyckade mordförsök på den konstruktiva fotbollen vill se Otto Rehagels diktatoriskt disciplinerade greker gå under med man-manförsvar och allt. Men även om de spelskickliga Kroaterna gör dem till viljes har även grekerna en god chans att bli bästa tvåa.
Tips:
1. Kroatien, 23p
2. Grekland, 22p
Tips:
1. Kroatien, 23p
2. Grekland, 22p
Grupp E
Länge såg denna grupp ut att bli den mest odramatiska med Holland säkert tuffandes mot gruppsegern och Sverige mot en position som kvalets bästa tvåa. Holland har tuffat vidare och är i praktiken klara, men efter att Ungern på hemmaplan slagit till mot ett trögt Sverige har kampen om andraplatsen hettat till något. Svenskarnas överlägsna målskillnad torde dock göra att andraplatsen ändå bärgas, men för att bli bästa tvåa ser det nu ut som att man i sista matchen måste ta poäng mot, eller till och med slå, ett Holland som visserligen lär vara klart för EM men ändå till bredden fyllt av klasspelare rejält sugna att visa vad de går för.
Tips:
1. Holland, 28p
2. Sverige, 22p
Tips:
1. Holland, 28p
2. Sverige, 22p
Grupp D
Trots att de lottats i en av kvalets lättaste grupper har Frankrike haft problem med ett flertal länder, och även om man går vidare tyder mycket på att fransk fotboll befinner sig i en långtgående svacka, ett med spelare som Nasri och Ribery i laget borde man gjort fler än 11 mål. I sista matchen möter man ett Bosnien som varit nära ett antal gånger de senaste åren och som även om de inte passerar fransmännen har en god chans att gå vidare från gruppen. Rumänien får dock inte heller glömmas bort, som med full poäng i de sista två matcherna kan göra detta till ett getingbo.
TIPS:
1. Frankrike 20p
2. Bosnien 19p
TIPS:
1. Frankrike 20p
2. Bosnien 19p
Grupp C
Bortsett ifrån ett oavgjort resultat i Belfast i början av kvalet har Italien smärtfritt tagit sig igenom kvalet och är nu klara för ett EM där man har mycket att bevisa för sig själva och sin omvärld. Nordirland har efter den inledande triumfen sjunkit som en sten genom gruppen och därmed är Serbien numera en någorlunda ohotad grupptvåa, givet att man gör det man ska i sista omgångens Juggederby. Nämnas bör även att färöarna med en vinst och en oavgjord gör ett av de starkaste lilleputt-kvalen någonsin, särskillt 0-0 mot Nordirland meriterar.
TIPS:
1.Italien 26p
2. Serbien, 18p
Grupp B
En av kvalets jämnaste grupper där fyra lag fortfarande har en realistisk chans att vinna gruppen. Ryssland har det klart namnkunnigaste laget och ett litet slagläge, men har kvar att att möta borta ett Slovakien som lär vara rejält revanschsuget efter genomklappningen mot Armenien i Tisdags. Slovakien har trivs dessutom testamenterat bra med att slå ur underläge, minns Italien i VM förra året. Detta torde öppna upp för Irland, som även har det till synes lättaste spelprogrammet kvar. Liksom andra brittiska lag har Irland emellertid genom kvalhistorien visat upp en enastående förmåga att vika ner sig mot lätt motstånd, och Andorra borta skulle kunna bli en ny mardröm. Men vinst i båda matcherna och Given, Duff, Keane & Co har god chans på guppsegern.
TIPS:
1. Ryssland, 21p
2. Irland, 21p
TIPS:
1. Ryssland, 21p
2. Irland, 21p
GRUPP A
På stiltypiskt vis har Tyskland gått som en bulldozer genom kvalet och är med två matcher kvar att spela klara för avancemang. Ingen med de senaste två mästerskapen i minnet torde vara förvånad, enda frågetecknet uppstår kring frågan HUR bra Tyskland är, då denna svaga grupp sällan eller aldrig tvingat Tyskland att bekänna egentlig färg.
Bakom Tyskland är det jämt och fortfarande ovisst, men med tanke på att Belgien troligen blir tvugna att ta poäng eller till och med vinna mot Tyskland borta i sista matchen, får turkarna med sina två poängs försprång och tradition (nåja) av att gå vidare från kval gälla som favoriter till andraplatser. Även Turkiet har kvar att möta Tyskland, men gör det hemma i Istanbul på Turk Telecom Arena, en av världens tuffaste bortaarenor.
TIPS:
1. Tyskland, 30p
2. Turkiet, 17p
Bakom Tyskland är det jämt och fortfarande ovisst, men med tanke på att Belgien troligen blir tvugna att ta poäng eller till och med vinna mot Tyskland borta i sista matchen, får turkarna med sina två poängs försprång och tradition (nåja) av att gå vidare från kval gälla som favoriter till andraplatser. Även Turkiet har kvar att möta Tyskland, men gör det hemma i Istanbul på Turk Telecom Arena, en av världens tuffaste bortaarenor.
TIPS:
1. Tyskland, 30p
2. Turkiet, 17p
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)