TOTTENHAM-LIVERPOOL 4-0
Inför matchen mot Liverpool nämndes ordet "Ödesmatch" lite varstans av olika experter och tyckare, och även om det snacket i vanlig ordning var något överdrivet, kan jag när jag smälter de angenäma intrycken från Tottenhams 4-0-seger känna att dagens tre poäng väger riktigt tungt. Tottenham hade mycket att bevisa för sig själva och för White Hart Lane den här dagen. Dels handlade om tre för tabellen viktiga poäng, dels handlade det om prestigen hos ett i grunden klassiskt möte, dels skulle de niya förvärven visa vad de gick för mot kvalificerat mostång, och slutligen skulle vi få svaret på om Manchesterdebacklerna var engångsföreteelser eller sanningsenliga indikationer på att Tottenham är ett lag som inte har med toppstriden att göra i år. 90 minuter senare hade de flesta av dessa frågetecken rätats ut.
Styrkebesked som väcker minnen till liv
Liverpool och Tottenham är i grunden jämbördiga i år, men just den här eftermiddagen var det klasskillnad, och 4-0 var inte i underkant. För första gången sedan i vintras visade Tottenham upp det fartfyllt markbundna spel som gav en kvartsfinalplats i Premier League, och detta främst tack vare Gareth Bale som tycks ha vaktnat från sin svårstörda slummer. Två utvisningar på Liverpool hjälpte naturligtvis till, men båda domsluten var helt korrekta och direkta resultat av att Liverpool även med 11 spelare kroniskt låg steget efter.
Parker: den Linderoth man väntat på
De nya rekryterna var precis så bra som man hoppats. Aktiviteten under Silly Season var relativt låg hos Tottenham, men med Parker och Adebayor tycks Redknapp än en gång lyckats plocka hem precis det som laget behöver utan att ha sprängt några budgetvallar. Målprotokollet talar sitt tydliga språk angående Adebayors lyckosamhet, och han var även inblandad och aktiv i flera andra situationer över hela planen. Trots detta är det inte vår togolesiske kamrat, utan Scott Parker som känns som den största förbättringen i startelvan. Att se Tottenhams försvarsspel den senaste tiden har haft samma feel-goodfaktor som en Bergmanfilm, dock utan att varesig målvakt eller backlinje gjort några exceptionellt dåliga insatser. Det som har fattats är en spelare som kan ge försvaret understöd centralt samtidigt som han skapar och arbetar framåt, en "Linderoth" helt enkelt. Vill man spela en så modern, snabb och flytande fotboll som Redknapp vill är denna spelare ett måste, och nu finns han äntligen hos oss i form av Scott Parker, som stup i ett slog intelligenta och vägvinnande passningar samtidigt som Liverpool inte kom någonstans på offensiv planhalva. Givetvis spelar andra faktorer in här, främst två utvisningar för motståndarna och Ledley Kings återkomst i backlinjen, men Parkers spelartyp är en som snarare märks än syns, och jag hoppas och tror att det stabilaförsvarsläget idag i mångt och mycket var hans förtjänst.
Mersmaken som uppstår...
Framförallt var dagens vinst psykologisk. Den injicerade nytt liv i drömmen om en Champions Leagueplats och återupprättar både status och heder hos Spurs. Redan nu har man bara tre poäng upp till en kvalplats, poäng som mycket väl kan komma i den försenade matchen mot Everton, och med Lennon, Dawson och VDV (som visserligen hoppade in idag men knappast är tillbaka 100%) har man återigen anleding att vara full av tillförsikt inför hösten. Största utmaningen just nu känns som att det är att få Adebayor att fortsätta leverera utan att strula och tjura utanför planen, något som varken Arsenal, City eller Real riktigt lyckats med tidigare. Kanske är detta ett jobb för den självutnämnde människokännaren Harry Redknapp?
SPELARBETYG:
Brad Friedel +++
Hade inte mycket att göra, men agerar med stor auktoritet. Ytterligare en nolla lär stärka självförtroendet
Kyle Walker ++++
Sattes visserligen inte på några riktiga prov bakåt, men gjorde mer grejor framåt än vad jag sett Corluka göra på ett år.
Ledley King +++
Blotta närvaron av en av lagets mest älskade spelare inger en känsla av trygghet och tyngd. Gjorde det han skulle och fick viktig matchträning
Yones Kaboul +++
Säker i sitt agerande, och dessutom en rejäl tillgång framåt på fasta situationer. Möjlig konkurrent med King när Dawson kommer tillbaka
BEA ++++
Visserligen var den här matchen som gjord för en offensiv ytterback utan ansvarskänsla, men från att ha varit något av en belastning för klubben är BEA nu på väg att etablera sig som en av ligans bästa backar. Bra samspel med Bale
Niko Krancjar ++
Något osynlig, byttes ut i halvlek.
Luka Modric: ++++
Efter några mindre omdömesgilla turer i pressen angående klubbpreferenser och annat, följt av under-isen-prestationer mot City och Wolves, tycks norra Londons favoritkroat åter fokusera på det väsentliga: att prestera på topp för sitt lag. 1-0 var en delikatess, och Modric var nära att näta flera gånger.
Scott Parker: ++++
Stark Fyra. Parker var överallt och verkar stortrivas i sin roll. Med lite bättre pricksäkerhet hade han även återfunnits i målprotokollet.
Gareth Bale +++
En klart godkänd insats och ett tydligt tecken på att det Walesiska fartfenomenet är tillbaka på allvar. Saknar fortfarande lite självförtroende i passningsspelet.
Jermaine Defoe +++
Missar mycket chanser, men skapar lika mycket. 2-0 var en prestation som vittnar om att Defoe kan bättre än han hittills visat. Bra samspel med Adebayor.
Emmanuel Adebayor ++++
Med tre mål på två matcher kan man inte kalla nyförvärvet för något annat än en succe. En spelare som stundtals genom sin karriär visat prov på bristande engagemang och nonchalans överraskade glatt med att jobba för laget, hämta bollar djupt och slita ordentligt för att skapa chanser för sina medspelare. Fortsätt så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar