Saturday Afternoon Fever

Dom säger på nyheterna att det ska hagla i Uppsala imorgon. Det är jag väldigt nöjd med, då jag har tre väldigt viktiga inomhusplikter att fullfölja. Dessa tre är:

13:45: Arsenal-Chelsea

16:00: Newcastle-Stoke

18:30: Queen's Park Rangers - Tottenham Hotspur

Oavsett vilket lag man hejar på eller vilket psykiskt tillstånd man befinner sig i så går det i alla fall att konstatera en sak: Fa-an vad spännande det är. Det här är en av de stora fördelarna med Champions League, fyra lag som annars skulle ha varit besvikna och desilusionerade efter att ha blivit avhängda från ligaracet befinner sig nu i elektriska tillstånd. Det är en tid för hjältar, tid för syndare, tid för gråt, tid för tandagnisslan, tid för glädje, tid för vilja. Det är en tid som dömer. Två vinnare. Två förlorare. Och den känns fanimej omöjligt att sia om.

Eller inte helt omöjligt förresten, för det finns ett lag som har en markant sämre form en det andra. Och vi vet ju alla vilket! Just det. Jag sa skämtsamt förut att jag var säker på att Tottenham skulle komma fyra för att sedan bli utslagna av Chelseas CL-seger, men egentligen tror jag att det blir väldigt svårt att klara ens det. Två och en halv mittback är skadade, en av de hela mittbackarna heter Gallas, och flera nyckelspelare befinner sig ur form. Och framförallt, som vanligt, de gör inte mål. Det som talar för Tottenham är att laget har det klart lättaste spelschemat kvar, och att man har visat förmågan till ett spel den här säsongen som inget av de andra lagen varit i närheten av. 

Många menar på att det största hotet mot Tottenham lyser illblått två poäng längre ner i tabellen och stavas Chelsea, och det är onekligen svårt att inte hålla med om. På ett närmast mytologiskt sätt har de gamla storspelarna rest sig en sista gång för att uträtta ett sista stordåd. Terry, Lampard och Drogba spelar för historieböckerna, och sånt spel kan räcka länge. Dock har man i ligan sett svajjigt ut i flera matcher på sista tiden, och många av segrarna har berott mer på flyt än skicklighet.

Istället tror jag att det främsta hotet kommer norrifrån. Newcastle ser inte mycket ut på pappret, men jävlar vad de har smugit sig fram här på slutet. Pardrew har gått från syndare till ikon i nordsjömetropolen, och det enkla, raka spelet har visat sig svårstoppat och, vad viktigare är, hållbart under lång tid. Videoklippet nedan visar på en helt galen stämning i staden just nu. Detta kan stjälpa laget, men om Pardrew & Co lyckas kanalisera hajpen på rätt sätt så kan den här säsongen sluta hur kul som helst för skatorna.

Slutligen har vi då Arsenal, som ju efter en makalös vår i förra veckan såg ut att vara i det närmaste klara för tredjeplatsen. Jättedödarna från Wigan satte dock stopp för sådana tankegångar och vips så är Arsenal bara fem poäng bort för Newcastle och Tottenham. Morgondagens match är av monumental betydelse för Woolwich-gänget. Vinst och vinden kommer åter fylla skutans segel. Förlust eller oavgjort, och vi har ett lag i gungning med ett kanske helt uppkäkat försprång. Nu är Robin van Persie stora prövostund kommen. Är han den  kapten och ledare han utger sig för att vara, eller "bara" en spektakulär primadonna som springer och gömmer sig när fiendens härskaror står invid murarna?

Imorn. Utegångsförbud. Serri.

Tro och tvivel

För ett tag sen skrev jag något argt och sorgset om klubbmentalitet. Att vissa klubbar vann sina matcher för att de visste att de skulle vinna sina matcher och sen gjorde dom det medan andra klubbar... ja, ni fattar själva. Efter att Tottenham den senaste månaden sjunkit som ett jävla sänke genom tabellen har den här diskussionen intensifierats i tidningar, bloggar och kommentatorsfält.

Eller vaddå diskussion.

Det har mer rört sig om ett kollektivt konstaterande, ett idogt och entonigt malande från Sveriges alla fotbollskäftar: Tottenham kan inte vinna, Tottenham är födda till att förlora och svika och underprestera, Tottenham är en fin idé men den fungerar inte i verkligheten. Och anledningen till att just diskussionen har uteblivit: Tottenhamfansen biter inte tillbaka, tvärtom är det de själva som mal mest och bäst. De enda positiva tongångar som hörts är den gamla ramsan om att spelet inte handlat om att vinna, Utan Om Äran, och liknande. Något hopp eller tro om att Spurs faktiskt skulle komma att hålla på teve har inte existerat.

Jag själv har inte varit något undantag, jag har liksom alla andra vältrat mig i (själv)ömkan och domedagsprofetior.

Att det blir så här i en klubb som har en sån historia och sådana resultat som Tottenham är kanske förståeligt och berättigat. Men vi kanske skulle börja visa lite tåga. Jag menar inte att alla världens Tottenhamare ska börja gå runt och vifta kuk a la United eller Bayern München (det skulle inte vara klädsamt) eller börja ställa orimliga krav på sitt lag a la Engelska Landslaget. Men när Erik Niva, förste Hedersmogul inom svenska Tottenhamkretsar, i studion innan matchen mer eller mindre sitter och erkänner att han givit upp matchen på förhand, då känns det hela lite som... en självuppfyllande profetia.

Därför korrigerar jag härmed mina uttalanden från tidigare:
- Tottenham är inte ett födda att förlora, de är bara jävligt dåliga ibland
- Tottenham kan fortfarande ta en CL-plats. De har kanske till och med riktigt goda möjligheter till det.

Denna min omsvängning har naturlgtvis främst sin grund i dagens match. Det var inte någon av de bästa matcherna de har gjort, det var inte någon av den roligaste heller, men poängen som togs kändes otroligt viktig, så viktig att man knappt ens brydde sig om att Tottenham kunde, och kanske till och med borde, ha vunnit matchen om bara Adebayor och van der Vaart hade insett att meningen är att man ska träffa målet och inte spelaren som står i målet. Nej, känslan efter matchen var bra: dels på grund av Den Stora Lättnaden men även eftersom många individuella spelare, och laget i stort, verkar vara på väg tillbaka till det de hade för några månader sen.

Ja, Gareth Bale tror fortfarande att han är Leo Messi fångad i en apas kropp, nej Adebayor kan fortfarande inte bete sig som folk när han ska avsluta, nej Redknapp vet fortfarande inte hur man matchcoachar och jo, Gallas är fortfarande så jävla mycket Gallas att man bara vill springa till skogs och gömma sig i sin ångest.

Men nu fanns det där drivet igen. Det fanns rörelse. Det fanns blickar som gick uppåt i banan och såg möjligheter (mycket tack vare en för dagen mycket aktiv och bollhållande Adebayor). Jag dristar mig till att säga Tottenham har hittat tillbaka till sin själv. Därmed säger jag inte att det är klart än (Blasfemi! Hädelse!), fem poäng försvinner kan försvinna både lätt och snabbt och det är åtta matcher kvar. Men det är ändå fem poäng. Och ett lätt spelschema. Det kan gå. Paw Rikh Tight.


FRIEDEL +++
Stabil igen, revansch efter några svagare insatser

WALKER ++++
Finfin offensiv insats och inblandad i många chanser. Imponerad över tryggheten han utstrålar trots ålder och bristande rutin.

GALLAS +
Inget får en att sörja Michael Dawsons frånvaro så mycket som åsynen av hur denne man rultar omkring i straffområdet på jakt efter en ny Chelseamöjlighet att skapa från ingenting. Jag skulle kunna skriva en hel avhandling om hur mycket Gallas suger, här kan bara kort konstateras att Chelseas taktik i denna match säger allt: långa bollar på Gallas, så blir det farligt direkt. Sköldpadderensningen var nog det värsta jag sätt.

KABOUL ++++
Får nu alltså dra det stora lasset som (ensam) mittback i Kings och Dawsons frånvaro. Det är inte riktigt det han är skapt för, men han gör fortfarande sitt jobb fullt ut.

BAE +++
Så avslappnad att det nästan såg lite väl lojt ut emellanåt

VAN DER VAART +++
Har fortfarande en bra bit kvar till max, men visar gryende form och vad mer är ett stort hjärta och god vilja. Beundransvärt defensivt slit.

PARKER ++++
Bäst på plan. En kapten. En gigant. En titan.

SANDRO +++
Alltså jag kommer aldrig på något att skriva om honom? Vet inte om det är en bra grej. Men ok... han jobbade på bra i det tysta. Säger vi.

MODRIC +++
Jobbade in sig i matchen efter hand, men slår fortfarande bort alldeles för många bollar. Är inne i en svacka nu.

BALE +++
Aktiv och farlig. Men varför så självisk? Valde att skjuta själv ett par fyra gånger trots att fria medspelare stod att finna. Redknapp borde kanske ta ett snack.

ADEBAYOR +++
En klar förbättring jämfört med den senaste tidens zombieinsatser. Höll i bollen bra och gjorde sig gång på gång spelbar. Men, som jag har sagt ungefär 33 130 gånger förut: han måste göra mål.

Hoppets återfödelse 2.0

TOTTENHAM-LIVERPOOL 4-0

Inför matchen mot Liverpool nämndes ordet "Ödesmatch" lite varstans av olika experter och tyckare, och även om det snacket i vanlig ordning var något överdrivet, kan jag när jag smälter de angenäma intrycken från Tottenhams 4-0-seger känna att dagens tre poäng väger riktigt tungt. Tottenham hade mycket att bevisa för sig själva och för White Hart Lane den här dagen. Dels handlade om tre för tabellen viktiga poäng, dels handlade det om prestigen hos ett i grunden klassiskt möte, dels skulle de niya förvärven visa vad de gick för mot kvalificerat mostång, och slutligen skulle vi få svaret på om Manchesterdebacklerna var engångsföreteelser eller sanningsenliga indikationer på att Tottenham är ett lag som inte har med toppstriden att göra i år. 90 minuter senare hade de flesta av dessa frågetecken rätats ut.

Styrkebesked som väcker minnen till liv
Liverpool och Tottenham är i grunden jämbördiga i år, men just den här eftermiddagen var det klasskillnad, och 4-0 var inte i underkant. För första gången sedan i vintras visade Tottenham upp det fartfyllt markbundna spel som gav en kvartsfinalplats i Premier League, och detta främst tack vare Gareth Bale som tycks ha vaktnat från sin svårstörda slummer. Två utvisningar på Liverpool hjälpte naturligtvis till, men båda domsluten var helt korrekta och direkta resultat av att Liverpool även med 11 spelare kroniskt låg steget efter.

Parker: den Linderoth man väntat på
De nya rekryterna var precis så bra som man hoppats. Aktiviteten under Silly Season var relativt låg hos Tottenham, men med Parker och Adebayor tycks Redknapp än en gång lyckats plocka hem precis det som laget behöver utan att ha sprängt några budgetvallar. Målprotokollet talar sitt tydliga språk angående Adebayors lyckosamhet, och han var även inblandad och aktiv i flera andra situationer över hela planen. Trots detta är det inte vår togolesiske kamrat, utan Scott Parker som känns som den största förbättringen i startelvan. Att se Tottenhams försvarsspel  den senaste tiden har haft samma feel-goodfaktor som en Bergmanfilm, dock utan att varesig målvakt eller backlinje gjort några exceptionellt dåliga insatser. Det som har fattats är en spelare som kan ge försvaret understöd centralt samtidigt som han skapar och arbetar framåt, en "Linderoth" helt enkelt. Vill man spela en så modern, snabb och flytande fotboll som Redknapp vill är denna spelare ett måste, och nu finns han äntligen hos oss i form av Scott Parker, som stup i ett slog intelligenta och vägvinnande passningar samtidigt som Liverpool inte kom någonstans på offensiv planhalva. Givetvis spelar andra faktorer in här, främst två utvisningar för motståndarna och Ledley Kings återkomst i backlinjen, men Parkers spelartyp är en som snarare märks än syns, och jag hoppas och tror att det stabilaförsvarsläget idag i mångt och mycket var hans förtjänst.

Mersmaken som uppstår...
Framförallt var dagens vinst psykologisk. Den injicerade nytt liv i drömmen om en Champions Leagueplats och återupprättar både status och heder hos Spurs. Redan nu har man bara tre poäng upp till en kvalplats, poäng som mycket väl kan komma i den försenade matchen mot Everton, och med Lennon, Dawson och VDV (som visserligen hoppade in idag men knappast är tillbaka 100%) har man återigen anleding att vara full av tillförsikt inför hösten. Största utmaningen just nu känns som att det är att få Adebayor att fortsätta leverera utan att strula och tjura utanför planen, något som varken Arsenal, City eller Real riktigt lyckats med tidigare. Kanske är detta ett jobb för den självutnämnde människokännaren Harry Redknapp?


SPELARBETYG:
Brad Friedel +++
Hade inte mycket att göra, men agerar med stor auktoritet. Ytterligare en nolla lär stärka självförtroendet

Kyle Walker ++++
Sattes visserligen inte på några riktiga prov bakåt, men gjorde mer grejor framåt än vad jag sett Corluka göra på ett år.

Ledley King +++
Blotta närvaron av en av lagets mest älskade spelare inger en känsla av trygghet och tyngd. Gjorde det han skulle och fick viktig matchträning

Yones Kaboul +++
Säker i sitt agerande, och dessutom en rejäl tillgång framåt på fasta situationer. Möjlig konkurrent med King när Dawson kommer tillbaka

BEA ++++
Visserligen var den här matchen som gjord för en offensiv ytterback utan ansvarskänsla, men från att ha varit något av en belastning för klubben är BEA nu på väg att etablera sig som en av ligans bästa backar. Bra samspel med Bale

Niko Krancjar ++
Något osynlig, byttes ut i halvlek.

Luka Modric: ++++
Efter några mindre omdömesgilla turer i pressen angående klubbpreferenser och annat, följt av under-isen-prestationer mot City och Wolves, tycks norra Londons favoritkroat åter fokusera på det väsentliga: att prestera på topp för sitt lag. 1-0 var en delikatess, och Modric var nära att näta flera gånger.

Scott Parker: ++++
Stark Fyra. Parker var överallt och verkar stortrivas i sin roll. Med lite bättre pricksäkerhet hade han även återfunnits i målprotokollet.

Gareth Bale +++
En klart godkänd insats och ett tydligt tecken på att det Walesiska fartfenomenet är tillbaka på allvar. Saknar fortfarande lite självförtroende i passningsspelet.

Jermaine Defoe +++
Missar mycket chanser, men skapar lika mycket. 2-0 var en prestation som vittnar om att Defoe kan bättre än han hittills visat. Bra samspel med Adebayor.

Emmanuel Adebayor ++++
Med tre mål på två matcher kan man inte kalla nyförvärvet för något annat än en succe. En spelare som stundtals genom sin karriär visat prov på bristande engagemang och nonchalans överraskade glatt med att jobba för laget, hämta bollar djupt och slita ordentligt för att skapa chanser för sina medspelare. Fortsätt så.