Saturday Afternoon Fever

Dom säger på nyheterna att det ska hagla i Uppsala imorgon. Det är jag väldigt nöjd med, då jag har tre väldigt viktiga inomhusplikter att fullfölja. Dessa tre är:

13:45: Arsenal-Chelsea

16:00: Newcastle-Stoke

18:30: Queen's Park Rangers - Tottenham Hotspur

Oavsett vilket lag man hejar på eller vilket psykiskt tillstånd man befinner sig i så går det i alla fall att konstatera en sak: Fa-an vad spännande det är. Det här är en av de stora fördelarna med Champions League, fyra lag som annars skulle ha varit besvikna och desilusionerade efter att ha blivit avhängda från ligaracet befinner sig nu i elektriska tillstånd. Det är en tid för hjältar, tid för syndare, tid för gråt, tid för tandagnisslan, tid för glädje, tid för vilja. Det är en tid som dömer. Två vinnare. Två förlorare. Och den känns fanimej omöjligt att sia om.

Eller inte helt omöjligt förresten, för det finns ett lag som har en markant sämre form en det andra. Och vi vet ju alla vilket! Just det. Jag sa skämtsamt förut att jag var säker på att Tottenham skulle komma fyra för att sedan bli utslagna av Chelseas CL-seger, men egentligen tror jag att det blir väldigt svårt att klara ens det. Två och en halv mittback är skadade, en av de hela mittbackarna heter Gallas, och flera nyckelspelare befinner sig ur form. Och framförallt, som vanligt, de gör inte mål. Det som talar för Tottenham är att laget har det klart lättaste spelschemat kvar, och att man har visat förmågan till ett spel den här säsongen som inget av de andra lagen varit i närheten av. 

Många menar på att det största hotet mot Tottenham lyser illblått två poäng längre ner i tabellen och stavas Chelsea, och det är onekligen svårt att inte hålla med om. På ett närmast mytologiskt sätt har de gamla storspelarna rest sig en sista gång för att uträtta ett sista stordåd. Terry, Lampard och Drogba spelar för historieböckerna, och sånt spel kan räcka länge. Dock har man i ligan sett svajjigt ut i flera matcher på sista tiden, och många av segrarna har berott mer på flyt än skicklighet.

Istället tror jag att det främsta hotet kommer norrifrån. Newcastle ser inte mycket ut på pappret, men jävlar vad de har smugit sig fram här på slutet. Pardrew har gått från syndare till ikon i nordsjömetropolen, och det enkla, raka spelet har visat sig svårstoppat och, vad viktigare är, hållbart under lång tid. Videoklippet nedan visar på en helt galen stämning i staden just nu. Detta kan stjälpa laget, men om Pardrew & Co lyckas kanalisera hajpen på rätt sätt så kan den här säsongen sluta hur kul som helst för skatorna.

Slutligen har vi då Arsenal, som ju efter en makalös vår i förra veckan såg ut att vara i det närmaste klara för tredjeplatsen. Jättedödarna från Wigan satte dock stopp för sådana tankegångar och vips så är Arsenal bara fem poäng bort för Newcastle och Tottenham. Morgondagens match är av monumental betydelse för Woolwich-gänget. Vinst och vinden kommer åter fylla skutans segel. Förlust eller oavgjort, och vi har ett lag i gungning med ett kanske helt uppkäkat försprång. Nu är Robin van Persie stora prövostund kommen. Är han den  kapten och ledare han utger sig för att vara, eller "bara" en spektakulär primadonna som springer och gömmer sig när fiendens härskaror står invid murarna?

Imorn. Utegångsförbud. Serri.