1. Man är ingen otrogen supporter
2. Gyttret av händer, halsdukar och kärlek skymmer sikten och tillintetgör alla försök att se de taktiska skeendena.
Det man däremot kan bedöma bättre än den genom TVn seende otrogne supportern är de enskilda spelarinsatserna rent tekniskt. Och eftersom dessa är betydligt roligare att beskriva än matchen (en ganska jämn och grå tillställning, präglad av den oskicklighet med bollen som utmärker Superettan, där väldigt få målchanser skapades) utnämner jag, istället för att skriva en matchrapport, matchens 3 bästa spelare:
3. Marcus Törnstrand: En klippa i försvaret. Detta är ett uttryck som det slängs vårdslöst med i allmänhet, men bättre än så kan man antagligen inte beskriva insatsen av vår nr 4. Törnstrand gick fram och bröt med fötter, bröst och huvud när tillfälle gavs och agerade fläckfritt i övrigt. Bra!
2. Christophe Lallet: Den mest energiske i dagens Hammarby. Lallet kämpade matchen igenom, tacklade, löpte på allt och alla och visade med lite finter helt i onödan exakt vilket lag han spelar i. Bra!
1. Mikael Rynell: Mikael (som också fick ta emot buketten för Hammarbys bästa spelare) var vår Iniesta. Med det menar jag inte att han äter barn och våldtar djur samtidigt som han sprutar ondska ur sina ögon och förmörkar världen likt en dementor, utan att han helt gjorde vad han ville med vem han ville. En fulländad tvåfotare är måhända den mest klassiskt vackra rörelsen en fotbollsspelare kan utföra, och som den som såg matchen på plats märkte, behärskar Rynell denna till fullo. När matchens lirare visade upp även ett Iniestiskt spelsinne i de mest trängda av situationer med läckra passar (assisterade ju även till målet) blev man fan tårögd där man stod på plats på Norra och skrek, olikt ett otroget fan.
Bild: hammarbyfotboll.se
Härlig djupgående analys. Bra!
SvaraRadera