Maskinen vältrar vidare

Maskinen Barcelona, som gjort fotbollen till en kall och förbestämd kalkyl, tog idag nästa steg mot att bli det första laget att vinna Champions League två år i rad. Efter två straffmål, signerade Messlan själv, och ytterligare ett skitmål, kunde Barca förpassa Milan och Zlatan ner i en ångestpräglad besvikelse och total avgrund av uppgivenhet. I denna avgrund sällar de sig till den stora skara spelare, tränare och fotbollsälskare som redan givit upp hoppet i kampen mot fotbollens Mordor.

Vad som blir mer och mer uppenbart för varje gång man ser Barcelona spela är att man på förhand vet hur matchen kommer att sluta. Visst kan resultatet komma till på lite olika sätt. Ibland blir Barca utspelade en hel första halvlek. Ibland ger Valdés bort ett mål direkt i början. Andra gånger dominerar de från minut 1. Men det brukar alltid sluta på ungefär samma sätt. Oftast blir det 3-1 till Barcelona, oavsett om motståndet heter Real Madrid, Espanyol, Man United, eller - som idag - AC Milan.

Idag skulle den här pre-determinerade 3-1-vinsten åstadkommas med hjälp av två (varav en felaktig) straffar. Milan hade fortfarande en chans att ta sig vidare i turneringen när Ibrahimovic snyggt spelade fram Nocerino till 1-1. Men sedan tyckte domaren och Barcelona att det var nog. Ett straffmål och ett mål til kom snabbt och därefter spelades matchen ut lugnt och stillsamt, "Barca-style", inför ett fullsatt, men självklart totalt knäpptyst, Camp Nou.

Det gnälls fortfarande om hur imponerande Barcas passningsspel är. Det talas om hur magiskt och beundransvärt det är att se Xavi passa bollen till Busquets, som passar bollen tillbaka till Xavi, som passar den till Iniesta, som passar den till Dani Alves som passar... till Iniesta som... Busquets... passar till Iniesta... tillbaka till Xavi... passar till Fabregas... Xavi... Busquets... Fabregas... till Messi som gör mål.

Hur är det fortfarande intressant? Hur är det fortfarande fantastiskt? Hur kan inte folk tröttna? Det är som att folk har glömt vad fotboll brukade handla om: Kamp, strid, ovisshet, hårdhet, läckerhet och hundra andra fina attribut som gör (gjorde?) fotbollen till den bästa och mest underbara idrotten på planeten. Det är egentligen inte "fantastiskt" längre när Xavi lägger ett instick till Messi. Men många tycker att det är fantastiskt att det gör att Barca vinner. Detta leder mig bara till en slutsats:

För varje dag Barcelona vinner minskar kärleken till fotbollen, medan kärleken till att vinna blir större. Maskinen Barcelona lär oss gång på gång, att fotboll är något man vinner, inte något man älskar.