The board is set, the pieces are moving.

INFÖR: Barcelona - Real Madrid, El Clásico, 21/4.

I öst drar mörkret ihop sig. Svärtan tätnar. En annalkande storm brusar upp och mullrar sitt ursinne ut över nedjeN. En skugga tornar mörk och farlig över Europa, Spanien, Katalonien. Det är en hotets och ovisshetens skugga, för inför titanmötet mellan rödblått och vitt är det fortfarande helt ovisst om vilken av de båda makterna som kommer att styra i Spanien från och med i morgon kväll.

Det är 1444 dagar sedan Real Madrid senast besegrade Barcelona i ett El Clásico. Det har gått nästan 4 år sedan 'Marängerna' lyckades slå sina separtistiskt lagda ärkefiender från nordöst i en ligamatch. Då spelades matchen på Santiago Bernabeu och slutade 4-1 till de vita. Ur dagens Messistiska perspektiv känns en sådan seger näst intill surrealistisk. Är det verkligen möjligt att Real en gång vann med 4-1 över Barca? Det är som att man har glömt att Real Madrid någonsin har kunnat vinna El Clásico.

Många skulle nog säga att det här är statistik som talar emot att Real Madrid skulle kunna vinna imorgon. Att det är ett facit som sänker deras chanser ytterligare. Jag hävdar motsatsen. Barcelona vet redan att de kommer vinna. "Det är ju Camp Nou", deras ondskans borg där ingen någonsin kan slå dem. Det är just därför de kan falla. På grund av gammal hederlig oaktsamhet och underskattning.

Real "ska" vara psykologiskt underlägsna. Då med tanke på deras senaste tunga förluster mot Barcelona, och med tanke på det faktum att de tappat en tiopoängsledning till vad som nu kan komma att bli en enpoängsledning! Men kanske är det så att det snackas så mycket om Reals underlägsenhet och nackdelar att de kan vända det till sin fördel.

Barcelona kommer som senast från en förlust. Vänta... Låt uss upprepa det där: Barcelona kommer som senast från en förlust. De föll mot Chelsea. De har en färsk förlust i sina system som de (förhoppningsvis) fortfarande inte har hunnit bearbeta. Deras fragila kroppar är inte vana vid att utsattas för något sådant. De reagerar ungefär som en ettårings kropp skulle göra om den fick lungcancer.

Fortfarande kippande efter andan och med det senaste mentala övergreppet de utsatts för, färskt i minnet, ska så Katalanerna vandra ut på sin hemmaplan imorgon kväll klockan 20.00. De kommer att göra det till ljudet av en publik, i grunden bestående av 60-åriga rika gubbar och andra onda människor. Publiken i fråga kommer att följa det enkla mönstret: "Klapp-klapp-klappklappklapp-klappklappklappklapp- BARCA!", likt en svensk hejarklack bestående av barn i 12-års åldern och deras trötta föräldrar på Råsunda en regning oktoberkväll i en träningsmatch mot någon påhittad post-sojvetisk nation. Ola Andersson kommer mysa i Viasat-studion. "Det ska bli underbart att se Barca rulla igång passningsmaskinen". Han myser tillsammans med sina självgoda main-stream-fränder. Men myser de kanske lite väl tidigt?

Imorgon, 20.00, Camp Nou. Det är där och då det ska avgöras.

The board is set, the pieces are moving.