Bolton 1 - Tottenham 4: Hope is kindled...

... sa Gandalf när han fick se Amon Dîns vårdkase brinna i fjärran med ett ljus som utlovade en liten möjlighet för godheten att trots allt ändå segra mot ondskan. Jag säger det ikväll efter en stabil bortaseger mot Bolton, men liksom Gandalf är jag inte på något sätt optimistisk eller säker på framgång, tvivel och fruktan gnager fortfarande i mitt för var dag alltmer liljevita hjärta.

Gårdagens match slutade till slut 1-4 och resultatet var ingalunda oförtjänt. Tottenham spelade betydligt bättre än Bolton stod för en fotboll vars like vi inte sett till sedan Tiden Före Defoe Missade Friläget På Eithad Stadium. Därmed inte sagt att vinsten var enkel. Efter pausvilan var kom Bolton ut med litervis med tändvätska i ådrorna och efter kvitteringen såg Spurs precis sådär förvirrade och hjälplösa ut som de gjort så många gånger tidigare den här våren. Skillnade den här gången kom i och med att Tottenham snabbt kunde replikera efter att Gareth Bale på sin vänsterkant (vänsterkant!) serverat van der Vaart ett inlägg längs marken (marken!) som holländaren sedan lungt och säkert (lungt och säkert!) placerade i målet. Därfefter kontrollerade Londonlaget matchen fullständigt.

Här hamnar man alltså i ett slags hönan-och-ägget resonemang. Var Spurs osedvanligt starka återkomst ett resultat av det snabba målet eller var det snabba målet ett resultat av en osedvanligt stark återkomst? Jag lutar åt att lägga mig i mitten här, målet kom ur ingenstans men var samtidigt ett resultat av att Bale tänkte det som våra stjärnspelare alltför sällan tänkt den här säsongen: Nej nu jävlar.

Resten av matchen var mer eller mindre uppvisning. Roligast var att se att Lennon nu verkar vara 100% tillbaka. Den lille gnomen är en av mina absoluta favoritspelare i världen och jag skulle kunna gå så långt som att säga att han i kombination med Bale är lagets viktigaste spelare. I vår tid av mittfältsgeneraler, balansspelare och släpande forwards är det inte många som kan matcha den bredd som Tottenham innehar när dessa båda är friska och på humör. Att man sedan har spelgeniet Luka Modric i mitten skadar väl inte direkt heller. Kul var det även att se Adebayor näta två gånger om. Jag har som ni vet ondgjort mig storligen över togolesens omständighet och ineffektivitet under säsongen, men efter gårdagens två fullträffar är han faktiskt uppe i 14 mål denna säsong, och i kombination med sina många assist gör detta att det vore orättvist att inte tillerkänna den gode centertankens förtjänster. Det är inte vår individuellt sätt mest skicklige spelare, men med sin stora och slitsarka spelstil är han oumbärlig för det offensiva kollektivet.

Samtidigt i västra London stärkte Newcastle en teori som jag sedan en längre tid inhyst: de är inte kloka i huvudet. Bara en knapp vecka efter att ha förlorat mot Wigan hemma så åker man ner och vinner på Stamford Bridge, denna ointagliga borg där såväl Manchester United som Barcelona förnekats sina lagerkransar under året, och bara vinner med 2-0. Jag undrar om Pardrew och hans mannar själva vet vad de håller på med. Men i och med segern igår finns alla möjligheter att det kan sluta i något riktigt bra. Resultatet får för Tottenhams del klassas som bra eftersom det i princip eliminerade Chelsea från fjärdeplatsdiskussionerna, medan man pga. bra målskillnad har saken i egna händer. Att Ha Saken I Egna Händer är emellertid ett utgångsläge som jag många gånger tidigare sett kastas bort, och med tanke på Tottenhams för- och närhistoria känns det nu i det närmaste givet att man på ett eller annat sätt kommer att bli förbispurtade på slutet. Men jag hoppas naturligtvis att jag har fel.


BETYG
Friedel  +++
Höll på att göra ett Pythoneskt självmål på grund av en förrädisk grästuva. Annars stabil.

Walker +++
Habil insats efter drömmålet senast. Borde ha fått ta åtminstone en frispark.

Gallas +++
Jomenfaktiskt. Han var faktiskt helt okej.

Kaboul ++++
Väldigt skönt att se denne herre tillbaka på planen. Med King och Dawson skadade är han oumbärlig.

Rose ++
Kommer in i ett otacksamt länge i säsongens slutskede. Matchoträningen syntes igenom några gånger, men spelade under matchens gång upp sig till en någorlunda godkänd insats.

Lennon +++++
Tänk er en liten iller. Tänk er sen att denna iller är utrustad med ett spelsinne som står få fotbollspelare efter. Tänk er sedan att denna iller har varit skadad i två månader men äntligen får springa runt och leka med trögtänkta vildsvins-högerbackar, vilket är hans av naturen givna plikt att göra. En plikt som han älskar. Där har ni Aaron Lennon. Min favorit-iller of all time.

Sandro +++
Älskas av alla efter två kraftfulla matcher. Själv saknar jag fortfarande Den Stilige, men det känns skönt att veta att det finns en såpass kapabel ersättare som Sandro i truppen. Kan komma att behålla sin plats i startelvan säsongen ut.

Modric: +++++
Efter en lång tid av formsvackor, utslagna händer och kryptiska uttalanden i pressen kan vi nu glatt konstatera att lillprinsen är tillbaka i gammalt gott slag. 1-0 målet var vidunderligt, passningen till 3-1 genial.

Bale: ++++
De kalla högervindar som länge blåst i den unge walesarens medvetande tycks åtminstone för tillfället ha skingrats, och det är vi naturligtvis tacksamma för. Efter en ganska anonym första halvlek var Bale efter pausen precis så vänstervriden som vi vill ha honom.

van der Vaart ++++
En spelare som visat mycket hjärta under våren, men som likväl är väldigt beroende av sina lagkamrater för att kunna fungera som han ska. Igår gjorde han det. Avslutet på 2-1 höll hög klass.

Adebayor: ++++
Gör äntligen det han ska; mål. Är dessutom ständigt deltagande genom sitt sätt att hålla backlinjen sysselsatt varesig han är nära bollen eller inte.