Inför Bolton vs. Tottenham

Fuck You Tottenham. Just som jag hade bestämt mig för att ge upp, stänga den känslomässiga butiken, och gå ut för att njuta av våren, ungdomen och livet så ser ni till att återuppväcka mitt hopp genom att slå Blackburn med 2-0 och ta er upp på fjärdeplats. Givetvis inser jag att ni aldrig kommer att klara fjärdeplatsen i slutändan och att Kyle Walkers magnifika frispark bara var en tursam tillfällighet, men eftersom jag är en kraftlös slav under fotbollen, hoppets och kärlekens mekanismer så kommer jag likförbannat sitta i soffan ikväll. Och hoppas. Och tro. Så det är lika bra att jag skriver ett inför-matchen inlägg.

Som så ofta är det mycket som har hänt i Tottenham den senaste veckan. Framförallt har mycket handlat om Roy Hodgson, eller snarare den brist på Harry Redknapp som präglade FA:s val av förbundskapten. Vad gäller valet i sig kan jag förstå hur FA tänker, även om jag inte håller med. Man får en rutinerad engelsman som har gjort en bra och stabil säsong. Dessutom får man en slipad taktiker, vilket är betydligt mer än vad man kan säga om den gode Harry. För Tottenhams del innebär beslutet att klubben än en gång tvingas in i en värld av osäkerhet och spekulation. För Harry Redknapp personligen är beskedet, vad han själv än säger, naturligtvis tungt. För klubben som helhet innebär det att man måste sätta sig ner och fundera över huruvida man ska behålla eller göra sig av med någon som alla räknat med skulle ge sig av självmant och gladeligen.

Personligen är jag som ni vet en uttalad Arry-supporter. Visst har han sina brister, framförallt i det taktiska tänkandet. Men att skylla Tottenhams misslyckade vår på honom tycker jag är orättvist, Tottenham förlorar inte på grund av dålig rotation eller kassa spelsystem (under våren vanns matcher på löpande band oavsett om man spelade 4-4-1-1, 4-2-3-1, 4-4-2 eller 4-3-2-1). Ansvaret ligger hos spelarna, särskilt hos de stora stjärnorna Luka Modric och Gareth Bale, som totalt vikit ner sig så fort det börjat blåsa kallt. Supportrar har en tendens att vara fördömande mot coachen samtidigt som de ofta låter spelarna komma undan lindrigt, och dessvärre är Spursfansen inget undantag. Harry har nu tre matcher på sig att ge mig rätt och dem fel.

Mot Blackburn visade hela laget för första gången på länge på god inställning, och inställning är nyckelordet även ikväll. Tottenham har ett bättre lag än Bolton på så gott som alla positioner och om spelarna kommer någorlunda till sin rätt bör Tottenham helt enkelt kunna spela så pass mycket bättre fotboll än Bolton att de vinner matchen. Det är inställning och psyke som kan fälla Spurs. Många gånger den här säsongen har vi t.ex. sett hur baklängsmål fått detta lag av rädhågsna playmakers och ryggradslösa gnomer att totalt tappa sugen. Andra gånger har otur med små marginaler haft samma effekt. Ikväll vill jag inte se något sådant.

Skadeläget är annars bättre än på länge, särskilt skönt känns det att ha Kaboul tillbaka i en skade- och Gallasdrabbad backlinje. På sin hemsida visade Tottenham bilder på hur en mössprydd Ledley King sprang omkring på en träning (träning!) igår men som vanligt är det osäkert kring den gode kaptenen. Lennon har som vanligt sin jävla hamstring och Parker tycks osäker, men med tanke på Sandros jättematch senast känns det som att Tottenham hur det än blir kommer att kunna mönstra ett starkt mittfält.

Kvällens match är givetvis en måstematch. Ett tiotal mil söderut möts Chelsea och Newcastle och allt annat än ett oavgjort resultat i den matchen, kombinerat med liljevitt poängtapp, innebär att Tottenham inte längre har fjärdeplatsen i egna händer.