måndag 5 mars 2012
söndag 4 mars 2012
United är United, deal with it.
Följande inlägg är i första hand skrivet som ett svar på hoegadelns_banes bittra ramaskri som ekade över #nejden och bloggosfären denna afton. Jag ska även ta mig tid att förklara varför det var United som till slut vann med 3-1, trots att det var Tottenham som borde ha vunnit. Trots att Adebayor hade bollen i straffområdet typ 77453ggr och trots att Evra och Jones bör känna samma känslor i natt som 14-åriga traffickingoffer från Ukraina känner när de kryper ner med blåslagna kroppar under täcket och försöker glömma de övergrepp de så brutalt utsatts för.
Men först måste jag svara på de hemska beklagelser som befallit mitt kära United på Fotboll 1.8 denna kväll...
United: Brist på ära och värdighet? Det är ju fan Manchester United Football Club som har satt definitionen för dessa begrepp och lyft fram deras verkliga innebörd. United uppfann lagandan. Ingen annan fotbollsklubb har en sådan påtaglig vinnar- och broderskapsmentalitet som genomsyrar arena, anhängare, träningsanläggning, omklädningsrum, tränare, ledare och spelare som Man United. United är en förening där man står upp tillsammans och håller sin lagkamrat och sin tränare om ryggen; hjälper dem när det går snett. Man hjälper dem och skyddar dem vare sig det handlar om en felpass ute på plan eller en misslyckad insats i en turnering.
Ta bara David de Geas fall. Det var många illvilliga röster som tog sig ton under hösten och försökte knäcka den unga målvakten. Lät vi honom knäckas? Nej, som förening ställde vi oss bakom honom trots hans misstag och tillkortakommanden, och nu den senaste månaden har han visat hela jävla England och hela fotbollsvärlden för den delen, att han är det framtidshopp SAF lovat oss att han är. Är inte det värdighet? Är det inte ära? Vill ni ha fler exempel? Behöver jag ens nämna München-tragedin och hur United repade sig efter den? Behöver jag ens nämna att SAF fick se sina Red Devils bli utslagna hur högsta divisionen under sitt första år och ÄNDÅ kom tillbaka och vann fler titlar än Harry Redknapp kan föreställa sig i sina våtaste drömmar?
Det är Uniteds "Never Say Die"-attityd som gör att de vinner sådana här matcher. När andra lag skulle tänka "shit vi blir utspelade här, vi kommer förlora", så tänker United-spelarna: "Vi är United. Vi reder ut det här".
"We play as a solid unit."
-Ashley Young
Angående matchen då så ska vi ändå vara glada att vi fick med oss den här vinsten. Tottenham förde spelet genom i princip hela matchen, förutom möjligtvis en tiominutersperiod i början av första halvlek. Om man bortser från det faktum att Saha inte kunde pricka mål från typ 2m avstånd, samt att ingen i Tottenham verkar uppskatta geniet Lennon eller de omänskliga aktioner han utför, så var det som räddade oss ett gediget försvarsspel, framför allt från Evans, Rio, Carrick och Scholes sida.
United åstadkommer inte mycket offensivt idag. Men vi tar vara på vara chanser, hur tråkigt det än låter. White Hart Lane är inget lätt ställe att komma till men United gjorde det de skulle för att hänga på äckliga Man Shitty i toppen. Och att det var så chansfattigt får man se som en lyckad insats från Tottenhams sida snarare än ett misslyckande av United.
Spelarbetyg:
De Gea: ++++
Liknar en korv men låter inte det hämma honom idag utan gör än en gång en bra insats med flera avgörande räddningar. Kan knappast lastas för reduceringsmålet.
Evra: ++
Blir stundtals våldtagen idag av Lennon men står ju ändå för lite farligheter framåt.
Ferdinand: +++
Stor och säker. Som en jaevla bamsebjörn. Stör mig dock lite på hans ibland misslyckade rensningar.
Evans: +++
Flera bra brytningar och gjorde tillsammans med Rio en riktigt bra defensiv insats.
Jones: ++
Blir liksom Evra överspelad av Lennon och Modric allt för mycket men slipper bli underkänd för att han är en konstant offensiv tillgång på högerkanten istället för en nonchalant/preteniös Nani.
Young: ++++
Gör två mål men är i övrigt ganska så tveksam på sin kant och verkade inte vilja löpa lika mycket som vanligt. Trött efter landslagsuppdraget? 3-0-målets elegans är det som ändå ger honom en fyra.
Scholes: +++
Gammal som fan men är yngre än Giggs. Är fortfarande ett geni men får inte utlopp för det lika mycket längre p.g.a. uppenbara fysiska förbehinder.
Carrick: +++
Gör ett riktigt hästjobb i defensiven idag och är oerhört säker i pressade situationen. Men offensivt kan han verkligen bättre. Lite för många felpass idag.
Nani: ++
Vad fan gjorde han egentligen? I princip helt osynlig förutom nån gång i andra halvlek när han hade bollen precis utanför straffområdet typ. Klarar sig undan underkänt eftersom han ändå var framstående i jämförelse med Welbeck.
Welbeck: +
Helt osynlig. Åstadkommer i princip ingenting framåt. Underkänd.
Rooney: +++
Tillbaka och frisk. Skönt! Men vi får nog vänta ett par matcher tills han är tillbaka i riktig form. Nickmålet får mer ses som en miss från Walker än en stark aktion av Rooney.
Hyenorna och Tröttheten.
Jag är så arg. Jag är så arg på så många saker att jag inte vet vad jag ska börja med.
Det var en orättvis förlust. Och det finns inget som får en att känna sig så gränslöst maktlös som en orättvis förlust. Om man blir utspelad finns det ändå någonslags rättvisa i det hela, man förstår varför det blev som det blev och man förstår att laget förtjänade sitt öde. Efter en sån här match känns det bara som att något är riktigt jävla fel i grunden med spelet, eftersom ett lag som Manchester United idag kan vinna mot ett lag som Tottenham, som spelar den bästa fotbollen, den roligaste fotbollen, ja överhuvudtaget är det lag som spelar fotboll. Det enda United gör är att ta vara på några missar från Spurs och sen rulla slut på matchen.
Ja, jag vet att det är utifrån den bittre loserns perspektiv jag skriver idag, och jag vet av erfarenhet att inget är skönare än en oförtjänt seger. Men när man befinner sig på andra sidan av det hela, så kan man inte förstå att de känner så. Man kan inte fatta hur man kan känna sig glad, nöjd eller stolt efter att ha vunnit genom ett sånt jävla spela-på-misstag-spel som United presterade idag. NI HAR JU FAN INGET SPEL NI FÖRSÖKER JU INTE ENS SKAPA NÅGOT ERT MITTFÄLT ÄR LIKA OFRUKTSAMT SOM GOBIÖKNEN OCH LIDER LIKA STOR BRIST PÅ VÄRME OCH MÄNSKLIGHET OCH NI DÖDAR LIKSOM DENNA ÖKEN ALLA FÖRSÖK TILL ATT SKAPA NÅGOT SOM ÄR LEVANDE OCH VACKERT NI ÄR ETT ICKE-LAG. 3-0 efter en markeringsmiss, en halkande Modric och två mittbackar som springer in i varandra. Vad finns det för ära i detta? Känns det bra eller? När ni går och lägger dig i era dyra sängar med i era dyra hus efter att ha kört hem i era dyra fula SUVar, känns det verkligen bra då? Jag hoppas inte det. Jag hoppas att lakanen snor sig runt er, att väggarna långsamt kryper närmare och ropar med era förtvinade samvetens viskande röster: "ni är hyenor... ett gäng jävla hyenor... ni må vara vinnare på planen men det finns ingen ära i det ni gör. Ni kastar er över de skadade och linkande, och ni överlever en dag till... ni må vara vinnare... ni må vara överlevare... men ni är fan inga riktiga fotbollsspelare... ni är bara ett gäng hyenor". Så hoppas jag att väggarna viskar.
Jag vill också svara på alla som snackar om "taktisk triumf för United" och annan skit: Var det en del i taktiken att släppa in Lennon i boxen fem gånger plus moms? Var det en del i taktiken att Saha skulle skjuta bollen på Adebayor istället för i mål som alla andra människor på hela jorden skulle gjort? Den här vinsten må ha varit ljuv för er, men den var fanimej inte taktisk. Fast som sagt var är det ju egentligen inte United jag är arg på. Det är ju sporten som tillåter att det får vara så här. Ta vilken annan sport som helst typ handboll. Där är det enkelt: spelar du bra så vinner du, spelar du dåligt så förlorar du. Men i den här jävla sporten har det alltså inte någon betydelse. Jag har ju alltid vetat det, men jag antar att Någon tyckte att jag behövde en påminnelse.
Några som definitivt kommer att ligga sömnlösa ikväll är Tottenhams spelare och personal, och vissa av dessa med rätta. Det är nu tredje raka matchen utan vinst, andra raka förlusten, och framförallt är det nu åtta insläppta på två matcher. Det Tottenhamförsvar som jag tidigare hyllat hade klappat ihop redan mot Arsenal, och nu såg det ännu värre ut. Mot denna bakgrund tycker jag att det är helt jävla vidrigt att man inte ställer upp med Michael Dawson från start. Michael Dawson är en av örikets absolut bästa backar, han har varit obrottsligt lojal mot klubben och ger alltid allt. Tillsammans har han och King spelat tre matcher i år, utan att släppa in ett enda mål. Kings lugn kombinerat med Dawsons passion skulle kunna vara det perfekta mittlåset, men nu verkar Redknapp ha bestämt sig för Kaboul istället, och då blir resultaten därefter. Kaboul är den senaste spelaren att sälla sig till föreningen Spelare Som Alla Älskar Utan Att Martin Fattar Varför (grundad av Ola Toivonen, vidareutvecklad av Darren Bent). Grejen med Kaboul är att han är jättebra och skojjig mot sämre lag, där han kan göra spektakulära brytningar och rycka fram djupt i planen, men när det är allvar liknar han blott alltför mycket en huvudlös höna. Tycker även att Saha & Adebayor förtjänar vissa sömnproblem. Jag lovar: skulle United ha samma effektivitetsratio som Spurs så skulle de ligga nånstans kring mitten av League One just nu.
Sen är jag naturligtvis också arg eftersom det bara skiljer fyra poäng till Arsenal nu, poäng som jag är 100% säker på att Tottenham kommer att tappa. Jag är alltför väl införstådd i vad förlorarmentalitet och förlorartradition vill säga, och de senaste veckorna har påminnt en om en höst för länge sen där det började blåsa kalla jävla högervindar. I ärlighetens namn så tror jag det var just mental tradition som avgjorde matchen idag, Tottenham förlorade genom att vara Tottenham och United vinner genom att vara United. Och det är sådant, som Ingmar Bergman brukade säga, som får en att känna sig så gränslöst trött.
BETYG
FRIEDEL +++
Målen var inte hans fel
WALKER ++
Åtminstone ett av målen var hans fel.
KABOUL +
Allt är hans fel. Bajs.
BAE ++++
Spelar så följsamt och fint. Bör få tycka synd om sig själv.
LENNON ++++
Bäst på plan (i båda lagen!). Så otroligt pigg, snabb och påhittig, borde få fullt förtroende.
LIVERMORE ++++
Häftigt med en så ung kille som går ut och tar så mycket plats i en så viktig match på en så viktig position, mot ett lag som United.
SANDRO ++
Sliter på bra, men det är något destruktivt över honom som får mig att känna mig illa till mods.
MODRIC +++
Gjorde en del fina grejer, men spelade på fel position.
SAHA ++
gjorde väl lite grejer.
ADEBAYOR ++
GÖR MÅL DÅ
Jag hatar inte United egentligen och jag lär väl glömma det här ganska snart. Men helt ärligt så undrar jag om inte fansen liite grann håller med mig. United är ett svårspelat lag som fortfarande vinner det mesta, men jag minns ju hur United var bara för något år sen. Det var ett lag med glamour. Ett lag som bländade motståndarna, som var kreativt, som hade wow-factor, som var... ärorikt. Se mig i ögonen och säg att ni inte undrar var det laget har tagit vägen.
Det var en orättvis förlust. Och det finns inget som får en att känna sig så gränslöst maktlös som en orättvis förlust. Om man blir utspelad finns det ändå någonslags rättvisa i det hela, man förstår varför det blev som det blev och man förstår att laget förtjänade sitt öde. Efter en sån här match känns det bara som att något är riktigt jävla fel i grunden med spelet, eftersom ett lag som Manchester United idag kan vinna mot ett lag som Tottenham, som spelar den bästa fotbollen, den roligaste fotbollen, ja överhuvudtaget är det lag som spelar fotboll. Det enda United gör är att ta vara på några missar från Spurs och sen rulla slut på matchen.
Ja, jag vet att det är utifrån den bittre loserns perspektiv jag skriver idag, och jag vet av erfarenhet att inget är skönare än en oförtjänt seger. Men när man befinner sig på andra sidan av det hela, så kan man inte förstå att de känner så. Man kan inte fatta hur man kan känna sig glad, nöjd eller stolt efter att ha vunnit genom ett sånt jävla spela-på-misstag-spel som United presterade idag. NI HAR JU FAN INGET SPEL NI FÖRSÖKER JU INTE ENS SKAPA NÅGOT ERT MITTFÄLT ÄR LIKA OFRUKTSAMT SOM GOBIÖKNEN OCH LIDER LIKA STOR BRIST PÅ VÄRME OCH MÄNSKLIGHET OCH NI DÖDAR LIKSOM DENNA ÖKEN ALLA FÖRSÖK TILL ATT SKAPA NÅGOT SOM ÄR LEVANDE OCH VACKERT NI ÄR ETT ICKE-LAG. 3-0 efter en markeringsmiss, en halkande Modric och två mittbackar som springer in i varandra. Vad finns det för ära i detta? Känns det bra eller? När ni går och lägger dig i era dyra sängar med i era dyra hus efter att ha kört hem i era dyra fula SUVar, känns det verkligen bra då? Jag hoppas inte det. Jag hoppas att lakanen snor sig runt er, att väggarna långsamt kryper närmare och ropar med era förtvinade samvetens viskande röster: "ni är hyenor... ett gäng jävla hyenor... ni må vara vinnare på planen men det finns ingen ära i det ni gör. Ni kastar er över de skadade och linkande, och ni överlever en dag till... ni må vara vinnare... ni må vara överlevare... men ni är fan inga riktiga fotbollsspelare... ni är bara ett gäng hyenor". Så hoppas jag att väggarna viskar.
Jag vill också svara på alla som snackar om "taktisk triumf för United" och annan skit: Var det en del i taktiken att släppa in Lennon i boxen fem gånger plus moms? Var det en del i taktiken att Saha skulle skjuta bollen på Adebayor istället för i mål som alla andra människor på hela jorden skulle gjort? Den här vinsten må ha varit ljuv för er, men den var fanimej inte taktisk. Fast som sagt var är det ju egentligen inte United jag är arg på. Det är ju sporten som tillåter att det får vara så här. Ta vilken annan sport som helst typ handboll. Där är det enkelt: spelar du bra så vinner du, spelar du dåligt så förlorar du. Men i den här jävla sporten har det alltså inte någon betydelse. Jag har ju alltid vetat det, men jag antar att Någon tyckte att jag behövde en påminnelse.
Några som definitivt kommer att ligga sömnlösa ikväll är Tottenhams spelare och personal, och vissa av dessa med rätta. Det är nu tredje raka matchen utan vinst, andra raka förlusten, och framförallt är det nu åtta insläppta på två matcher. Det Tottenhamförsvar som jag tidigare hyllat hade klappat ihop redan mot Arsenal, och nu såg det ännu värre ut. Mot denna bakgrund tycker jag att det är helt jävla vidrigt att man inte ställer upp med Michael Dawson från start. Michael Dawson är en av örikets absolut bästa backar, han har varit obrottsligt lojal mot klubben och ger alltid allt. Tillsammans har han och King spelat tre matcher i år, utan att släppa in ett enda mål. Kings lugn kombinerat med Dawsons passion skulle kunna vara det perfekta mittlåset, men nu verkar Redknapp ha bestämt sig för Kaboul istället, och då blir resultaten därefter. Kaboul är den senaste spelaren att sälla sig till föreningen Spelare Som Alla Älskar Utan Att Martin Fattar Varför (grundad av Ola Toivonen, vidareutvecklad av Darren Bent). Grejen med Kaboul är att han är jättebra och skojjig mot sämre lag, där han kan göra spektakulära brytningar och rycka fram djupt i planen, men när det är allvar liknar han blott alltför mycket en huvudlös höna. Tycker även att Saha & Adebayor förtjänar vissa sömnproblem. Jag lovar: skulle United ha samma effektivitetsratio som Spurs så skulle de ligga nånstans kring mitten av League One just nu.
Sen är jag naturligtvis också arg eftersom det bara skiljer fyra poäng till Arsenal nu, poäng som jag är 100% säker på att Tottenham kommer att tappa. Jag är alltför väl införstådd i vad förlorarmentalitet och förlorartradition vill säga, och de senaste veckorna har påminnt en om en höst för länge sen där det började blåsa kalla jävla högervindar. I ärlighetens namn så tror jag det var just mental tradition som avgjorde matchen idag, Tottenham förlorade genom att vara Tottenham och United vinner genom att vara United. Och det är sådant, som Ingmar Bergman brukade säga, som får en att känna sig så gränslöst trött.
BETYG
FRIEDEL +++
Målen var inte hans fel
WALKER ++
Åtminstone ett av målen var hans fel.
KABOUL +
Allt är hans fel. Bajs.
BAE ++++
Spelar så följsamt och fint. Bör få tycka synd om sig själv.
LENNON ++++
Bäst på plan (i båda lagen!). Så otroligt pigg, snabb och påhittig, borde få fullt förtroende.
LIVERMORE ++++
Häftigt med en så ung kille som går ut och tar så mycket plats i en så viktig match på en så viktig position, mot ett lag som United.
SANDRO ++
Sliter på bra, men det är något destruktivt över honom som får mig att känna mig illa till mods.
MODRIC +++
Gjorde en del fina grejer, men spelade på fel position.
SAHA ++
gjorde väl lite grejer.
ADEBAYOR ++
GÖR MÅL DÅ
Jag hatar inte United egentligen och jag lär väl glömma det här ganska snart. Men helt ärligt så undrar jag om inte fansen liite grann håller med mig. United är ett svårspelat lag som fortfarande vinner det mesta, men jag minns ju hur United var bara för något år sen. Det var ett lag med glamour. Ett lag som bländade motståndarna, som var kreativt, som hade wow-factor, som var... ärorikt. Se mig i ögonen och säg att ni inte undrar var det laget har tagit vägen.
Slängde ett öga på dagens Romderby
Halvtomma läktare. Bra domare. Bra att Lazio vann. Underhållande, speciellt i slutet. Synd att Klose inte gjorde mål.
torsdag 1 mars 2012
Till sig i trasorna: Sverige-Kroatien 3-1
Även om man vet att det bara var en vänskapsmatch, mot ett för dagen ganska blekt Kroatien, så var det svårt att inte bli lite till sig i trasorna av den här matchen. För Sverige spelade ju bra! Alltså på riktigt hade ett spel som flöt, fungerade och som fick en att längta till det EM-slutspel som man tidigare i ärlighetens namn varit lite rädd för. Matchen gav alltså många svar, men väckte även vissa frågetecken.
TRE UTROPSTECKEN
Zlatan
Det som jag och många andra under en längre tid förespråkat visade sig vara en fullträff: Zlatans tillbakadragande till en släpande "van der Vaart"-roll gjorde honom otroligt mer delaktig i spelet, och skapade ett nav i det svenska anfallsspelet som tidigare saknats. Det argument som lyfts fram mot en släpande Zlatan har varit att han inte jobbar hem tillräckligt, men idag var han försvarsmässigt beredvillig och gick ofta djupt ner i banan för att, som det så vackert brukar heta, "hämta boll". Kroatien idag var dock såpass bleka offensivt att vi inte kan vi inte kan slå fast särskilt mycket angående Zlatans defensiva kompetens än att han åtminstone vill jobba hem. Hur som helst: Der Grosse Z levererar igen!
Mittfältet
Är det något som är viktig i dagens fotboll så är det mittfältet. Spelar man 4-5-1, vilket nästan alla lag idag gör, så är mittfältet den givet viktigaste lagdelen, och alla de senaste årens succélag, Tyskland, Spanien, Bayern München, Barcelona, Man Shitty etc. har haft mittfältet som grundsten i sina lagbyggen såväl offensivt som defensivt.
Jag vet inte riktigt hur det gick till eller när det hände, men helt plötsligt har Sverige fått ett riktigt konkurrenskraftigt mittfält. De erkända slitvargarna Larsson och Elm var riktigt pigga igår och visade dessutom fina offensiva kvalitéer genom att kombinera styrka och snabbhet med snille, en kombo som kan vara nyckeln till att låsa upp de engelska, franska och ukrainska försvaren i sommar. Minst lika glädjande var det att se hur det defensiva mittfältet opererade. Källström har aldrig sett så här säker ut och men både Wernbloom och Holmén (att han fortfarande existerade var lika förvånande som glädjande!) stod för inspirerade insatser. Framförallt fungerar mittfältet som en enhet, där tankar, passningar och löpningar är väl synkade.
Mellberg
Är en viking och jag är så gränslöst glad att han finns till.
FRÅGETECKEN
Boxen
Många definerar reflexivt Sverige som ett defensivt och discpiplinerat lag, men sanningen är att Sverige, ända sedan Andreas Jakobsson svek sitt land i Algarve och Tobias Linderoth blev med barn, har varit ett framtungt lag med ett frekvent svajjigt försvarsspel. Igår gällde detta framför allt i boxen där det hade behövts betydligt mer kommunikation (hej Isaksson) och kyla (hej Olsson) än vad som nu var fallet. I Olssons fall må det vara förlåtet med tanke på hans unga år och brist på erfarenhet, men Isaksson måste fan börja visa lite pondus efter 57 år mellan stolparna, att mumla ett varningens ord i mungipan är lika patetiskt som meningslöst.
Andreas Grankvist
Det är inte så mycket en fråga om att han gör saker som att han bara finns till. Andreas Grankvist är lång och har bra kondis, och han kan hoppa ganska högt, men han har inget i ett EM-slutspel att göra. Att han är sävlig och loj är problematiskt nog när han är mittback, i rollen som högerback blir tillkortakommandena fatala. Jag vete fan vad Lustig håller på med i Glasgow, men något måste hända där, för just nu har Sverige världens minst skräckinjagande högerback.
Känslan man får när Martin Olsson ligger och vrider sig i gräset
Inte för att det var någon fara med Martin. Men under tiden som han låg där han jag tänka en rad tankar i stil med "nej!", "han är essentiell!" och "om han är skadad bryter vår försvarslinje ihop!". Betänk nu följande: Martin Olsson är den sämsta backen i Premier Leagues sämsta backlinje. Om en sån spelare kan klassas som Essentiell för vårt försvar, då har Konungariket Sveriges Landslag djupgående problem.
BETYG:
Isaksson: ++
Gjorde några snygga räddningar, men svajjig i kommunkationen. Dåligt självförtroende?
Grankvist: +
Be gone!
Mellberg: +++
None shall pass.
J. Olsson: +++
En helt ok debut. Självmålet var bara delvis hans fel. Bör få starta i Kiev
M. Olsson ++
Gör en helt ok.
Källström: +++ Stundtals väldigt icke-gracil i aktionen, men likväl delaktig åt båda hållen.
Svensson: + Matchotränad, dessutom skakad av det eskalerande drogkriget i Mexiko som krävt 56 fängelseinterners liv.
Wernbloom: +++ Det är något tilltalande med en spelare som är så kompromisslös, han ger gärnet oavsett sammanhang. Måste dock ta det försiktigt i EM.
Holmén: +++ Det var inte igår! Men det var bra!
Elm: ++++ Börjar spela sig tillbaka in i startelvan. Väldigt intelligent i sina rörelser.
Larsson: ++++ För mig är han given från start i sommar. En spelare av internationell toppklass såväl bakåt som framåt.
Zlatan: ++++ Stark fyra, femman får vänta tills bättre motstånd ges. Men vilka passningar! Vilket spelsinne! Vilken blick! Fyllde för första gången någonsin rollen som kapten fullt ut.
Toivonen: + Det närmaste jag kommit att bli nätmobbad var när jag på svenska fans yttrade tvivel kring Toivonens kapacitet i landslaget, då jag fick drösar av Eredivisie-nördar på mig som lovprisade Toivonen och det han gjort i PSV. Toivonen är tydligen populär och jag förstår inte riktigt varför. Visst är han skicklig, men det finns något undflyende, osäkert och hängamedhuvudmässigt med hans inställning. Och i den blågula dräkten hänger man inte med huvudet.
Elmander: ++ Fungerade hyfsat som toppforward, men kan nog bättre än så här. Verkade stundtals något snedtänt, bråkade onödigt med både motståndare och domare.
Guidetti: +++ I debuten visade Guidetti prov på god inställning och vilja, även om han inte fick särskilt mycket utdelning. Kommer definitivt att återkomma.
Fotnot: Det var två Tottenhamspelare på planen också. Inte för att man märkte det men de var tydligen där någonstans. Enda bra som Modric gjorde var att inte bli skadad. Fortsätt så!
TRE UTROPSTECKEN
Zlatan
Det som jag och många andra under en längre tid förespråkat visade sig vara en fullträff: Zlatans tillbakadragande till en släpande "van der Vaart"-roll gjorde honom otroligt mer delaktig i spelet, och skapade ett nav i det svenska anfallsspelet som tidigare saknats. Det argument som lyfts fram mot en släpande Zlatan har varit att han inte jobbar hem tillräckligt, men idag var han försvarsmässigt beredvillig och gick ofta djupt ner i banan för att, som det så vackert brukar heta, "hämta boll". Kroatien idag var dock såpass bleka offensivt att vi inte kan vi inte kan slå fast särskilt mycket angående Zlatans defensiva kompetens än att han åtminstone vill jobba hem. Hur som helst: Der Grosse Z levererar igen!
Mittfältet
Är det något som är viktig i dagens fotboll så är det mittfältet. Spelar man 4-5-1, vilket nästan alla lag idag gör, så är mittfältet den givet viktigaste lagdelen, och alla de senaste årens succélag, Tyskland, Spanien, Bayern München, Barcelona, Man Shitty etc. har haft mittfältet som grundsten i sina lagbyggen såväl offensivt som defensivt.
Jag vet inte riktigt hur det gick till eller när det hände, men helt plötsligt har Sverige fått ett riktigt konkurrenskraftigt mittfält. De erkända slitvargarna Larsson och Elm var riktigt pigga igår och visade dessutom fina offensiva kvalitéer genom att kombinera styrka och snabbhet med snille, en kombo som kan vara nyckeln till att låsa upp de engelska, franska och ukrainska försvaren i sommar. Minst lika glädjande var det att se hur det defensiva mittfältet opererade. Källström har aldrig sett så här säker ut och men både Wernbloom och Holmén (att han fortfarande existerade var lika förvånande som glädjande!) stod för inspirerade insatser. Framförallt fungerar mittfältet som en enhet, där tankar, passningar och löpningar är väl synkade.
Mellberg
Är en viking och jag är så gränslöst glad att han finns till.
FRÅGETECKEN
Boxen
Många definerar reflexivt Sverige som ett defensivt och discpiplinerat lag, men sanningen är att Sverige, ända sedan Andreas Jakobsson svek sitt land i Algarve och Tobias Linderoth blev med barn, har varit ett framtungt lag med ett frekvent svajjigt försvarsspel. Igår gällde detta framför allt i boxen där det hade behövts betydligt mer kommunikation (hej Isaksson) och kyla (hej Olsson) än vad som nu var fallet. I Olssons fall må det vara förlåtet med tanke på hans unga år och brist på erfarenhet, men Isaksson måste fan börja visa lite pondus efter 57 år mellan stolparna, att mumla ett varningens ord i mungipan är lika patetiskt som meningslöst.
Andreas Grankvist
Det är inte så mycket en fråga om att han gör saker som att han bara finns till. Andreas Grankvist är lång och har bra kondis, och han kan hoppa ganska högt, men han har inget i ett EM-slutspel att göra. Att han är sävlig och loj är problematiskt nog när han är mittback, i rollen som högerback blir tillkortakommandena fatala. Jag vete fan vad Lustig håller på med i Glasgow, men något måste hända där, för just nu har Sverige världens minst skräckinjagande högerback.
Känslan man får när Martin Olsson ligger och vrider sig i gräset
Inte för att det var någon fara med Martin. Men under tiden som han låg där han jag tänka en rad tankar i stil med "nej!", "han är essentiell!" och "om han är skadad bryter vår försvarslinje ihop!". Betänk nu följande: Martin Olsson är den sämsta backen i Premier Leagues sämsta backlinje. Om en sån spelare kan klassas som Essentiell för vårt försvar, då har Konungariket Sveriges Landslag djupgående problem.
BETYG:
Isaksson: ++
Gjorde några snygga räddningar, men svajjig i kommunkationen. Dåligt självförtroende?
Grankvist: +
Be gone!
Mellberg: +++
None shall pass.
J. Olsson: +++
En helt ok debut. Självmålet var bara delvis hans fel. Bör få starta i Kiev
M. Olsson ++
Gör en helt ok.
Källström: +++ Stundtals väldigt icke-gracil i aktionen, men likväl delaktig åt båda hållen.
Svensson: + Matchotränad, dessutom skakad av det eskalerande drogkriget i Mexiko som krävt 56 fängelseinterners liv.
Wernbloom: +++ Det är något tilltalande med en spelare som är så kompromisslös, han ger gärnet oavsett sammanhang. Måste dock ta det försiktigt i EM.
Holmén: +++ Det var inte igår! Men det var bra!
Elm: ++++ Börjar spela sig tillbaka in i startelvan. Väldigt intelligent i sina rörelser.
Larsson: ++++ För mig är han given från start i sommar. En spelare av internationell toppklass såväl bakåt som framåt.
Zlatan: ++++ Stark fyra, femman får vänta tills bättre motstånd ges. Men vilka passningar! Vilket spelsinne! Vilken blick! Fyllde för första gången någonsin rollen som kapten fullt ut.
Toivonen: + Det närmaste jag kommit att bli nätmobbad var när jag på svenska fans yttrade tvivel kring Toivonens kapacitet i landslaget, då jag fick drösar av Eredivisie-nördar på mig som lovprisade Toivonen och det han gjort i PSV. Toivonen är tydligen populär och jag förstår inte riktigt varför. Visst är han skicklig, men det finns något undflyende, osäkert och hängamedhuvudmässigt med hans inställning. Och i den blågula dräkten hänger man inte med huvudet.
Elmander: ++ Fungerade hyfsat som toppforward, men kan nog bättre än så här. Verkade stundtals något snedtänt, bråkade onödigt med både motståndare och domare.
Guidetti: +++ I debuten visade Guidetti prov på god inställning och vilja, även om han inte fick särskilt mycket utdelning. Kommer definitivt att återkomma.
Fotnot: Det var två Tottenhamspelare på planen också. Inte för att man märkte det men de var tydligen där någonstans. Enda bra som Modric gjorde var att inte bli skadad. Fortsätt så!
Douchebags n' Scumbags (del 2)
Dags för del 2 då i artikeln vars syfte är att göra en distinktion mellan scumbags och douchebags. Fotboll 1.8 presenterar stolt...
SCUMBAGS:
#5 John Terry, Chelsea FC, England
Att vara otrogen är ju i sig en handling som inte är överdrivet moraliskt försvarsbar. Men att otrohetsaffären skulle involvera sin lagkamrats flickvän gör ju inte det hela bättre. Så sent som i fjol såg Terry även till att spä på detta med lite klassisk, gammaldags rasism då han kallade QPR:s Anton Ferdinand för "you fucking black cunt". Det finns nog många som skulle intyga om John Terrys scumbagery, inte minst Wayne Bridge och Anton Ferdinand.
#4 Luiz Suarez, Liverpool FC, Uruguay
En hel PK-värld fördömde Luiz Suarez när han skickade ut deras flaggskepp, Ghana, som sista kvarvarande afrikanska nation, ur VM i Sydafrika 2010. Han gjorde det genom att rädda en boll på mållinjen; med händerna. Inte direkt den mest sportsliga aktion vi sett på en fotbollsplan på ett tag. Till detta tillkommer också ett bitningsöverfall i holländska ligan, samt en rasistaffär i den engelska. Det är alltså inte bara hans ansikte som får en att tänka på en smutsig, liten råtta som gör precis vad som helst för att roffa åt sig det han vill ha ute på planen.
#3 Ryan Giggs, Manchester United FC, Wales
För ett drygt år sedan var Ryan Giggs ens idol om man höll på Manchester United. Han var en ikon och en förebild för spelare och fans världen över. Man tyckte t.o.m. det var på tiden att han adlades! Sedan kom det fram att han knullat sin brors fru under en 8-årsperiod. Brodern menade att detta förstört hans liv, men Ryan bad aldrig om ursäkt. "Det handlade ju bara om sex". Classy, Ryan, reeaaalll classy. Hoppet från vördad fotbollsspelare och mänsklig förebild till vidrig och oförlåtlig scumbag har aldrig varit så plötsligt och stort.
#2 Pepe, Real Madrid CF, Portugal
Monstret från Portugal sågs av många som en förkämpe mot fjollfasonerna som brett ut sig från medelhavets solkuster och invaderat hjärtat av fotbollseuropa de senaste åren. Han var en galjonsfigur för alla som föraktar filmningar och annat ovärdigt beteende på plan. Men när kampen blev för jobbig bestämde sig Pepe - i sann "if you can't beat 'em, join 'em"-anda - för att gå över till den mörka sidan och själv börja filma. Med sina livsfarliga sparkar mot huvuden och totalt hänsynslösa spelsstil var Pepe redan en scumbag, men i alla fall en scumbag man kunde respektera. Nu är han inte mer än ett vidrigt as, helt befriad från heder och sportslighet.
#1 Sergio Busquets, FC Barcelona, Spanien
Jag tror egentligen inte att det behöver sägas så mycket om varför "street fightern", som Pep Guardiola kallar honom, stoltserar på förstaplatsen på den här listan. Var ska man börja? Med hans patetiska filmningar? Hans utseende och uppsyn? Det faktum att han valt att sätta sitt förnamn på tröjan? Att Sergio Busquets gjort fotbollsvärlden till en arena för utövandet av sin regelvidriga spelstil och totala avsaknad av respekt för allt vad värdighet innebär, är inte mindre än ett hån mot mänskligheten. Det faktum att han vunnit EM, VM och CL är något vi bör förstå i termer av skam och synd. Ingen befläckar fotbollsvärlden så som 'Sergio'.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)