söndag 4 mars 2012

United är United, deal with it.

Följande inlägg är i första hand skrivet som ett svar på hoegadelns_banes bittra ramaskri som ekade över #nejden och bloggosfären denna afton. Jag ska även ta mig tid att förklara varför det var United som till slut vann med 3-1, trots att det var Tottenham som borde ha vunnit. Trots att Adebayor hade bollen i straffområdet typ 77453ggr och trots att Evra och Jones bör känna samma känslor i natt som 14-åriga traffickingoffer från Ukraina känner när de kryper ner med blåslagna kroppar under täcket och försöker glömma de övergrepp de så brutalt utsatts för.

Men först måste jag svara på de hemska beklagelser som befallit mitt kära United på Fotboll 1.8 denna kväll...

United: Brist på ära och värdighet? Det är ju fan Manchester United Football Club som har satt definitionen för dessa begrepp och lyft fram deras verkliga innebörd. United uppfann lagandan. Ingen annan fotbollsklubb har en sådan påtaglig vinnar- och broderskapsmentalitet som genomsyrar arena, anhängare, träningsanläggning, omklädningsrum, tränare, ledare och spelare som Man United. United är en förening där man står upp tillsammans och håller sin lagkamrat och sin tränare om ryggen; hjälper dem när det går snett. Man hjälper dem och skyddar dem vare sig det handlar om en felpass ute på plan eller en misslyckad insats i en turnering.

Ta bara David de Geas fall. Det var många illvilliga röster som tog sig ton under hösten och försökte knäcka den unga målvakten. Lät vi honom knäckas? Nej, som förening ställde vi oss bakom honom trots hans misstag och tillkortakommanden, och nu den senaste månaden har han visat hela jävla England och hela fotbollsvärlden för den delen, att han är det framtidshopp SAF lovat oss att han är. Är inte det värdighet? Är det inte ära? Vill ni ha fler exempel? Behöver jag ens nämna München-tragedin och hur United repade sig efter den? Behöver jag ens nämna att SAF fick se sina Red Devils bli utslagna hur högsta divisionen under sitt första år och ÄNDÅ kom tillbaka och vann fler titlar än Harry Redknapp kan föreställa sig i sina våtaste drömmar?

Det är Uniteds "Never Say Die"-attityd som gör att de vinner sådana här matcher. När andra lag skulle tänka "shit vi blir utspelade här, vi kommer förlora", så tänker United-spelarna: "Vi är United. Vi reder ut det här".

"We play as a solid unit."
-Ashley Young

Angående matchen då så ska vi ändå vara glada att vi fick med oss den här vinsten. Tottenham förde spelet genom i princip hela matchen, förutom möjligtvis en tiominutersperiod i början av första halvlek. Om man bortser från det faktum att Saha inte kunde pricka mål från typ 2m avstånd, samt att ingen i Tottenham verkar uppskatta geniet Lennon eller de omänskliga aktioner han utför, så var det som räddade oss ett gediget försvarsspel, framför allt från Evans, Rio, Carrick och Scholes sida.

United åstadkommer inte mycket offensivt idag. Men vi tar vara på vara chanser, hur tråkigt det än låter. White Hart Lane är inget lätt ställe att komma till men United gjorde det de skulle för att hänga på äckliga Man Shitty i toppen. Och att det var så chansfattigt får man se som en lyckad insats från Tottenhams sida snarare än ett misslyckande av United.

Spelarbetyg:

De Gea: ++++
Liknar en korv men låter inte det hämma honom idag utan gör än en gång en bra insats med flera avgörande räddningar. Kan knappast lastas för reduceringsmålet.

Evra: ++
Blir stundtals våldtagen idag av Lennon men står ju ändå för lite farligheter framåt.

Ferdinand: +++
Stor och säker. Som en jaevla bamsebjörn. Stör mig dock lite på hans ibland misslyckade rensningar.

Evans: +++
Flera bra brytningar och gjorde tillsammans med Rio en riktigt bra defensiv insats.

Jones: ++
Blir liksom Evra överspelad av Lennon och Modric allt för mycket men slipper bli underkänd för att han är en konstant offensiv tillgång på högerkanten istället för en nonchalant/preteniös Nani.

Young: ++++
Gör två mål men är i övrigt ganska så tveksam på sin kant och verkade inte vilja löpa lika mycket som vanligt. Trött efter landslagsuppdraget? 3-0-målets elegans är det som ändå ger honom en fyra.

Scholes: +++
Gammal som fan men är yngre än Giggs. Är fortfarande ett geni men får inte utlopp för det lika mycket längre p.g.a. uppenbara fysiska förbehinder.

Carrick: +++
Gör ett riktigt hästjobb i defensiven idag och är oerhört säker i pressade situationen. Men offensivt kan han verkligen bättre. Lite för många felpass idag.

Nani: ++
Vad fan gjorde han egentligen? I princip helt osynlig förutom nån gång i andra halvlek när han hade bollen precis utanför straffområdet typ. Klarar sig undan underkänt eftersom han ändå var framstående i jämförelse med Welbeck.

Welbeck: +
Helt osynlig. Åstadkommer i princip ingenting framåt. Underkänd.

Rooney: +++
Tillbaka och frisk. Skönt! Men vi får nog vänta ett par matcher tills han är tillbaka i riktig form. Nickmålet får mer ses som en miss från Walker än en stark aktion av Rooney.

3 kommentarer:

  1. du drar många exempel från uniteds historia och närhistoria, och det är just det jag tycker är grejen, att de HAR VARIT ärorika och glamourösa, men har tappat åtminstone en del av detta. "The Game Is About Glory" står det på WHL:s läktare, men det budskapet verkar United inte vilja ta till sig längre.

    Det är klart att man inte vänder sig mot det egna laget efter en 3-0-vinst, men återkom efter någon gråkall 0-0-match så kanske min poäng är klarare.

    PS. Att United har en enorm laganda har jag aldrig förnekat, det är väl just det som gör dom så störiga.

    Och som sagt, det är en matchs analys, äran och hedern kanske återkommer i nästa match..

    SvaraRadera
  2. Tycker att Hoegadelns_bane's tidigare inlägg mer var menat som en frustrerad rant mot fotbollen som sådan, inte som ett anklagande av Man U

    SvaraRadera
  3. ja fast jag där och då tyckte jag på riktigt att de var hyenor. Nu när jag har lugnat ner mig skulle jag snarare vilja likna dom vid järvar.

    SvaraRadera