Oscar Wendt var med från start, gjorde på det hela taget en stabil insats från sin yttermittfältsposition i 62 minuter och var ganska nära att fixa en straff, vilket så klart var roligt med svenska ögon sett. Men annars var det, som man säger, ingen direkt sprakande tillställning. Det man fick se var habil underhållning av två jävligt bra fotbollslag, varken mer eller mindre. Marco Reus stormade fram i giftiga kontringar när Bayerns bollinnehav bröts, och missade två frilägen mot världens bästa Neuer. Gomez nickade nästan in en jävel bakom Ter Stegen efter 14 min och sedan studsade allt fel för honom resten av matchen (något som fick en del folk på twitter att hävda att han var ur form... ett märkligt påstående med tanke på att anfallaren mäktade med 8 mål förra veckan). Toni Kroos slog sina vansinnigt läckra krossbollar som vanligt och träffade stolpen, Ribery utmanade och kom förbi, Robben kom förbi och missade, men ärligt talat var inte Bayern särskilt överlägsna. Det var en sådan match där Bayern kändes som det farligare laget men där en Borussiavinst inte alls skulle varit orättvis. Och sådana matcher går som bekant ofta till straffar. Och sådana vinner som bekant oftast Bayern.
Någon skrev att Bayerns erfarenhet avgjorde straffläggningen vilket jag vänder mig emot (92an David Alaba inledde kalaset med att dunka in den bestämt i ena hörnet)... jag tycker snarare att följande mening kan förklara utgången: "jag är inte rasist men..."
Straffläggning är en tysk angelägenhet. Låt inte en brasiliansk mittback och en norsk defensiv mittfältare som är 21 stiga fram i en cupsemi mot Bayern. Det håller inte. Då går det som det går och nu drabbar Alpernas stolthet samman med gruvarbetarna från väster i en sjuhelvetes jävla final.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar