Zizou

Jag lyssnar inte på Coldplay. Sångaren är gift med Gwyneth Paltrow (som jag hatar och avskyr med alla celler i min kropp) och han sjunger pretentiöst, alltså till och med RÖSTEN är pretentiös, stämbanden är liksom konstruerade för att ge ifrån sig pretentiösa läten, och allt detta väcker känslor av aversion och äckel i mig som jag inte kan värja mig mot. Men det finns ett undantag, och det undantaget är när jag kollar på Zidane-videor.

Jag är inte helt säker, men jag antar att det är på grund av följande video som jag börjat med detta.

Allt det irriterande med Coldplay försvinner när man ser inkarnationen av renhet dansa på den gröna mattan. Och jag vet inte... men när jag kombinerar dessa två ytterligheter känns det som att jag är den bästa mannen jag kan vara. Jag har inte räddat någon, jag har inte hjälpt mänskligheten på något sätt, men jag känner mig god och oskyldig till allt lidande i världen. Jag är en munk i Tibet som mediterar och renar mig från all synd medan sjok av snö glider omkring mig och bergstoppen på vilken jag sitter med benen i kors. Ibland besöker jag omkringliggande byar och botar de sjuka och har med mig mat åt de fattiga änkorna vid vägkanten. Och jag är ett med världen och alltet och jag är fett bra på Kung Fu och jag älskar Zizou.