tisdag 27 mars 2012

De bästa fotbollslåtarna genom tiderna

Fotboll och musik hör ihop lika mycket som fotboll och politik hör ihop, dvs. jättemycket. Fotboll och musik är båda två ett sätt för människan att för en kort tid lämna sin gråa och inrökta verklighet för att uppleva något större, vackrare och mer poetiskt. Båda kan få en att dansa av glädje. Båda kan få en att dansa av sorg. Båda kan få en att lämna allt annat åt sidan, att försaka det som man förväntas tycka är "viktigt", att fullständigt bli en slav under dess fötter. Därför är det kanske inte så märkligt att fotbollen alltsedan sin födelse har knytit sin älskade Musika till sig och gjort henne till en del av sporten. För att hylla detta synenrligen lyckliga och lyckade äktenskap tänker jag därför nu lista de fem bästa fotbollslåtarna genom tiderna. Med fotbollslåt menar jag alltså inte ramsa utan riktiga jävla låtar som används frekvent i fotbollsammanhang (obs reklamfilmer gills inte, därav diskvalificeringen av Elvis' "A little less conversation" som annars är fet).

5. La Copa De La Vida
(Ricky Martin, Officiell låt VM 1998)

På samma sätt som man aldrig glömmer sin första kyss, första gången man blev kär eller första gången man hörde Beatles, så minns varje sann fotbollsälskare sitt första VM. Och vad som än händer senare i livet förblir denna turnering speciell, den behåller en unik nimbus, en förnimmelse från en svunnen och lyckligare tid då världen ännu var ung. För mig är denna turnering VM 1998 i Frankrike. Jag minns fortfarande klart och tydligt vinjetten, Blanc som kysser Barthez' kala hjässa, VM-bilagans layout, kartan över Frankrike med de olika spelorterna, att få vara med mamma och pappa och tippa, pappa som skriver in "England" som vinnare i sitt VM-tips. Och jag minns fortfarande La Copa De La Vida. Låten är förmodligen den bästa "officiella" låt som någonsin har skrivits, och jag beundrar hänfört hur Ricky Martin lyckas gestalta den känsla av het, kokande förväntning som låg som ett dis över hela planeten den där månaden. Mycket vatten har flutit under broarna sedan dess. Fotbollen har jag förblivit trogen medan jag och Ricky har valt att gått mer skilda vägar. Emellertid kommer jag för alltid vara honom evigt tacksam över att han gav mig La Copa De La Vida, sountracket till en av de mest magiska somrarna i mitt liv.


4. Snart Skiner Poseidon
Joel Alme, inmarschlåt för IFK Göteborg)

"IFK är dansband, Gais är rockenroll" heter det enligt göteborgsk muntlig tradition, och aforismen känns ofta både vis och sann. IFK har som Den Stora Arbetarklubben sedan länge befunnit sig fast förankrad i ekvationen Pyttipanna-Folkhem-Stabilitet, något som manifesteras genom klubbens träningsanläggning och kontor; "Kamratgården". Gais å sin sida har genom sitt mångåriga utanförskap, sin frekventa svajjighet och allmäna värdelöshet fått en betydligt mer Tuff och Avantgardistisk prägel, något som naturligtvis dragit till sig stora delar av Götälvsmetropolens beryktade rock-elit (både Ebbot och Håkan Hellström är aktiva fans). Därför var det nog många som höjde på ögonbrynen när IFK övergav den gamla dansbandsdängan "Heja Blåvitt" som officiell låt och istället presenterade denna skapelse, som ju inte bara inte var töntig, utan dessutom lät riktigt bra. Låten är tillräckligt långsam och enkel för att kunna skrôla med i, den är tillräckligt melodisk för att kommas ihåg och den har framförallt den där vemodsfylleandan som fotbollsfans på våra breddgrader har så svårt att värja sig från. Gais förblir rockenroll, men frågan är hur länge till IFK förblir dansband.

3. Global Fussball OK
(Tyskarna från Lund, Inofficiell svensk VM-låt 2002)

Denna besynnerliga skapelse talar egentligen rätt mycket för sig själv, textrader som "wir hollen der nolle Lars-Tommy-kontroll" fick en att som elvaåring vika sig av skratt och håller fortfarande bra, samtidigt som de ingjuter nostalgi från en fantastisk turnering. Nämnas här bör väl egentligen bara det faktum att svenska landslaget när låten släpptes knappast ansågs vara särskilt fantastiskt eller roligt. Tvärtom var Lars-Tommy hånade och ifrågasatta, och knappt någon trodde på att Sverige skulle gå vidare från dödens grupp. Med den här låten visar alltså Tyskarna Från Lund prov på så väl trosvisshet som lojalitet, då de uttrycker tro på ett landslag som så gott som alla andra vid tidpunkten hade övergett.

2. You'll Never Walk Alone
(Gerry & The Pacemakers, inmarschlåt för Liverpool m. fl.)

Med tanke på sin fotbollskultur och sitt löjligt rika musikarv borde England egentligen ha fler låtar med på den här listan, men av någon anledningen har produktionen av de där riktigt tunga popfotbollslåtarna uteblivit. Kanske har det att göra med att de bra artisterna håller på de töntigaste lagen (Libertines-QPR, Oasis-Shitty, The Streets-Birmingham) medan de bästa lagen följs av tämligen slätstrukna artister (Adele), eller kanske handlar det om att de allra bästa artisterna hyser måttligt eller inget intresse för sporten (Paul McCartney påstås heja på Everton men jag har då aldrig sett honom lyfta en nerv för att visa sitt stöd). Tur då för England och Liverpool att de har Gerry And The Pacemakers! Denna låt är en cover på en låt från den amerikanska musikalen Carousel (skriven av samma gäng som skrev Sound of Music) men här, framförd av ärkescousern Gerry på det mest eminenta av sätt, har den snart kommit att bli en symbol, inte bara för Liverpool FC, utan för fotbollen som stor underbar enhet. För visst är det så att vi som älskar, vi so bryr oss, vi som drömmer och hoppas, vi vandrar aldrig ensamma.

1. Just idag är jag stark
(Kenta, inmarschlåt för Hammarby IF)

Ok, haters gonna hate men så här är det bara. Jag brukar säga att den här låten är som mest magisk första matchen på säsongen. Tänk att du är en sargad och sliten bajare, som suttit inne i ettan i Bandhagen hela vintern. Inget jobb, ingen tjej, kanske bara flaskan som sällskap. Det har varit mörkt och kallt länge, längre än vad du kanske minns. Det finns inte mycket att hurra för i livet, och du undrar om det någonsin kommer bli färgfilm igen. Men så kommer det en dag, när solen nymornad stiger över söderorts grantoppar, en dag då du öppnar fönstret och luften är full av liv, hopp och förväntningar. Och du vet att idag ska du få se ditt lag. Det vackraste laget på jorden. Och du ska få träffa dina bröder. Och det är vår. Och du ska få sjunga. Och du känner det: Just idag är jag stark. Just idag mår jag bra. Jag bärs framåt av kraftiga vindar. Då finns det ingen på jorden som är mäktigare än Kenta.

5 kommentarer:

  1. Fick tårar i ögonen där på slutet Hoegadeln. Jävla söderort, älskar den jävla skiten. Byt ut Bandhage mot Umeå = jag

    SvaraRadera
  2. Fan... det är sånna här inlägg fotboll 1,8s ryggrad måste utgöras av

    SvaraRadera
  3. Riktigt nice inlägg här men jag måste ju självklart motsätta mig den partiska rankingen.

    SvaraRadera
  4. ja för att "sjung för gamla Djurgården" är ju så jävla bra rent objektivt. KNEEL.

    SvaraRadera
  5. Den är faktiskt grym! Inte bättre än vissa på denna lista men fortfarabde grym!

    SvaraRadera