Among those Dark Satanic Mills: Premier League halvvägs

Det finns inte ett lag i årets Premier League som inte har upplevt ordentlig smärta och motgång. Detta fenomen är ovanligt, de senaste åren har det alltid funnits åtminstone något lag (Arsenal, Man U eller Chelsea omvartannat) som gått som tåget och liksom varit markant bättre än resten.

Vill man vara spydig kan man säga att detta beror på att Premier League är sämre än på riktigt länge. Detta påstående får stöd igenom de svaga resultat som engelska lag stått för i både Champions League och Europa League. Man City hade visserligen en svår grupp, men en engelsk ligaledare bör klara av att slå åtminstone Napoli, om än inte Bayern München. Uniteds eskapader har redan uppmärksammats tillräckligt, för mig återstår bara att konstatera att deras insats i turneringen var riktigt urusel. Arsenal och Chelsea är visserligen kvar i turneringen men har inte imponerat. Tottenhams EL-spel var pinsamt från början till slut och oavsett om man ställer upp med a- b- eller c-lag så kan inte en klubb nonchalera sitt eget varumärke på det sättet. Kortfattat: alla sex topplagen har saker att skylla sitt svajjiga europaspel på, men som helhet betraktat går det inte att förneka att engelsk fotboll i år inte håller riktigt samma standard som tidigare i det absoluta toppskiktet.


Främst beror detta på att ligan inför i år, åtminstone vad gäller de tre största klubbarna, dränerats på ren spelarkvalitet. Många (särskillt i United) har slutat, andra (särskillt i Chelsea) har blivit gamla och dåliga, medan ytterligare andra (särskillt i Arsenal) har flugit söderut till varmare och mer välbetalda breddgrader. Det räcker med att kolla på de här lagens startelvor för att förstå varför de inte längre presterar på samma sätt. Det är helt enkelt för ont om världsspelare i årets premier league.

Detta har dock inte på något sätt sänkt ligans underhållningsvärde, snarare har intresset tvärtom ökat när minst sex lag är med och slåss om de åtråvärda CL-platserna, och det är jämnt ända upp i den absoluta toppstriden.

För mig personligen har den årets liga varit enormt känslomässigt laddad, främst naturligtvis pga Tottenhams osannolika framfart, men även just på grund av att så mycket av den gamla ordningen tycks ha fallit sönder. Chelseas darranden har naturligtvis varit till stor belåtenhet (även om jag i år känner mig betydligt mindre hatisk gentemot klubben än vad jag gjorde under Mourinhos dagar), Arsenals och Manchester Uniteds syndafall framkallar mer blandade känslor hos mig. Det är båda två klubbar som jag aldrig lärt mig att hata, och när de nu börjar vackla känns det lite grann som det kändes när General Motors krisade: jag har aldrig brytt mig ett skit om General Motors men det skulle vara onaturligt och på något konstigt sätt otryggt om dom inte fanns där och var rika, kapitalistiska och själlösa (att kalla Man U:s utveckling för ett syndafall är diskutabelt, och jag ska återkomma till det längre ner). Desstuom väljer jag alla dagar i veckan allt vad ryssar, grodätare och tuggummituggande skottar heter framför det himmelsblå hot som nu tornar upp sig något inihelvetes mycket vid horisonten. Manchester City är inte bara ett köpelag, de är också ett historielöst, ondskeägt och usurperande lag som dessutom är äckligt bra på att spela fotboll. Jag förstår inte riktigt när och hur de blev så bra som det blev men helt plötsligt leder de premier league och på något läskigt sätt har man redan vant sig vid det, och på något ännu läskigare sätt tycker man att det är naturligt. 2011 var året som "de fyra stora" blev sex, och det har bringat mig både stor glädje, och stor oro. Den världsordning som tidigare såg ut att vara huggen i sten har börjat röra på sig, smälta och flyta. När den åter stelnar gäller det att vara på rätt plats.


Låt oss nu ta oss en närmare titt på topplagen. Vilka är dom? Varför har de gått som de gått? Vad bör hända nu? Vad kommer att hända nu?

6. LIVERPOOL FC

Som storlag betraktat kan man säga att Liverpool var ett föregångslag, då de började krisa flera år innan Chelsea och Arsenal satte igång. Inför denna säsong nämndes det gamla storlaget Liverpool paradoxalt nog som en uppstickare, då Dagliesh värvat friskt och nya vindar tycktes blåsa över the Kop. Vindarna har mycket riktigt fört med sig nytt, frågan är bara om de har fört med sig bättre.

Helt klart har Liverpool återfått sin förmåga att vinna när det gäller, man har en grymt bra statistik mot de fem lagen framför sig. Emellertid har man inte lagt sig av med ovanan att tappa poäng mot sämre lag, ett missförhållande som till stor del beror på att man har ligans kanske bästa försvar, spelandes bakom ligans kanske mest andefattiga anfall.


MÅLVAKT och FÖRSVAR +++++
Reina är säkerheten själv i målet, och Agger presiderar över en backlinje som sällan släpper något förbi sig, matchen mot Tottenham borträknad. Skrtel var i början av säsongen ett skämt, men han har spelat upp sig och har lyckats peta självaste Jamie Carragher. José Enrique kandiderar till titeln ligans bästa back.

MITTFÄLT ++
Liverpools mittfält består till väldigt stor del av brittiska spelare, och redan i och med detta faktum bör man ana oråd. Hårt och snabbt spel, men sällan några riktiga idéer framåt. Låser sig ofta mot sämre lag.

ANFALL +
Lol. Suarez, som öppnade så bra, visade sig vara grinig och och osportslig, och dessutom till bredden fylld med politisk ondska. Carrol är och förblir ett skämt. Maken till loj inställning får man fan leta efter, med tanke på den hjärndöda upppsyn flashar under såväl träning som bänknötning tvivlar jag starkt på att han överhuvudtaget har uppfattat att han representerar Liverpool och inte Newcastle.

TRÄNARE +++
Kenny Dagliesh har ingjutit fart, fläkt och fighting spirit i klubben, och detta ska han ha credd för. Emellertid verkar han ha svårt med att vända trender, både han själv och klubben genomgår väldiga humörskiftningar.

PROGNOS:
Liverpool har hög kapacitet, och kommer att resa sig igen. Dock tror jag att fansen får vänta tills nästa säsong innan något riktigt roligt händer, laget har halkat för långt efter och är alltför psykiskt sårigt. Om Suarez kommer tillbaka och levererar kan man ta sig förbi Arsenal eller Chelsea, men knappast båda två. Då behövs en kreativ mittfältare, och en anfallskollega till Suarez med rätt inställning och ordentlig frisyr.

TIPS: Sexa


5. ARSENAL

Arsenal målades inför säsongen upp som Det Stora Krislaget i samband med försäljningarna av Nasri och Fabergas, och visst hade säsongsinledningen en hög Ragnaröksfaktor. Inte ens efter 8-2 förlusten mot United räknade jag emellertid bort laget från toppstriden, och resten av hösten gav mig till viss del rätt. I Robin van Persie har laget ligans bäste anfallare, kanske den bästa spelaren överhuvudtaget, och när det stämmer för Arsenal kan man fortfarande producera hänförande fotboll. Problemet är dock att det stämmer lite för sällan för att man på allvar ska kunna vara med i toppen. Hoppet för Arsenal består i att man ska får behålla sina spelare, och att något av lagen framför börjar svikta. Förslagsvis Chelsea.

MÅLVAKT och FÖRSVAR +

Ett lag som släpper in åtta mål i en match ska ha skit, oavsett vem man möter. Den matchen står visserligen ut mot resten av Arsenals matcher, men det har fortsatt att svikta ordentligt, och dagarna då Sol Campbell och Ashley Cole vaktade den rödvita linjen känns borta. Mertesacker är visserligen lång som en mastodontfilmsrulle, men saknar förtroende och pondus.

MITTFÄLT +++

Lite lättviktigt, men pinnar med tanke på omständigheterna på bra. Unge Ramsey har en anmärkningsvärd tyngd i sitt spel, och ger Arteta konstnärlig frihet framåt.

ANFALL +++++

van Persie är van Persie, och tycks ha lämnat den underpresterande centertanken från VM 2010 långt, långt bakom sig. Dessutom har han Gervinho brevid sig, ligans bäste brasse (?), som ger välbehövligt stöd och dssutom avlastning under de matcher när van Persie inte är på topp.

TRÄNARE +++

Har varit i blåsväder, men står stadigt kvar på båda benen. Skulle kanske göra klokt i att investera lite i muskler och försvarskompetens, samtidigt är det beundransvärt att han så hårt håller fast vid sin filosofi

PROGNOS
Väldigt svårbedömt, kan lika gärna bli flip som flop. Jag tror dock att Wengers mannar tar sig i kragen och axar förbi Chelsea under våren, med Henry tillbaka i truppen har jag svårt att se vilket försvar som ska kunna motstå anstormningen.

Tips: 4:a


4. CHELSEA
Det har skett tyst, nästan obemärkt, men i skrivande stund är faktumet klart och synligt: Chelsea är i gungning. Laget som så sent som förra hösten såg ut att kunna vinna ligan klart och dessutom gå långt i Europa tappar nu rutinmässigt poäng mot lag som Wigan och Fulham. När man dessutom har så svårt att stå emot topplagen, är det inte konstigt att man ligger där man ligger. Främst beror nedgången på att stjärnorna har blivit äldre utan att bli bättre, Drogba springer runt och är småskadad hela tiden och Lampard sitter mest på bänken och tjurar. Terry är dock trots sin gammalhet fortfarande sjukt bra, och genom honom hålls Chelseafansens flämtande hopp om framgång vid liv. Villas-Boas kallar det hela för en generationsväxling, huruvida han talar sant eller inte kan endast framtiden utvisa.


MÅLVAKT och FÖRSVAR +++
Är som sagt högst avhängiga John Terry, som varesig han är rasist eller inte fortfarande håller absolut världsklass. Cech har varit märkligt ojämn, och det är svårt att säga om det rör sig om en tillfällig formsvacka eller början på slutet för tjeckens del. Bosingwa gör ett bra jobb i det tysta.

MITTFÄLT ++
Chelseas stora akilleshäl, och med tanke på hur dagens fotboll ser ut är det ett synnerligen dåligt ställa att ha sin stora akilleshäl på. Det saknas inte kvalitet, Ramirez är inte dålig och Mata är rentav rikigt bra, men det är väldigt tomt i mitten, och därmed också ytterst idéfattigt. Alla gånger jag har sett Chelsea i år har man på ett nästan tvångsmässigt sätt sökt sig till kanten, vilket gör spelet lättläst och lättlåst. Jag förstår absolut varför de ville ha Modric.

ANFALL +++
Lider stort av Torres kroniska formsvacka och Drogbas sporadiska frånvaro, men har å andra sidan Sturridge, en av ligans stora genombrottsmän det här året, till sitt förfogande. Drogba är dessutom långt ifrån slut, utan håller fortfarande hög internationell klass.

TRÄNARE +++
Som jag tidigare skrivit känner jag en viss sympati inför Villas Boas, och det är trevligt med en tränare som snackar fotboll och inget annat på presskonferenserna. Utstrålar dock inte den där riktiga tryggheten, och petningen av Lampard känns mer som ett sätt att hävda sig än ett spelmässigt genomtänkt drag.

PROGNOS:
Chelsea kan bättre än vad man hittills har visat, men om jag vore Chelseasupporter skulle jag känna en viss oro över hur mycket mer kapacitet man egentligen har att ta av. Om Torres kommer tillbaka kan man strukturera om och kanske flytta ner Sturridge på mittfältet och därmed förstärka det, men eftersom detta scenario inte känns troligt, ämnar jag härmed förutspå en mörkare vår än vad laget från King's Road upplevt på länge.

TIPS: 5:a


3. Tottenham Hotspur
Det är naturligtvis svårt att göra en objektiv analys av det här laget för min del, men jag ska försöka. Det som började med misär, skam, en strulig Modric och en massa skador har efterhand utvecklat sig till triumf, ära, en glad Modric och en massa skador. När Ferguson sa att Tottenham spelade ligans bästa fotboll tror jag att många höll med honom, både spelmässigt och underhållningsmässigt sett. Framfarten har välkomnats av utomstående och upplevts som en frisk och frejdig injektion i toppstriden, men i takt med att de liljevita klättrat i tabellen har välkomnandet och pat-on-the-head-bemötandet förbytts till oro och rädsla. Troligen den psykiskt mest harmoniska truppen i toppen, men också den fysiskt mest instabila.

FÖRSVAR och MÅLVAKT ++++
Enligt gammal sed och tradition bör Tottenham läcka som ett soll bakåt, men som tur är har årets fyrbackslinje lyckats slå sig fri från denna identitet, och under de senaste matcherna har det till och med sett riktigt säkert ut. Walker och BAE har utvecklats extremt i år. Problemen har uppstått i mitten, där både Dawson kommit tillbaka först nu, och Kings knän befinner sig i någonslags ständig limbo. Med båda på plan samtidigt har vi ett av ligans säkraste mittlås, men ett sånt scenario är väl för mycket att hoppas på... Tur då att gamla hackkycklingen Kaboul trummar på så bra som han gör.

MITTFÄLT +++++
Nyckeln till Tottenhams succé. På pappret ett klassiskt diamantmittfält med Modric som spindeln i nätet. I realiteten en häxkittel av kreativitet och rörelse där alla fyra rör sig över stora ytor och skapar chanser på löpande band. Problem tenderar att uppstå mot köttiga försvar när vissa spelare (hej Modric!) mest irrar runt planlöst med bollen utanför boxen. Tack vare grym kondition brukar dock även sådana hinder övervinnas.

ANFALL +++
De gör allt. Utom mål. Fast jo, mål blir det ju faktiskt oftast, till slut, men bara efter stora mängder Om och Men. Gäller främst Adebayor, som är grym på att hålla boll men som är lite väl pretentiös när bollen väl ska in. Defoe har visat gryende form på sistone, hur länge nöjer han sig med att vara supersub?

TRÄNARE: ++++
Han är ingen Rommel, den gode Harry, och ibland slår det mig bara hur jävla skum han egentligen är. Men han lyckas nå resultat, och jag tror att ovan nämnda harmoni i mångt och mycket är hans förtjänst. Har en förmåga att inkorporera starka egon som Modric och Adebayor i ett kollektiv, utan att beröva dom deras styrka som individer. Svag i matchcoachningen. Sjukt mysig och snäll.


PROGNOS:
Tottenhams fortsatta öden kommer att avgöras av två faktorer: Skadeläget i backlinjen och effektiviteten framåt. Vad gäller backlinjen tror jag att både King och Dawson kommer behöva vara hela större delen av återstoden, om man ska ha en chans på ligatiteln, och i såna fall måste även Adebayor skärpa till sig. En förstaplats kommer troligen att kräva vinst mot båda Manchesterlagen, och då duger det inte att sumpa 6 av 7 frilägen.

Det som talar mot en ligatitel är också att det överhuvudtaget pratas om en ligatitel, Tottenham är inte vana vid den här sitsen, och kan komma att drabbas av rampfeber. Därför tror jag inte på ligasger i år, men väl på CL-plats. Detta grundar jag inte så mycket på tillit till mitt lag, som i en trygg förvissning om att ingen av lagen under bör kunna komma ikapp. Tottenham kan darra rejält (KOMMER att darra rejält, man är ju Tottenham!), och ändå ta sig till CL, om inte något radikalt händer med lagen strax bakom.

Tips: 2:a


MANCHESTER UNITED
Efter att ha sett ut att vara på väg att bygga upp en ny dynasti i början av säsongen, står nu Sir Alex avtecknad mot en mörk vinterhimmel. Bespottad, hånad och till och med ifrågasatt, efter uttåg ur Champions League och ett andefattigt spel i ligan. Men hur allvarlig är egentligen krisen i United? Visst stämmer det att det har låst sig några gånger, och visst var Alpmatchen under all kritik. Men man ligger tvåa. Och man vinner fortfarande sina matcher. Man är helt enkelt Manchester United, och på något jävla sätt är man fortfarande med i racet när den digra skadelistan nu långsamt börjar kortas ner.

MÅLVAKT och FÖRSVAR: +++
Jag var imponerad av de Gea i början av säsongen, men när spelschemat tjocknade och matcherna belv viktigare har han visat sig allt svagare, och har till och med på senare tid fått ställas över till förmån för Lindegaard. Backlinjen har varit svårt tyngd av skadorna, främst då Vidic' frånfälle, och räddas många gånger av ett stabilt innermittfält. Evra håller fortfarande en klass som anstår en filmstjärna.

MITTFÄLT +++
Det säger en del att den egentliga mittbacken Phil Jones har varit Uniteds bästa mittfältare under hösten. Nu när Valencia har börjat röra på sig anar dock Unitedfansen bättring. Frågan är om gamle Scholes comeback ska ses som en positiv injektion eller ett illavarslande tecken. Giggs är väldigt gammal, men stundtals fortfarande väldigt bra.

ANFALL +++++
Den lagdel som har räddat United i år, och detta främst tack vare den nybehårade och ständigt slitande Wayne Rooney, som trots problem både på och utanför planen lyckas kombinera fysisk hårdhet med teknisk elegans. Rör sig över enormt stora ytor och är något mycket mer än en vanlig forward. Till sin hjälp har han en Welbeck som utvecklas för varje match. Framtidslöfte!

TRÄNARE +++++
Jag orkar inte skriva något här och jag behöver fanimej inte göra det heller.

PROGNOS:
Uniteds stora fördel gentemot de andra två topplagen är enkelt formulerad: man har varit här förut. Dels har man varit i otaliga toppstrider, ofta täta sådana, och dels har man flertalet gånger varit med om att vara ifrågasatta, på efterkälken och almänt lite smått uträknade, för att sedan vända på steken och ta hem skiten i alla fall. Denna rutin och tradition finns inte bara i spelare som Vidic, Giggs och Scholes, den finns även i själva teglet som håller Old Trafford uppe, och det finns i hela kulturen kring klubben. Detta är en av anledningarna till att jag aldrig kommer kunna hålla på Manchester U, men det är den främsta anledningen till att jag tippar som jag gör. Ytterligare anledningar är att skadeläget nu ser ljusare ut, att spelprogrammet blir glesare, och att man har Wayne Rooney.

Tips: Ligamästare.


MANCHESTER CITY
Det mesta har sagts och det mesta har skrivit om klubben som har tagit fotbollsvärlden med storm. Resultatmässigt åtminstone, för i världens alla fotbollshjärtan dunkar oron och hatet tyst och hett... Men nog om detta nu, låt oss prata om spelet! För det har faktiskt, rent objektivt, varit riktigt trevligt. Det har sprutats in mål framåt och bakåt har Kompany trätt fram som en härförare av Beckenbauer-mått. Lagets framfart har mattats något på slutet, men man får fortfarande gälla som favoriter till ligatiteln. Ett lag utan egentliga svagheter.

MÅLVAKT och FÖRSVAR +++++
Stark fyra. Hart är ligans kanske bästa målvakt, och Kompany går som ovan nämnts från klarhet till klarhet. Anonyma kanter, kan bli ett problem om man möter snabbkontrande lag.

MITTFÄLT +++++
Konkurrerar med Tottenham om titeln ligans bästa. I och med Touré och Silva har man en offensiv som inte bara är snabb och påhittig, utan även tung som ett lokomotiv. Oerhört svåra att låna bollen ifrån.

ANFALL: ++++
Agüero, som började ligan på ett sätt som nästan skulle anstått hans svärfar, har mattats något. Men vad gör väl det när man har det självutnämnda geniet, showmannen, underhållaren och framförallt ruggigt giftige Mario Balotelli som understöd? Mannen som började säsongen som en tjurskallig skuggfigur längst bak på Citys bänk är nu skållhet, och högaktuell inför Italiens EM i sommar. Om han vill spela, vill säga.

TRÄNARE: ++
Citys svaghet. Mancini är meriterad och duktig på att rabbla taktiska termer, men vore jag citysupporter skulle jag ha svårt att känna förtroende inför honom. Han uppträder ofta lynnigt och nyckfullt, och drar sig inte för att käbbla loss i pressen på ett sätt som är både ovärdigt och i längden skadligt för det ena laget. Har inte imponerat i trängda situationer.

PROGNOS:
Det här är en liten önsketippning, men det finns allvar i den. Det maskineri som i höstas såg ut att kunna dunka på i all evighet har nu börjat hacka betänkligt, och reparationerna känns inte hundraprocentiga. När dessutom Kompany är avstängd och Touré rymt till Afrikas Djungler, så finns det luckor i laget som inte är lättfyllda. I Champions League visade laget att man har svårt att leverera när det verkligen gäller. En toppstrid i Premier League när det "drar ihop sig" kräver mod och förmåga att marschera på knäna när stövlarna gjorts obrukbara, och jag tvivlar på att City besitter den förmågan.

TIPS: 3:a



DREAM TEAM:

Joe Hart

Kyle Walker
Vincent Kompany
John Terry
José Enrique

David Silva
Scott Parker
Luka Modric
Gareth Bale

Wayne Rooney
Robin van Persie

Avbytare:
Reina, Agger, Touré, Sturridge, Ba