Fotbollens historia del I: Genesis

Jag ska börja skriva C-uppsats nu och då är risken stor att jag inte kommer att tycka att historia är noågot roligt. Därför tänker jag parallellt ägna mig åt att skriva om historia på det sätt som jag tycker är roligt. Som en berättelse, med mina egna tankar och utan några jävla fotnoter. Här kommer alltså fotbollens historia, berättad för er av Prestationsprinzessan själv.


Fram till 1918: En utdragen men segerrik barndom.

Sedan tidernas begynnelse har människan ägnat sig åt tävlingar vars essens består i att sparka på en boll, och patenten på denna geniala idé kan inte sägas tillhöra någon kultur eller nation. Kineser, azteker och greker har alla ägnat sig åt fotbollsliknande sporter, och alla gör anspråk på att vara fotbollens fäder. I Italien spelades under renässansen ett spel som är så likt vårat moderna spel att dess namn, Calcio, fortfarande används för att beskriva nutidens spel. Den fotboll som spelas idag, med 11 spelare, rund boll och inga händer, uppstod dock utan tvivel i England, och därför är det dess utveckling i detta land som jag tänker lägga tyngdpunkten på.

Hade någon berättat för Edward II* att det spel som han kallade fotboll en dag skulle få epitetet "The Beautiful Game" hade han förmodligen blivit antingen förbannad eftersom att han skulle tro att du drev med honom, eller så skulle han tyckt att du var knäpp i huvudet och gjort dig till hovnarr med skitfåniga bjällror runt huvud, hals och leder. Medeltidens engelska "football" spelades mellan tusenhövdade lag, hade ofta en hel stad som spelplan, och gick ut på att med alla till buds stående medel få bollen till målet (som kunde vara typ hamnen eller typ stadsporten eller bara där någon man inte gillade bodde). Stämningen var troligen vad man skulle kunna kalla proto-Chavvy; man slogs, söp och dog som flugor och skrek dialektala skällsord till varandra. Det var allt annat än ett skönspel, och ur humanitär synvinkel var förmodligen alla de kungliga försöken att förbjuda sporten ytterst moraliskt försvarbara.

Att förbjuda sporten var dock ett dödfött projekt, och det skulle dröja ända till 1800-talet innan sporten räddades (?) från barbariets våld, och kunde börja utvecklas till något mer sofistikerat. Som med allt annat i historien berodde denna nya utveckling på den industriella revolutionen. Denna revolution hade satt det gamla engelska samhällssystemet ur spel, och nya klasser, familjer och grupper tog makten. De stora vinnarna var den engelska borgarklassen, som snabbt vuxit i både omfång och förmögenhet, och som använde sig av alla till buds stående medel för att manifestera sin nya position. En av dessa var idrotten, som kunde visa folk att man till skillnad från arbetarklassen...

A) hade tid att ha roligt och röra på sig FÖR NÖJES SKULL (ett beteende som alla former av aristokrati har visat prov på genom hsitorien, bl. a. var det så Olympiska spelen i Grekland kom till), och

B) inte slet arslet av sig i ett fuktigt gruvschakt i Manchester, utan kunde vara UTOMHUS och ANDAS FRISK LUFT.

Så kom det sig att internatskolepojkar i på Eton och Rugby började spela fotboll.

Hur såg den "Etonska" sporten ut? Detta är svårt att säga, eftersom fotboll är rörelse, och rörlig bild inte fanns att tillgå som dokumentationsmedel. Förmodligen skulle vi uppleva den som taktiklös, brutal och enkelspårig. Det handlade om att få bollen i mål, passningsspel och uppställningsformationer skulle låta vänta på sig ett bra tag till. Men genom att sporten standardiserades och reglerades(regleringar av alla de slag var allmänt inne under andra halvan av 1800-talet, tänk Marx, rasbiologi och gränsdragningar i Afrika) rörde sig fotbollen bort från sina kaotiska föregångare, och 1863 hade den utvecklats såpass mycket att man kunde fastslå ett regelverk, och skapa ett nationellt förbund; the F.A. Vissa skolor tyckte dock att reglerna var en styggelse eftersom de förbjöd spel med händerna, och bröt sig ut för att bilda The Rugby Union, med sina egna regler. Ända sedan dess har en uppdelning existerat där Fotbollsmatchen har sina gentlemän på planen och huliganerna på läktaren, medan den mer snobbiga Rugbyn har sina huliganer på planen, och gentlemännen på läktaren.

Så småningom efter det att F.A. bildades började fotbollen sprida sig utanför internatskolorna, till bredare folklager och lägre klasser. Succén kan tyckas ha varit given på förhand, fotbollen var och är ur materialsynvinkel en minimalistisk sport där allt som krävs är en boll och någon som kan sparka på den. Något som även måste ha bidragit till populariteten var den nyhet som det skotska landslaget presenterade i en landskamp mot England 1872: passningsspelet. Engelsmännens taktik gick ut på att jaga boll när du inte hade den och jaga mot motståndarmålet när du hade den, men den skotska nymodigheten öppnade upp en värld av möjligheter och gjorde spelet betydligt mer intelligent och abstrakt. Under 1870-talet steg publiksiffrorna stadigt, och nya klubbar poppade upp som svampar ur marken. Vid 1800-talets mitt hade fotbollen tagit England med storm, men erövringståget skulle komma att fortsätta till andra länder, länder som senare gjorde fotbollen till sin.

England var vid denna tid havens herrar, deras imperium var mäktigast i världen och deras kultur spred sig likt löpeld över hela jordklotet. Nu var fotbollen en del av denna kultur, och följaktligen började även den breda ut sig. Dels genom kolonialherrar och aristokrater, men även genom enkla sjömän och emigranter. Vart slog den då rot, och varför? Liksom i Storbritannien självt skulle det visa sig att fotbollen frodades som allra mest i moderna industriella områden, såsom Ruhrområdet, norra Italien och Katalonien. Här fanns det en betydande arbetarklass i stora städer som kunde skapa stora lag med stora publiksiffror. Tack vare Storbritanniens maritima prägel uppstod det även en tidig fotbollskultur i hamnstäder, t.ex. i Liverpool, Göteborg och Amsterdam. Fotbollen gick även på framgångsrik export till Sydamerika, en region där Storbritannien saknade kolonnier, men där hon ändå bedrev omfattande handel. Kanske var det just pga. detta faktum, att fotbollen kom till Sydamerika genom "anspråkslösa" köpmän och sjömän istället för genom fientliga kolonnialherrar, som fotbollen fick fäste där men inte i t.ex. Indien?

Denna popularisering ledde emellertid också till att internatpojkarnas gamla amatörideal började urvattnas, det blev svårt att förneka spelare från enklare bakgrunder den lön som de ur ett arbetsligt perspektiv gjort sig förtjänta av, för fattiga i London och Liverpool måste amatöridealen framstått som fullkomligt absurda. Redan 1885 professionaliserades fotbollen i England, medan andra länder, som t.ex. Sverige och Holland, skulle låta vänta på sig i mer än 60 år.

Klart är i alla fall att fotbollen vid tiden för första världskrigets utbrott var en global sport, om än inte världsledande. England dominerade fortfarande(ibland, men ytterst sällan, hotade av Danmark som var Europatvåa på den här tiden), och spelet saknade fortfarande taktisk finess. Idrott var vid den här tiden också de stora nationalstaternas sätt att mäta kuk på, och då premierades mer uppenbart atletiska sporter som genererade rejäla biceps och tydliga fysiska mål i stilen springa snabbt/kasta långt. Fotbollen var och är som bekant en sport där spelare kan vara krumbenta (se på Garrincha), dverjväxta (se på Modric) och enarmade (se på Uruguayanen Hector Castro), och i nationalromantikens tid var detta knappast ett plus.
Det skulle krävas ett världskrig, två revolutioner och fyra kejsardömens fall för att fotbollen skulle kunna ta steget till att bli mer än bara en sport, till att bli en kultur, en konst och ett universum. Den skulle även behöva tillkomsten av en regel som idag är mer bespottad än alla de andra tillsammans, men utan vilken den moderna fotbollen aldrig hade kunnat existera...


*Edward II är även känd som Bögprinsen i Braveheart. Ja han blev kung sen och nej han var inte bra på att vara kung.