Matchen då? Det var City som började starkast, de första 10-12 minuterna. Men vad hjälpte det när Wayne Rooney, med all sin majestätiska makt och med sitt nytransplanterade hår, löpte in i Citys straffområde och satte pannan till Valencias inlägg? Efter målet som satt snyggt, ribba in, passade Rooney på att kyssa klubbmärket, som ett otvetydigt svar till alla som tjatat om att han inte trivs i United och att han vill lämna klubben för att söka lyckan i andra ondskefulla lag.
Sedan kom då utvisningen på Kompany. Det var en tvåfotstackling med dobbarna först och sträckta ben, men den träffade inte Nani. Enligt regelboken kan man nog argumentera att ett rött kort var rätt beslut. Men jag tycker Erik Niva uttryckte det rätt bra…
Som United-supporter kunde man dock bara glädjas åt att City nu skulle få spela med en man mindre i drygt ¾ av matchen.
2-0 och 3-0 kom rättvist efter mål från Welbeck och ytterligare ett av Rooney som missade straff men kunde nicka in returen till de redan jublande City-fansen på Eastlands (aka Etihad Stadium) förtret.
Men City-fansen skulle få jubla igen. Vi får nog aldrig veta vad Mancini sade till sina spelare i halvtid men troligen något likt detta: ”Nu jävlar går ni ut och vänder det här trots att ni är en man mindre för jag pallar ju fan inte åka ur FA-cupen också efter att jag misslyckats i Champions League!”. Med dessa ord i ryggen, eller vad Mancini nu sade, gick i alla fall Alexander Kolarov ut på planen och placerade in reduceringsmålet på det första läget (en frispark) City fick efter halvtidsvilan. I och med detta mål verkade någon typ av moralisk/taktisk/logisk panik infinna sig i United. Man verkade tappa det mod man fått av 3-0-ledningen, eller så hade man helt enkelt för mycket mod? I alla fall påbörjades en färd, för alla som stod på Uniteds sida i denna match, ned i förtvivlan och hjärtskärande nervositet.
Paul Scholes gjorde comeback, och blev inbytt efter 1-3-målet, vilket applåderades av både kommentatorer, United-spelare och United-supportrar på plats. Enligt mig är det dock bara ett tydligt bevis på att Uniteds mittfält inte räcker till, och att man borde öppnat plånboken inför säsongen. Personligen, blev jag inte överraskad när det var just Scholes som stod för det misstag som bäddade för Agüeros 2-3-mål. Lindegaard såg inte direkt glad ut när han tittade långt efter United-veteranen.
Det var sannerligen målfoto, när United till slut ändå stod som segrare på Eastlands, med återvunnen heder och stolthet, samt ett steg närmre den pokal Wayne Rooney aldrig har fått lyfta. Men det finns fortfarane mycket att jobba på för Sir Alex Fergusons mannar, inte minst inför nästa FA-cup omgång, där man ställs mot sin historiska rival Liverpool borta på Anfield.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar