En lättnadskänsla

Någonting jag har lagt märkte till när jag tänker tillbaka på de många Stockholms/Solnaderbyn jag stått och frusit på läktaren under, är att den mest framträdande känslan efter vunnet derby inte är glädje eller ens skadeglädje. Efter ett, som igår, oavgjort derby är det heller inte en kittlande mersmak man känner. Nej, framför allt känner man sig lättad. Lättad att man fått slippa den mentala tortyr som det innebär att förlora ett derby, speciellt när det gäller en match mot Saurons lag från de norra ödemarkerna, only known as Solna. Det är ganska talande för hur mycket det är som står på spel för oss supportrar, rent emotionellt.

Matchen igår föranleddes av ett Bajen-efterapande Black Army-tåg från Medis upp mot Stockholmsarenan. Detta svartklädda, flaskkastande, huligantåg blev vida kritiserat både från Djurgårds- och Hammarbyhåll. Om man ska tro det man fick läsa i DN idag var inte Söderborna i allmänhet heller speciellt jätteförtjusta över råttmanifestationen mitt i Bajenland. Från min utkikspunkt på Läckerbiten vid Skanstull, där jag satt och inför-match-ölade, fick i alla fall det förbitraskande Gnaget-tåget tankarna att röra sig mot ett visst annat tåg som marscherade längs en annan paradgata i en annan huvudstad för dryga 60 år sen. Även som DIF-anhängare kändes det ovärdigt att se Södermalm befläckas på detta vis. 

Så här ser ondskans lag från Mordor ut.

Själva matchen levde upp till förväntningarna. Hafsigt spel, flera mål, mycket känslor och bra tryck på läktarna (om än det sista som vanligt blev något spolierat av de förstärkare som dunkade ut en irriterande AIK-trummas slag genom hela matchen). Första halvlek slutade 2-2 efter snygga mål från båda håll, bl. a. i form av ett klackmål från Goitom och en iskall chip av Amadou Jawo. Djurgården var det mer bollförande laget med två centrala mittfältare som stod upp otroligt bra, och troligen fick utmärka sig lite extra i Celso Borges frånvaro. AIK var dock sylvassa på kanterna med Nahil Bahoui och Martin "Rinkeby" Mutumba. I den mållösa andra halvleken tog Djurgården över ytterligare och hade två jättelägen att avgöra matchen. Overall är jag nöjd med tillställningen och framför allt är jag, som sagt, lättad att jag inte behövde uppleva en förlust även om Djurgården var närmast vinsten. 

Per-(Messias) Högmo: Nordens bästa tränare?

När jag nu blickar framåt finns det dock nya orosmoln på horisonten eftersom det, i skrivande stund, blivit klart att frälsartränaren Per-Mathias Högmo lämnar Djurgården för att bli ny förbundskapten för norska landslaget. Det känns väldigt otryggt att behöva snurra igång tombolan igen för att skramla fram en ny manager, när vi äntligen fått ett stabiliserat lagbygge genom denne Per-Messias.

Kvällens + / - :
+ Blåvitt tog tre poäng och med 2-2 i den här matchen är det nu i princip helt klart att det inte blir något SM-guldsfirande i Solna stad.
++ Stämningen på Stockholmsarenan. Akustiken känns verkligen sjukt bra och stundtals är det nästa öronbedövande ljudnivå.
+++ Den äldre man som stannade mig utanför Skanstulls tunnelbana när han såg min DIF-halsduk med orden: "Hoppas ni tar de där svarta jävlarna. Välkomna till Söder."

- Den eviga upprepningen i media att "Tele2 Arena är fortfarande en byggarbetsplats". Okej, vi har fattat det nu.
-- Förstärkarna som dunkade ut trumslag från Norra stå HELA matchen. Trodde det skulle vara läktare vs läktare, inte läktare vs läktare+högtalare. Vill de ha det så på Kompisvallen får det väl stå för dem men det måste ju gå att förbjuda på Djurgårdens hemmamatch?
--- Råttåget från Medis, ett provocerande och idiotiskt påhitt från början till slut. AIK:arna passade på att köra med sitt stående HIFDIF-skämt under hela kvällen och skanderade påhittigt: "Söder Family - Djurgården och Hammarby" under stora delar av matchen. Ironin blir slående när de själva tågat till matchen från Björns trädgård. Relevant: "Fantasi, ni har ingen fantasi..."