Den Svarta Skärmen

  Idag gick FA-cupens fjärde omgång av stapeln och jag missade den totalt. Jag kollade inte ens på Arsenal-Liverpool. Detta faktum gör mig rädd. Beteendet är inte likt mitt vanliga. Det har trots allt varit toppmatch i världens mest anrika och ärevördiga turnering. Jag skulle kunna gå så långt som att säga att beteendet är mig så personlighets- och jagfrämmande att det kan liknas vid en psykos, men med tanke på att vi redan har haft en psykologidiagnosrelaterad artikel på bloggen den här veckan nöjer jag mig med att säga att det helt enkelt är skumt och att jag är orolig.
  Jag var till en början inte helt säker på varur detta beteende kommer sig, men kunde tänka mig ett antal potentiella anledningar. För att komma fram till rätt svar gick jag därför igenom alla tänkbara anledningar steg för steg, för att försöka finna sanningen kring faktorerna bakom mitt beteende, och därmed lugna mig själv.

1. Tottenham spelade inte.
Detta känns som den kanske mest uppenbara kandidaten. Trots allt är fotboll ett spel som förutom i extremfall kräver engagemang, och när de liljevita inte är i farten ska jag villigt erkänna att min engagemangskurva dyker dramatiskt nedåt.
  Dock blir det efter en tids kritisk granskning uppenbart att den här anledningen inte håller som förklaring i längden. Med plågsam tydlighet minns jag nämligen hur jag satt och kollade på Svenskmatchen Chelsea-Stoke i förra omgången av FA-cupen, och till och med tyckte att det var roligt medan jag gjorde det.Så nej, Yidbristen kan inte ha varit anledningen till min frånvaro.

2. Jag var ute på promenad med en kompis medan matchen sändes
Detta är sant. Och det skulle kunna vara en rimlig anledning. Samtidigt faller även denna teori igenom efter en närmare syning. Hade jag brytt mig om matchen hade jag utan problem kunnat flytta fram promenaden två timmar; personen jag skulle träffa har varit en nära kompis i sju år, hon vet hur ohälsosamt sportintresserad jag är och hade förmodligen accepterat mina skäl för en uppskjuten promenad. Men nu behövde hon aldrig ens ta ställning, eftersom jag inte ens frågade.

3. Jag är i en fas i livet där jag håller på att gradvis avveckla mitt fotbollsberoende
Lol nej.

4. Jag har fett mycket i skolan.
Jag läser Statsvetenskap A.

5. Det var FA-Cupen och inte Premier League
  I förstaläget blir jag arg på mig själv för att jag ens tänker tanken. Skulle FA-cupen inte vara lika fin som ligan? Inte lika viktig, eller lika rolig? Frågorna utgör i sig hädelser. Men ju mer jag försöker stöta bort tanken, desto mer biter den sig fast. Om det hade varit en ligamatch mellan samma lag, hade jag verkligen låtit det ovan nämnda rosa töcknet hålla mig borta? Hade jag verkligen viftat bort en match bara för att Tottenham inte spelade? Hade jag inte, alla mina ideal och idéer till trots, varit lite mer angelägen?
  Och trots att det äcklar mig att behöva göra det måste jag till slut svara ja, och erkänna att FA-cupen idag helt enkelt känns för irrelevant. Jag skäms för att jag tycker så. Men det är faktiskt inte bara mitt fel. Det beror också på strukturer. Närmare bestämt kapitalistiska strukturer.
  FA-Cupen har nämligen hamnat på rejäl ekonomisk efterkälke. Vad detta exakt beror på vågar jag inte svara på, men en bidragande orsak är tvivelsutan att de två jättarna CL och PL föder varandra. Eftersom ligan inte bara korar vem som vinner ligan utan även vilka som får gå till Champions League får klubbarna i en värld där pengar styr allt dubbla incitament att satsa på ligan. Dessutom blir den ekonomiska vinsten större i ligan därför att man helt enkelt spelar fler matcher.
  Man skulle nu kunna hävda att FA-cupens ekonomiska status är irrelevant för mig som tittare; men sanningen är den att man som fotbollsfanatiker inte bara är beroende av att man själv bryr sig, man är även beroende av att andra bryr sig. Och när såväl klubbar som media vänder cupen ryggen gör många åskådare det med dem. Och när läktare gapar halvtomma och kommentatorsfält tiger tysta, då blir det inte lika roligt längre, hur mycket man än vill att det ska vara roligt. FA-cupen är därmed inne i en ond cirkel, där brist på pengar ger brist på engagemang från klubbarna, som ger brist på engagemang från supportrar, som ger brist på engagemang från den enskilde tittaren. Därför är jag inte så road som jag borde vara. Därför stod skärmen svart när Arsenal slog ut Liverpool ur världens mest anrika turnering.