Fotbollsarenor

Som vi alla vet äger fotbollsarenor. När CL-kvällen börjar med att en reporter står utanför... säg Santiago Brenabeu skälver man till lite. Man känner: "Det här är stort. Det här är mäktigt. Det här är Real Madrid". När du sedan ser samma reporter på Westfalenstadion och ser den gula väggen torna upp sig bakom honom som en enorm bikupa i genomskärning blir du tagen av upplevelsen och tänker: "Det här är stort. Det här är kultur. Det här är echte liebe". Och när du ser reportern stå på Stockholms Stadion tänker du "Shit vad långt det är från läktarna till planen".

Genom åren har man lärt känna fotbollsarenor runt om i världen. Eller ja, runtom i Europeisk toppfotboll kanske jag i ärlighetens namn borde säga (eftersom man inte riktigt haft kirgiziska ligan på nån av sina kanaler vet man inte direkt på rak arm hur Ekolog Stadion ser ut). MEN. Det världsvida nätet existerar och där kan man hitta fett coola och intressanta arenor som en typ Frida Nordstrand aldrig kommer stå och le sitt uppspelta lätt hysterisk leende framför. Här är några riktigt feta:

Ottmar Hitzfeld Stadium

Schweiziska FC Gspons Ottmar Hitzfeld Stadium är fotbollsarenan i Europa på högst altitud (kan bara nås med linbana) och kanske den som ligger vackrast också. Blir inte allt magnifikt där uppe egentligen? En målvakt och en back missbedömer en situation, de störtar mot bollen, ser inte varandra och ett taffligt ihopslag senare ligger den i nätmaskorna bakom dem. Men när målvakten sedan i sin frustration över alltings jävlighet drar i väg bollen över stupet och den seglar ut över den gröna alpdalen ner ner tills man inte ser den längre utan bara bergen där borta och den blåa gnistrande ormen nere i dalen som slingrar sig i solskenet... då inser nog de båda att det kanske inte är så farligt ändå. Solen skiner och luften är ren. De har fjärde högst GDP per capita i världen och precis innan matchen hittade vänsterbacken Klaus en bergskreva med 4 edelweissblommor som tittade fram. Ska de kanske ta med sig Gretel och Brunhilde och titta på dem imorgon?

Changlimithang Stadium

Changlimithang Stadium ligger i det lilla bergslandet Bhutans huvudstad Thimpu. Changlimithang Stadium används förutom som fotbollsarena för Bhutans landslag i både herr- och damfotboll också till bågskyttetävlingar, enligt wikipedia med "imported compound bows and traditional bamboo bows". Jag skulle gillat Changlimithang Stadium mer om det bara var bambubågar folk fick tävla med, men faktum kvarstår att den är jävligt häftig och episk. Känns som om alla i damlandslaget har en liten röd drake som tittar fram bakom ryggen ibland och ger tips på passningsvägar.

Eiði Stadion

EB/Streymur på ön Streymnes (en färö) spelar sina hemmamatcher på en plan som man bara vill sätta sig vid en brasa med och få reda på skit om havet. Planen gungar stillsamt fram och tillbaka på en gungstol och stirrar in i elden. Man känner sig liten och väldigt väldigt nyfiken där man sitter med korslagda ben nedanför den. När man till slut vågar fram det man undrar kommer frågorna till planen i en enda ström: "Hur lägger man näten optimalt vid kuling? Av vilket material ska man tvinna fockedrevsudden? När isen hopas på masterna i vinterstormarna... vilka gudar ber man till?"

 Nuuk Stadion

Nuuk Stadion där Grönlands landslag samsas med Grønlands S. Sportklub, IL Nuuk och B-67 Nuuk, är inte världens vackraste fotbollsplan, det kan vi alla vara rörande överens om (B-67 Nuuks firma får ursäkta). Där det nere på kontinenten reser sig gungande väggar av sjungande fans som håller om varandra, förbrödrade, reser det sig på Nuuk Stadion bara containrar och ensamhet. Förutom på vintern då när drivor av snö täcker containrarna (ensamheten reser sig dock fortfarande över planen). Att fotbollens smeknamn är det gröna fältets schack känns i det här fallet parodiskt. Det är ju inte alls grönt, förutom lite i planens kanter. "Den ensamma jordplanens gråhet är det enda adekvata man kan kalla grönländsk fotboll", tänker man till en början. Men sen tänker man efter lite till. Och så inser man vilken idiot man är och att Nuuk Stadion kanske är den vackraste fotbollsarenan av dem alla. För vad är fotboll? Egentligen? Fotbollens kärna?

Var fotbollen spelades först i världen är inte helt fastställt (om det var grekerna, romarna, kineserna eller indianerna som var först med spelet tvista de lärde), men egentligen spelar det ingen roll, för jag vet exakt hur det var när den första matchen spelades. Det var en grupp med människor som hade tråkigt och för att bota sina livs tristess började de sparka på något sparkvänligt. Sen insåg de att de kunde tävla med varandra i att sparka på det sparkvänliga. Och så hade de det lite mindre tråkigt. Kanske till och med roligt! Så var fotboll uppfunnet. Och vem som var först spelar mindre roll, för har det där egentligen förändrats så mycket? När den gula väggen på Westfalenstadionplanens sydsida hoppar upp och ner... har de en annan vackrare anledning än de där uttråkade människorna för tusentals år sedan? När Djurgårdsfansen på den tiden det begav sig stod bortom löparbanorna och kisade för att se Jan Tauer ånga på längs vänsterkanten... är det inte av samma orsak de står där? För att livet kanske inte alltid är så jävla kul, och för att den där bollen som ska in i den där jävla motståndarens jävla mål kanske gör det där jävla livet lite roligare för en sisådär 90 minuter plus tillägg.

Så när Aqi Ludvigsen i B-67 glider i jorden för att nå en förlorad boll... är det inte lika vackert som när Marcelo gör det i Santiago Bernabeus strålkastarsken? Kanske till och med vackrare? För fotbollen är inte bara det gröna fältets schack. Det är också den ensamma jordplanens gråhet, eller i alla fall ett försök att liva upp den!

Franz Beckenbauer och Bobby Moore spelar schack på ett grönt fält. Så fjärran Nuuk Stadion. Så nära Nuuk Stadion.