Säsongen 2013/2014 har överträffat allas förväntningar på Bayern München. Internetforumens och fikarummens gissningar om hur bra Pep skulle lyckas i trippelvinnarlaget präglades visserligen av det enorma barcelonahat som sjuder i vårt land vilket måhända skymde logik och intellekt en aning, men de löd ungefär såhär: "Pep kommer förstöra Bayern". Inte kunde väl det lag som vann Bundesliga, tyska cupen och Champions League i den kanske överlägsnaste stilen i modern tid utvecklas ännu mer? Såhär i slutet av Mars verkar de flesta vara överens om att det är precis det som hänt. Bayern München är idag ett spelskickligare lag än man var förra året, man är ännu bättre defensivt med en rent pungdjävulsk aggressivitet i återerövringsfasen och är nästan lika hungriga på att vinna matcher som man var förra säsongen (lika hungriga kommer nog inget lag nånsin vara igen).
Detta har Pep åstadkommit utan några större förändringar i laguttagningar. Thiago har kommit in och varit briljant allteftersom han acklimatiserat sig, men annars är Peps startelva identisk med Jupp Heynckes. Förutom då att Rafinha har kommit in istället för Javi Martinez. STOPP.
Ta ut Javi Martinez och sätt in Rafinha låter logisk... nej vänta vad i helv... |
sten |
En av de största anledningarna till trippelvinsten förra året var en spanjor som hette Javi och var bra. Utan basken har jag svårt att se Bayern ändå dominera finalmatchen mot Dortmund som de till slut gjorde i en match där Bastian Schweinsteigers psyke inte höll (han var rätt feg och meningslös). Mot Barcelona var Martinez en jävla gigant på mittfältet och hans förmåga att både täcka ytor och göra något relativt begåvat med bollen när han vann den var mycket värdefull för Bayern München. Så varför då bänka Javi Martinez? Anledningen är som alla som inte bott under en jävla sten den här säsongen att Pep börjat använda Phillip Lahm som defensiv innermittfältare. Och då kan ju människan som bott under den där stenen snett uppe till höger undra: varför har han då gjort det?
När Pep satte ihop sitt mittfält i Barcelona gjorde han det med 1 spelskicklig sittande mittfältare (Busquets... som väl iof kan beskrivas "liggande". För att han ligger i gräset mycket. Och filmar) och med två vansinnigt spelskickliga offensiva kreatörer framför denne (världens två då bästa mittfältare, Iniesta och Xavi). Resultatet blev det mest överlägsna lag jag sett hittills rent spelmässigt under mitt liv och också det minst reaktiva laget jag sett under mitt liv. Vad än motståndarna gjorde förändrade Barcelona ingenting i sitt spel. Rullarullarulla. Motståndarna leder. Rullarullarulla. Barcelona leder. Rullarullarulla. Det rullades helt enkelt en hel del oavsett vad som hände.
När Bayern München var sådär överjävliga förra året var de visserligen sensationellt överlägsna spelmässigt typ alla lag de mötte, men de var också reaktiva mot Barcelona under semifinalmötet (det var väl egentligen den enda gången de var reaktiva den säsongen). Bayern låg och väntade som i bakhåll när naiva katalandvärgar rullade och rullade och rullade utan samma potens som tidigare och när de rödblåa gjort sitt drag högg de röda på det, klädde av det och skrattade åt det och resultatet blev en fotbollsförnedring som bara kan jämföras med mäns oacceptabla våld mot kvinnor. Reaktiviteten segrade över Tiki-takan. Med ett sådant synsätt passar ett mittfält uppbyggt med Javi Martinez och Bastian Schweinsteiger som defensiva ankare alldeles utmärkt: få, eller ja inget, mittfält kombinerade den spelskickligheten med sådan bollvinstförmåga, och med kontringsspelare som Robben och Ribéry var saken som man säger biff. Men Pep vill inte vara reaktiv. Pep vill spela ut alla. Också Barcelona. Så: Javi. Javi Martinez är en utmärkt passningsspelare när det kommer till att spela i ett kontrande lag, och att ge bollen vidare till Toni Kroos som smeker ut en boll på ett röd streck i djupled kan han sköta utmärkt. Men när Javi Martinez själv ska börja slå genomskärande genialitetsmackor eller kortpassa 40 gånger mellan utsträckta motståndarben är saken inte lika biff längre. Pep vill ha det spelskickligaste mittfältet i världen och på det spelar inte Javi Martinez.
Den första tanken som slår en när man då ser över alternativen på de bayerska mittfältet är naturligtvis: släng ner Schweinsteiger som sittande mittfältare och spela Toni Kroos/Mario Götze/Thiago/Thomas Müller framför honom. Bastian Schweinsteiger är väl efter kanske Arturo Vidal, Yaya Touré och Sergio Busquets världens bästa på den positionen. Men det fungerade inte riktigt. Visserligen har Bastian Schweinsteiger varit skadad en stor del av säsongen, men när han spelat har han inte varit förmögen att axla det defensiva ansvaret såsom en ensam sittande mittfältare i ett lag som Bayern München bör göra. Enter: Phillip Lahm.
De säger att det som utmärker ett geni inte är hur hög IQ personen har, alltså geniet är inte alltid den som bäst kan kolla på olika följder av geometriska figurer och kryssa i rätt alternativ under tidspress. Istället är den egenskapen som främst utmärker ett geni kreativiteten, att tänka på nya sätt och utanför den berömda boxjäveln. När en person med extremt hög IQ på första hälften av 1600-talet fick ett äpple i huvudet tänkte den människan oftast typ "Aj, jag tänkte på matte, jävla äpple som faller). Men inte geniet Isaac Newton. Han tänkte istället den mycket poetiska tanken: "Does the moon also fall?". När ditt spelarmaterial inte kan uppfylla dina visioner om hur fotboll ska spelas, tänker du då "Jävla spelarmaterial" eller tänker du "Faller månen också?". "Kan Phillip Lahm som spelat ytterback hela sitt liv bli en av världens bästa defensiva mittfältare istället?". Pep tänkte så, för att han var ett geni. Mittfältsproblemen var lösta.
Biff: hur saken var |
Den första tanken som slår en när man då ser över alternativen på de bayerska mittfältet är naturligtvis: släng ner Schweinsteiger som sittande mittfältare och spela Toni Kroos/Mario Götze/Thiago/Thomas Müller framför honom. Bastian Schweinsteiger är väl efter kanske Arturo Vidal, Yaya Touré och Sergio Busquets världens bästa på den positionen. Men det fungerade inte riktigt. Visserligen har Bastian Schweinsteiger varit skadad en stor del av säsongen, men när han spelat har han inte varit förmögen att axla det defensiva ansvaret såsom en ensam sittande mittfältare i ett lag som Bayern München bör göra. Enter: Phillip Lahm.
De säger att det som utmärker ett geni inte är hur hög IQ personen har, alltså geniet är inte alltid den som bäst kan kolla på olika följder av geometriska figurer och kryssa i rätt alternativ under tidspress. Istället är den egenskapen som främst utmärker ett geni kreativiteten, att tänka på nya sätt och utanför den berömda boxjäveln. När en person med extremt hög IQ på första hälften av 1600-talet fick ett äpple i huvudet tänkte den människan oftast typ "Aj, jag tänkte på matte, jävla äpple som faller). Men inte geniet Isaac Newton. Han tänkte istället den mycket poetiska tanken: "Does the moon also fall?". När ditt spelarmaterial inte kan uppfylla dina visioner om hur fotboll ska spelas, tänker du då "Jävla spelarmaterial" eller tänker du "Faller månen också?". "Kan Phillip Lahm som spelat ytterback hela sitt liv bli en av världens bästa defensiva mittfältare istället?". Pep tänkte så, för att han var ett geni. Mittfältsproblemen var lösta.
Lahm som defensiv mittfältare? :O |
Som vi ser ovan befinner sig idén om Lahm som defensiv mittfältare utanför boxen till vänster
Bayerns mittfält är idag oerhört dynamiskt, kreativt, tryggt och modigt. Insatsen mot Manchester City på bortaplan var bland det värre jag sett i fotbollsväg och där Schweinsteiger skulle hamnat på efterkälken i en ensam defensiv roll jagade Lahm ikapp snabba oljemiljonärer som om de vore Eintracht Braunschweig-spelare. Inget lag dominerar i dagsläget sina matcher såsom Bayern München gör. Och förra säsongens Bayern gjorde det inte heller. Både framåt och bakåt är Bayern München ett bättre lag än någonsin. Som jag ser det är det bara Bayern Münchne själva som står emellan sig själva och historisk andra raka trippel.
Och detta alltså för att en skallig spanjor kunde tänka utanför de vanliga ramarna och ställa sig frågan:
"Does the moon also fall?"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar