Lista: Viasat-studion

Det har blivit dags att möta upp mitt löfte om att rangordna experterna i Viasat-studion. Självklart är det så att de olika fotbollsgubbarna har varierande uppdrag och roller i studion men jag har likväl valt att rangordna dem utefter mitt eget fulla godtycke (givetvis med en tillhörande motivation).

6. Magnus Pehrson:
Det fullständiga bottenskrapet i Viasats fotbollsstudio utgörs av en totalt misslyckad före-detta Djurgårdsmanager, numera Estlandsmanager. Karisma är väl inte direkt det första ord jag skulle använda för att beskriva denne plattityd-spottande "analytiker". Pehrson sätter en grå prägel på hela lördagsstämningen när han kommer in med sitt mediokra fotbollskunnande och talar om för oss varför Agüero tar väldigt bra löpningar. Tur är väl det att Viasat-redaktionen verkar ha insett att MP inte direkt är "rätt man för jobbet" eftersom han oftast tilldelas matchdagar där höjdpunkterna är typ Cardiff-Crystal Palace och Swansea-Fulham.

5. Pontus Kåmark:
I likhet med Magnus Pehrson får man gärna känslan av att denne gamle Mordor-back inte har sådär jättemycket att bidra med i studion. Om man har tillägnat sig någon fotbollsjournalistik av kvalitet så börjar man tröttna ganska så snabbt på ett evigt tjatande om att "det är två fantastiska lag på plan, men jag ger Mourinhos Chelsea fördelen i den här matchen". Det enda uppfriskande är väl när Kåmark kommer med exempel från sin egen spelarkarriär då han t.ex. kan spekulera kring hur laget resonerar i halvtid beroende på matchbilden osv. Han gör det även helt OK när det gäller att analysera försvarsspel.

4. Bosse Pettersson:
Egentligen kan jag inte tycka att Bosse tillför så mycket mer i själva diskussionerna om man jämför med Pehrson och Kåmark. Framför allt tycker jag att hans relativa okunnande lyser igenom ibland när han ska prata om de sämre lagen. Igår, t.ex., när han skulle uttala sig om Steve Sidwell så nöjde han sig med att slå fast att han typ "är bra ibland och dålig ibland". Samtidigt känns det som att Bosse hör hemma i studion, han känns trygg i sin roll på något sätt. Bosse känns ofta väldigt säker på sina åsikter, vilket både kan bli lite irriterande när man inte håller med, men samtidigt förtroendeingivande. Han lämnar en inte med den här uppgivna *suck*-känslan som Kåmark och Pehrson.

3. Ola Andersson:
Den ende renodlade fotbollsanalytikern i studion som på sina håll kan kännas aningen torr men som jag ändå tycker kan backa upp denna torrhet med bra analyser. "Rit-Ola" brukar ofta mobbas för de, många gånger meningslösa, linjer han drar kors och tvärs över pausade anfallssituationer men jag tycker att han får utstå en hel del onödig kritik. Om inte Lagerbäck finns till hands tycker jag det passar bra att para Ola med Erik Niva för att få både ett spel- och sammanhangsmässigt perspektiv på matcherna i fråga.

2. Lars Lagerbäck:
Lagerbäcks karisma är knappast mer påtaglig än Kåmarks eller Magnus Pehrsons men när det gäller pondus så ligger mannen bakom uttrycket "All is said" på en helt annan nivå. Lagerbäck har stor erfarenhet vilket märks i hans analyser, speciellt när det gäller försvarsspel, och det finns en uppfriskande ärlighet i hans beskrivningar av matcherna. Den största nackdelen är hur irrationellt mycket han hyllar Zlatan, speciellt i förhållande till Ronaldo och Messi. Lagerbäck tycker ju som bekant att Zlatan är världens bästa spelare, och det skulle inte förvåna mig om Lasse brukar tillbringa lördagskvällarna med att frenetiskt "försvara" Zlatan i AB:s kommentarsfält efter att Cavani gjort hat-trick i PSG:s senaste match.

1. Erik Niva:
För mig finns det ingen tvekan om att Erik Niva är den överlägset mest intressanta att lyssna till i Viasat-studion. Visst, hans hyllningar av "akademi-spelare" som slagit sin in i A-laget och historier om hur människorna i Ruhr-området inte har någonting att se fram emot i sin vardag förutom att se sitt fotbollslag spela på helgerna kan bli många och upprepade. Men det finns alltjämt något genuint med Niva; man känner att han bryr sig på riktigt. Den dimension han bidrar med i kontextualiseringen av matcherna har jag svårt att tro att någon annan svensk fotbollsjournalist skulle kunna matcha.