Tuppfätkning i en ond tid

Drog mig häromdagen till minnes en sång från Spanska inbördeskriget. Den heter svarta tupp och går så här på svenska:

Svarta tupp, när Du hörs gala,
blir det mörkt, natten är inne.
Svarta tupp, när Du hörs gala,
blir det mörkt, natten är inne.
Men när den röda tuppen gal,
då gryr morgonens timme.
Men när den röda tuppen gal,
då gryr morgonens timme.

Vind, vinden ska föra
bort min sång om jag sagt
vad ingen får höra.
Vind, vad ska vi göra?
Vinden ger jag min sång
som ingen får höra.

Och de möts på en arena
näbb mot näbb mitt för varandra.
Och de möts på en arena
näbb mot näbb mitt för varandra.
Sporre av järn har den ena
men sitt mod äger den andra.
Sporre av järn har den ena
men sitt mod äger den andra.

Vind, vinden ska föra
bort min sång om jag sagt
vad ingen får höra.
Vind, vad ska vi göra?
Vinden ger jag min sång
som ingen får höra.

Svarta tupp, tror Du Du vunnit?
Säg mej vem slipade sporren?
Svarta tupp, tror Du Du vunnit?
Säg mej vem slipade sporren?
Den röda tuppen har aldrig dött
ni möts kanske i morgon.
Den röda tuppen har aldrig dött
ni möts kanske i morgon.

Vind, vinden ska föra
bort min sång om jag sagt
vad ingen får höra.
Vind, vad ska vi göra?
Vinden ger jag min sång
som ingen får höra.

Svarta tupp, tupp svart som natten
snart blir Din tid att förblöda.
Svarta tupp, tupp svart som natten
snart blir Din tid att förblöda.
Den svarta tuppen är stor
men segrar ej över den röda.
Den svarta tuppen är stor
men segrar ej över den röda.

Vind, vinden ska föra
bort min sång om jag sagt
vad ingen får höra.
Vind, vad ska vi göra?
Vinden ger jag min sång
som ingen får höra.

När jag hör den här sången tänker jag naturligtvis på Francos förtryck mot sin egen befolkning och alla brott mot mänskligheten som begicks. Men jag tänker också på vilka sovjet-sponsrade hycklare och krigsherrar, som stod bakom den röda tuppen, och hur många offer som även deras arrogans och hat krävde.

  Och jag tänker på det stackars folket, som tvingades välja mellan desssa två, i en ond och grym tid när vilda bestar använde vår världsdel till arena för sin tvekamp medan fridens och förnuftets män förtvivlade på gömda ställen och avlägsna vindpinade kuster.

  Sen, i mitt mörker, tänker jag att kanske är min tid inte så mycket bättre. Kanske står även mitt val mellan den svarta och den röda tuppen? Kanske står de goda valen inte längre att finna? Kanske har de aldrig gjort det?

  Sådant mörkt tänker jag.

  Sen kommer jag på vad Tottenhams klubbmärke är. En Blå tupp. På vit bakgrund. Blått som friheten, vit som freden. Och jag inser hur fint allt hänger ihop, och hur jävla grym jag är som hejar på den blåa tuppens lag. 

  De goda valen står ännu att finna. Man måste bara veta var man ska leta.