Under hårda och torra tider är matchdagens morgon ofta fyllda av ångest, men även av hopp. Man hoppas på ändring, på bättring, på förlossning. Att förlustsviten ska ta slut, att den kroniskt underpresterande forwarden ska börja näta, att sollet i målet kanske just idag ändå kan hålla tätt. Man är inte rädd för döden, man har dött så många gånger att man inte har något att förlora på att inhysa en glupande livstörst.
I det edens lustgård jag och Tottenham har befunnit oss de senaste månaderna är känslan det motsatta. Allt har gått bra, alla har presterat, och vi svävar på små, lätta moln. Men under dessa moln öppnar sig Avgrunden, den plats där jag spenderat större delen av mitt liv som Tottenhamlsupporter, men vars djup och vidd jag inser först nu när jag äntligen klättrat upp ur den och blickar nedåt. Jag har vunnit allt, alltså har jag allt att förlora. Mitt hopp står inte längre till revolutionen, utan till att revolutionen ska låta vänta på sig, så länge det bara går. Jag passar här på att citera den eminenta teveserien Game Of Thrones, i vilken Arya Starks svärdskonstlärare berättar att den framgångsrike krigaren endast har en sak att säga till Döden:
Inte idag.
Jag kan inte be om att Redknapps segersvit kan vara för evigt, jag kan bara fåfängt be om att den inte ska brytas idag. Ty för att vinna dagens match kan böner faktiskt behövas. Stoke är på pappret sämre en Tottenham, men är ett svårspelat lag och en stolt fotbollsinstituiton som i över 100 år har älskat den här sortens matcher, att slå ur underläge, att stå emot den anstormande stormen, att kämpa tills siste man spyr. Och tack vare den defaitistiskt-lutherska idévärld i vilken jag formats kan jag naturligtvis inte låta bli att se orosmoln på himlen. Främst är det naturligtvis skadorna. Vad Ledley King betyder för det här laget behöver väl knappast förklaras, och Gallas är inte i närheten av att vara en värdig ersättare, stabbig, seg och arrogant är vad han är. Adebayor kan inte missa så mycket som han gör mot ett så bra lag som Stoke. Och van der Vaart måste vara tillbaka i toppform, hans virtuositet kommer att behövas.
Tottenham har haft en sagolik höst och har gjort sig förtjänt av att ligga så här högt. Allt jordiskt måste förgås, och Tottenham kommer inte vara så här bra för alltid. Den förlustfria sviten kommer att brytas och dödas. Men inte idag. Beder jag ödmjukligen. Inte idag.
Idag
SvaraRadera