Theatre of Dreams

Mycket kan få en att tappa tron på fotbollens kraft. Det är t.ex..

...när man för femte gången i rad, tippat rätt vinnare i en Barcelona- eller Real Madrid vs. Random-La Liga-lag match,
...när man för fjärde gången i rad, tippat rätt svensk guldbollsvinnare,
...när man för tredje gången i rad, tippat rätt internationell guldbollsvinnare,
...när man för andra gången i rad, tippat rätt vinnare av ett EM eller VM.

Men all den tvekan försvinner med en gång när man för första gången ser ett uträknat och förringat FC Basel, i en totalt avgörande Champions League-match, fullständigt förgöra fjolårsfinalisterna Manchester i United. När man ser en uppgiven Sir Alex Ferguson på sidlinjen, med ett hav av vilt firande Baselsupportrar bakom sig. När man ser en Wayne Rooney som bär ett ansiktssuttryck som säger ”Ta mig härifrån”. Vid dessa syner är fotbollens kraft obestridbar

------------

Det var en kylig kväll, den 7:e december 2011, i schweiziska Basel. Eller, kylig och kylig. En vanlig kväll rent temperatursmässigt, åtminstone om man inte hette Nani eller David De Gea. Det var fotbollsmatch på gång och förutsättningarna för hemmalaget var enkla:

Vinna eller försvinna.

För bortalaget från den 1000km avlägsna hemstaden Manchester, var dock förutsättningarna mer prekära. För drygt två månader sedan, hade man nämligen blivit bryskt överraskade av samma motståndare på sin egen hemmaplan. Den matchen, den 27:e september, slutade visserligen oavgjort (3-3), men det var en moralisk vinst för FC Basel, som med det resultatet skapat sig läge att genomföra en av de största (om inte den absolut största) skrällen i Champions Leagues historia.

Trots detta var Basel uträknade på förhand. ”United tar nog hem det i slutändan”, ”Säkert gör de mål på ’Fergie time’” (ett öknamn som givits övertidsminuterna i en match där United spelar p.g.a. av deras benägenhet att göra sena mål), skrattade experterna.

Så blev inte fallet.

Med ett tidigt 1-0 mål, och ett fullständigt heroiskt försvarsspel lyckades FC Basel till slut besegra Manchester United mot alla odds (matchen slutade 2-1), och därmed säkra avancemang till åttondelsfinal i Europas största och mest prestigefulla turnering för klubblag. För United förpassas istället samma väg som Viktoria Plzen, Olympiacos och Trabzonspor. Det som väntar för dem är Europa League, en turnering som nog många skulle enas om att döpa om till ”Loser League”. Spel där, innebär nog för både anhängare, spelare och ledning i United, mer ett gatlopp med ytterligare skadehot och hån, snarare än en chans att vinna en titel.

------------

Manchester Uniteds hemmaarena Old Trafford brukar kallas för Theatre of Dreams, just eftersom så många United-drömmar uppfyllts där. Den här hösten har inte arenan svikit, utan än en gång uppfyllt drömmar.

Men drömmarna som den uppfyllt är inte Manchester Uniteds, utan FC Basels. Ett FC Basel som nu har blivit schweizisk fotbolls kelgris på heltid, och som tågar vidare i fotbollseuropa, med fanan i topp och med Frei, Frei och Streller som anförare.

//Emil Duhlin, ett mycket besviket United-fan, men också ett mycket astounat fotbollsfan.